Lena Wennergren-Juras

Text: Margareta Sörenson

Bild: Jurek Holzer/SCANPIX (2007)

I höst ska Mats Eks verk »Aluminium« sättas upp på operan i Düsseldorf. Lena Wennergren-Juras skulle ha studerat in den med dansarna på samma sätt som hon gjort på andra operahus i världen. Mats Eks »legacy« är i dag en omfattande verksamhet med ständiga uppsättningar av hans klassiker som »Giselle«, »Lägenhet« och »Bernarda«. Det innebär auditions på plats och fyra, fem veckor långa repetitionsperioder där repetitören både kompletterar och ersätter koreografen, som återvänder under ett par sista veckor före premiär. Med en lång rad verk av Birgit Cullberg och Mats Ek i kroppen var Lena Wennergren-Juras en nyckelperson, som nu hastigt och bokstavligen lämnat ett stort tomrum efter sig.

När Cullbergbaletten skapades 1967, fick Sverige ett helt nytt dansliv och ett modernt kompani som turnerade i hela världen och dansade om kärlek, rättvisa och politik. Birgit Cullberg koreograferade en stor del av balettens repertoar i sin lyriskt dramatiska stil, som krävde dansare med stor känsla för teater, musik, stil och innehåll.

Med från starten var Lena Wennergren-Juras, knappt tjugo år gammal när hon träffade Birgit Cullberg för första gången i New York, den moderna dansens Mecka på 1960-talet. Hon knöts till den nya Cullbergbaletten omgående och dansade lång och rank med det blonda håret fritt utsläppt och på bara fötter. Birgit Cullbergs sinnrika omdiktningar av Orfeusmyten, »Euridike är död«, Shakespeares »Romeo och Julia« eller fredsapellen »Rapport« skapades med och för Lena Wennergren-Juras. I decennier förkroppsligade hon Cullberg-stilen: uttrycksfull och vacker dans för omvärldsengagerade dansare och för en stor, bred och nyfiken publik. När hon helt oväntat gick bort i slutet av maj försvann en pionjär inom svensk samtidsdans och en nyckelperson för Cullbergbaletten. Lena Wennergren-Juras har berättat hur fantastiskt det var att bli fast anställd vid Cullbergbaletten, som sedan starten hört till Riksteatern. Hösten 1967 tjänade hon 1 500 kr i månaden, en så hög lön och ett fast jobb kändes otroligt att få i sträng konkurrens. »Dramatisk dans var tidens hype, som alla ville jobba med«, berättade hon.

Hon fortsatte att dansa i Mats Eks verk under 1980-talet, och när hon så småningom lämnade scenen fortsatte hon att arbeta hos Cullbergbaletten som repetitör. Åren 1995–2003 var hon konstnärlig ledare för kompaniet tillsammans med en annan före detta dansare, Margareta Lidström.

Repetitör låter föga glansfullt och det är också en person som nästan osynligt utför stordåd. Trots vår tids tekniska möjligheter att bevara koreografier filmade och trots olika notationssystem för dans, är det som dansarna kallar kroppsminnet det bästa sättet att föra dansverk vidare till nya generationer dansare i rörelser, steg, stämning, avsikt och tolkning.

Fram till 2000-talet var omsättningen bland Cullbergbalettens dansare begränsad och en fast kärna i ensemblen har förvaltat och utvecklat den stil som hänger samman med först Birgit Cullbergs verk och sedan Mats Eks. »Det var alltid starka kvinnor och vackra män«, funderar Leslie Lesley-Spinks, fotografen som följt Cullbergbaletten på nära håll sedan 1970-talet.

Cullbergbaletten beskriver Lena Wenner­gren-Juras som sitt »ankare, hjärta och eldsjäl«. Men dansarens kropp utsätts för stora påfrestningar och Lena Wennergren-Juras fick med tiden allt större problem med förslitna knän, problematiskt också som repetitör. De senaste tjugo åren har hon framförallt arbetat med Mats Eks verk, men också med verk av Jirí Kylián och Ohad Naharin.

»Hon kan baletterna bättre än jag« har Mats Ek sagt och Lena Wennergren-Juras själv beskrev sitt förhållningssätt för Eks verk och stil preciserat: »Mats utgår från musikens kraft. Hans verk är inget jag diskuterar, det är hans version av verket vi arbetar med.« Andra Cullbergveteraner som Ana Laguna, Alison Way och Pompea Santoro arbetar också med nya instuderingar, men inför hösten måste man nu hastigt finna viktiga bitar i det stora pusslet av repetitioner och turnéer för en av Sveriges absolut mest kända konst­exporter.

Margareta Sörenson är dans- och teaterkritiker i Expressen.