Lennart Israelsson

Den riksbekante »aktiestinsen« i småländska Malmbäck blev ofta jämförd med den amerikanske finansielle trollkarlen George Soros.

– Det finns nog i alla fall ingen som har så lång praktik som jag.

Så kommenterade 95-årige Lennart Israelsson jämförelsen med finansmannen under en näringslivsträff i Nässjö för sex år sedan. De närvarande Nässjöborna hade känt sin aktiestins i åratal och var inte förvånade över likheterna. Lennart Israelsson var inte bara rikskänd för sina aktieaffärer. Han var i högsta grad en lokal personlighet.

1946 köpte den då trettioårige »järnvägaren« sina första aktier. Då var Georg Soros 16 år och på väg att ge sig i väg från ett krigsdrabbat Ungern till friheten i London. Lennart Israelsson köpte fem Sandvikenaktier för 600 kronor, trots att hans mamma avrådde. Kreugerkraschen 1932 hade drabbat de rika ekonomiskt. De mindre bemedlade blev rädda bara av tanken på aktier.

För Lennart Israelsson tog det 33 år att få ihop den första miljonen. Strategin var gammaldags och välkänd för vanligt rekorderligt folk födda i början av förra seklet. Spara först. Spendera sedan. I stationsmästare Israelssons värld gick det till så här: köp aktier med god utdelning och använd utdelningen till att köpa fler aktier. Hans sparfilosofi gick ut på att identifiera väl kända företag, köpa in sig i dem när aktien var rimligt värderad och tänka långsiktigt. Att aktien var rimligt värderad kontrollerade han med hjälp av en annan gammal hederlig tumregel, aktiens p/e-tal (priset på en aktie i relation till vinst per aktie) skulle ligga mellan 5 och 15.

När alla andra köpte it-aktier i början av 2000–talet köpte aktiestinsen fastigheter. Det var bara att räkna:

– 50 öre för 1 krona i stället för 200 kronor för 1 krona för it-bolag.

Israelsson var inte mycket för korta affärer. Courtage och skatt är onödigt att betala tyckte investeraren i Malmbäck.

– Det är bättre att ligga kvar och vänta ut botten. Det kan dessutom vara bra tillfällen att köpa på sig fler aktier, ansåg han och brydde sig aldrig om att en modernare variant av aktiestinsen, den så kallade daytradern, resonerade precis tvärtom. Ju fler köp – och säljorder, desto större chans att öka aktieportföljen.

Det var slumpen som avgjorde vilken bana Lennart Israelsson skulle ta i sitt liv. Kvar på perrongen efter danskar som flytt undan nazisterna till de småländska skogarna i mitten av 1940-talet låg tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, som han plockade med sig. Tidningen skulle bli Israelssons husorgan i åratal därefter.

Det finns många anekdoter om hur affärerna sedan tog fart. Några berättade han gärna själv i intervjuer, på skolor, och under landsomfattande turnéer i föreningen Aktiespararnas regi. Som den om hur han sparade ett dagtraktamente på 10 kronor genom att sova över i det lilla stationshuset i Gissebäck utanför Nässjö i stället för att hyra rum. Det blev grundplåten till det första aktieköpet. Han talade gärna om hur bilen han köpte 1967 saknade backväxel.

– Det lärde mig att alltid se framåt, sa aktiestinsen, som blev miljonär ungefär samtidigt som finansvalparna började flockas runt Stureplan i Stockholm.

Men Lennart Israelsson stannade kvar i Malmbäck så länge SJ bemannade stationen utmed järnvägslinjen Halmstad-Nässjö. Totalt blev det 40 års tjänst följt av ett nästan lika långt och friskt liv som pensionär.

– Man behövde inte tänka, använda huvudet, på jobbet. Därför är jag klar i skallen ännu, skrockade Israelsson vid 95 års ålder på näringslivsträffen i Nässjö.

Granskogen står tät runt det lilla stationssamhället. Trä- och möbelfabriker har funnits här långt innan aktiestinsen flyttade hit från Kalmar län. Landets äldsta stolfabrik Wigells, etablerades för 140 år sedan. Fem stiftelser bär hans namn. Högskolan i Jönköping, yrkesskolor, och Kungliga Vetenskapsakademin har fått del av hans miljoner. I Nässjö sponsrade han en särskild järnvägsutbildning.

– Jag är förvånad över mitt liv, sa Lennart Israelsson själv till TV4 på hundraårsdagen i fjol.

Blir man lyckligare av pengar?

– Om man ger bort dem, blev svaret.

En timmes stavgång varje dag, en danskväll i veckan och några korsord. Det var Lennart Israelssons recept för en gammal »järnvägare«. 2015 års inkomstdeklaration på 13 000 i månaden, nära fattigpensionärsgränsen, vittnade om yrkeslivets ekonomi.