Masih Alinejad: ”Slöjan är som Berlinmuren”

Irans högste ledare har i sina tal kallat henne för USA:s hantlangare. Flera av hennes familjemedlemmar greps för några år sedan i Iran, som vedergällning för hennes opposition mot regimen. Fyra iranska underrättelseagenter har också åtalats i amerikansk domstol – för att ha planerat hennes kidnappning. Ändå ger Masih Alinejad inte upp.

Hon kom till USA när hon var lite över trettio. Efter fem år i landet startade hon Facebook-kampanjen #MyStealthyFreedom, för att kritisera slöjtvånget i Iran. Hon la upp en bild på sig själv utan slöja på Facebook och blev snart bombarderad av andra iranska kvinnors bilder på sig själva utan slöja. Två år senare hade sidan över 1 miljon gillamarkeringar. Kampanjen etablerade en direkt länk mellan Alinejad och kvinnor i Iran. Sedan dess har hon varit en plattform för deras röster.

För det har hon fått Genèvetoppmötets pris för mänskliga rättigheter och demokrati. Idag är hon en profilerad journalist och kvinnorättsaktivist, tillika en känd oppositionell röst, som inte bara gästar amerikanska TV- och radiokanaler, utan också sitter i möten med representanter för Vita Huset. Att inte kunna delta direkt i protesterna har påverkat henne.

– Det är första gången i historien som vi ser kvinnor bränna slöjan på Irans gator. Och inte endast ett fåtal, utan över hela landet. Det handlar inte bara om att bränna en tygbit, slöjan är en viktig symbol för en ideologi. Slöjan är som Berlinmuren. När muren föll, föll även kommunismen. När den obligatoriska slöjans mur faller, kommer också ideologisk islam i Iran att falla, som är en av regimens viktigaste stöttepelare.  

Alinejad ser en stor skillnad mellan dagens folkliga resning och 2009 års protester. De senare uppstod då Ahmadinejad blev president efter valfusk. Idag är det inte bara medelklassen som demonstrerar, utan alla samhällsklasser står sida vid sida. Under protesterna för tretton år sedan förekom heller inte kraftiga slagord som ”Nej till diktatur”.  

– Första dagen av de nuvarande demonstrationerna hörde vi inga slogans om obligatorisk slöja, trots att det tvånget var den utlösande gnistan. Slagorden riktades istället mot den islamiska republiken. Detta är början på en revolution för att skilja religion från politik och störta politisk islam. Inget av detta såg vi 2009, säger hon.

Det som händer nu är nytt och historiskt, anser Masih Alinejad. De unga människor som leder protesterarna räds inget och backar inte, trots massgripanden och brutalt, ibland dödligt, våld. De har ett mål: att bli av med regimen.

När hon startade kampanjen #MyStealthyFreedom kom hon i kontakt med en ung generation som skilde sig från hennes egen. Hon är född på sjuttiotalet, de nya aktivisterna var i femtonårsåldern.

–Deras politiska vokabulär och inställning liknar sextonåringarna Nika Shakramis och Sarina Esmailzadehs som dödades i protesterna nyligen. De var bägge unga tjejer som lärt sig att kräva sina rättigheter på gatorna, istället för att hålla sig inom lagens ramar och ansluta sig till reformister och politiska partier. Det är en stor skillnad. Den här generationens raka språk gör dem annorlunda än min generation.

Masih Alinejad ser de unga som krigare, vilka ger sig ut på gatorna för att säga sin mening. Deras tunga artilleri är sociala medier. De är medvetna om visuella budskaps värde och vet hur man använder rörlig bild för att tvinga världen att lyssna.

–Ta Sarina Esmailzadeh, som jag nämnde. Hennes YouTube-kanal ger intryck av att hon är en sextonåring som vilken annan som helst i världen. Detta är en TikTok-generation som förvandlat sina kameror till vapen och börjat ett krig mot mainstream-media i Iran och väst.

Hon påminner om när före detta utrikesministern i Iran, Javad Zarif, besökte väst och påstod att slöjan var persisk kultur. Då använde de unga aktivisterna sociala medier för att tvinga CNN, Washington Post och andra medier att lyssna på deras syn på den saken.

Den folkliga resningen har tagit regimen på sängen. Tecknen på interna splittringar finns där. Men varken reformister eller konservativa inom regimen når längre fram till folket. En slogan som blivit populär under upproret är: ”Varken si eller så, Khamenei i röven ska få.”

Rakt språk, som sagt. Folk är så arga att de är beredda att riskera sina liv genom att demonstrera. Enligt Masih Alinejad är det vi ser nu resultatet av fyrtio års kvinnoförtryck.

– Den islamiska revolutionen förvandlades till en revolution mot kvinnor. Demonstrationer mot slöjtvånget slogs ner tidigt. Men motståndet har gått i arv till den nya generationen. Att du ser de iranska männen stå vid kvinnors sida beror på att de känner sig förolämpande av bilden av dem som våldsamma, att de inte skulle klara av att se en kvinna utan slöja, att de till och med skulle våldta henne. Männen har burit det här förtrycket inom sig och ställer sig nu vid kvinnornas sida och säger ”jag äger inte min fru”.

Hon pekar på något viktigt, nämligen den nya känslan av samhörighet bland iranier, oavsett kön och etnicitet. När kurder och balucher mördas visar hela landet sin sympati för dem. Det är unikt.

– Under 40 år avrättade de kurder och sa att de var separatister. De mördade balucher, bahaiier och judar. De separerade människor från varandra. Vi ser protester mot att kvinnor och män, kurder och judar, Tehran och landsbygd hållits isär. Det är alltid lättare att regera över öar av folk som inte är sammanbundna. Fyrtio år av lögner om minoriteter vittrar bort nu. Vi ser en protest mot ojämlikheten mellan män och kvinnor, och mot den påtvingade segregationen mellan folkgrupper.

Det finns de i Sverige, däribland analytiker, som menar att regimen kan förändras inifrån och att det är ett bättre alternativ. Vad anser du om det?

– Det här med att iranska regimen försöker få igenom sitt narrativ genom lobbygrupper i Sverige och väst är smärtsamt. Jag hörde själv under många år, även i USA, att regimen kan förändras inifrån. Men folket på gatorna har passerat gränsen för reformer. Jag var själv en reforminriktad journalist i Iran, jag trodde på det. Men jag har förändras i takt med folket och godtar inte islamiska republikens beskrivning. Säger folket att de vill ha reformer? Nej!

Masih Alinejad pekar på att det handlar om kvinnors rättigheter, och i den frågan tänker reformister och konservativa likadant. De tror på den islamiska republiken. De unga däremot vill ha ett sekulärt styre.

-Hur kommer det sig att väst anser att sekularism är bra, och under många år stred för att skilja kyrkan från staten, men när det gäller Iran så ska islamiska republiken vara kvar och reformeras? frågar hon retoriskt. Att vika ner sig nu vore att svika de unga, det vore en förolämpning mot människors kultur och förnuft.

Irans ambassadör till Sverige, Ahmad Masoumifar, uttryckte nyligen att demonstrationerna i landet är en inre angelägenhet och att utländsk inblandning tolkas som kulturimperialism. Ett uttalande som Masih Alinejad inte ger mycket för.

– Mitt svar till Masoumifar som säger att andra länder inte ska lägga sig i, är att Iran själv skickar pengar till Syrien, Hamas, Hizbollah och till Jemen för att hålla krigets låga vid liv. Det kallas militär inblandning. Mänskliga rättigheter är en internationell fråga och alla måste kunna prata om den. Ambassadörerna använder yttrandefriheten i väst för att normalisera mördandet av Irans egen befolkning.

Hon tycker att sådana ambassadörer borde utvisas från väst. Det är sådana som Masoumifar och lobbygrupper som bidrar till att exempelvis Ann Linde (avgående utrikesminister för den svenska feministiska utrikespolitiken) bar slöja när hon var på officiellt besök i Iran. Eftergifter av det slaget används av styret, förklarar Masih Alinejad, för att slå ner ännu hårdare på iranska kvinnor.

– De unga som fötts på 2000-talet har lärt sig att stå upp mot orättvisor istället för att vara offer. Många i min ålder tillhörde en klass som var politiska aktivister och journalister. Men den nya generationen har förvandlats till en folklig rörelse. De väntar inte på att en aktivist eller ledare ska rädda dem. De är sin egen politiska plattform.

***

Läs även: Iranska folket vill bara få en ärlig chans

Läs även: Demonstrationerna i Iran får regimen att vackla