Att döma av opinionen i augustimätningarna hänger både Liberalerna och Centern löst inför valet nästa år. L har vant sig vid att balansera på slak lina. För C är nivån obehagligt låg. Mest glädjande för Simona Mohamsson är att Liberalerna hamnar precis på riksdagsspärren med fyra procent i Ipsos mätning. I avrundade siffor är det en dubblering i förhållande till två procent i juni. Det är även årets högsta notering.
Mohamsson valdes till partiledare under Almedalsveckan och först efter junimätningen. Uppsvinget kan alltså tillskrivas henne. Hon kom in med ny energi i ett tröttkört parti och har fått betalt för det redan efter ett par månader.
Som en jämförelse fick Liberalerna tre procent i Ipsos i augusti 2021. Valresultatet ett år senare blev 4,6. I det perspektivet ser det alltså bättre ut nu än då, i båda fallen ett år före valet. Smolket i bägaren är att L ligger under Ipsos i andra mätningar i augusti.
Minst glädjande – och mest alarmerande – för Anna-Karin Hatt, är att Centern i Demoskop för augusti stannar på 4,6 procent. Hatt blev partiledare i början på maj och i den första mätningen därefter kunde C räkna hem 5,7 procent. I juni hade stödet sjunkit till 4,9. Nu är tillbakagången totalt 1,1 procent under en period som sammanfaller med Hatts fyra första månader. Även C balanserar på riksdagsspärren.
Inför valet 2022 var Demoskop det institut som hamnade närmast partiernas valresultat. I den sista mätningen före valet låg stödet för C på 7,9 procent. Valresultatet stannade på 6,7 procent, den största enskilda avvikelsen av alla.
Om Demoskop överskattar C även inför valet 2026 ser det riktigt illa ut för partiet. Visserligen ligger C högre i andra augustimätningar men Hatt har inte lyckats bryta den nedåtgående trenden från Annie Lööfs sista tid och Muharrem Demiroks dryga två år som partiledare.
En orsak kan vara regeringsfrågan och att Lööfs röda linjer mot SD har fortplantat sig i rakt nedstigande led. Demirok föll på att han i ett tidigt skede försökte tvinga partistyrelsen att lansera Magdalena Andersson som partiets statsministerkandidat.
Hatt har formellt skjutit det beslutet framför sig men formulerar sig ändå på ett sätt som utesluter andra alternativ. ”När det gäller SD har jag hittills inte träffat någon centerpartist som bett mig att ompröva hållningen som C har sedan tidigare, nämligen att vi inte kommer att söka något organiserat samarbete.”
Frågan är om potentiella väljare uppskattar det, opinionsläget talar ett annat språk. Hatt har inte lyckats skapa någon entusiasm för ett politiskt projekt där samarbete med S innebär att även V ska pressas in i en regeringsuppgörelse efter valet. Den ekvationen kan bli svår att lösa ut när C:s politik vilar på borgerlig grund och V:s på socialistisk.
I efterhand blev januariavtalet med S från 2019 heller ingen succé, utan början till slutet på de goda opinionsåren kring 10 procent. När V fällde Löfvenregeringen på marknadshyrorna i juni 2021 började C-väljarna överge partiet i strida strömmar. Den här gången kräver V dessutom en plats i regeringen.
Simona Mohamsson gör det enklare för sig, väl medveten om att även SD kräver regeringsmedverkan. ”Vi är ett borgerligt parti och att vi vill ha en borgerlig statsminister. Jag tycker att samarbetet vi har med Sverigedemokraterna i dag funkar bra.”
Vid L:s landsmöte i november lär hon få försvara den positionen när partiets krympande men högljudda anti-SD-falang kräver att beslutet från 2023 om att inte släppa in SD i regeringen ska ligga fast även under nästa mandatperiod. Mohamssons starkaste kort är om L håller sig över eller nära riksdagsspärren.
En sak förenar Mohamsson och Hatt. På valdagen är det vinna eller försvinna ur riksdagen för båda.
Att döma av opinionen i augustimätningarna hänger både Liberalerna och Centern löst inför valet nästa år. L har vant sig vid att balansera på slak lina. För C är nivån obehagligt låg. Mest glädjande för Simona Mohamsson är att Liberalerna hamnar precis på riksdagsspärren med fyra procent i Ipsos mätning. I avrundade siffor är det en dubblering i förhållande till två procent i juni. Det är även årets högsta notering.
Mohamsson valdes till partiledare under Almedalsveckan och först efter junimätningen. Uppsvinget kan alltså tillskrivas henne. Hon kom in med ny energi i ett tröttkört parti och har fått betalt för det redan efter ett par månader.
Som en jämförelse fick Liberalerna tre procent i Ipsos i augusti 2021. Valresultatet ett år senare blev 4,6. I det perspektivet ser det alltså bättre ut nu än då, i båda fallen ett år före valet. Smolket i bägaren är att L ligger under Ipsos i andra mätningar i augusti.
Minst glädjande – och mest alarmerande – för Anna-Karin Hatt, är att Centern i Demoskop för augusti stannar på 4,6 procent. Hatt blev partiledare i början på maj och i den första mätningen därefter kunde C räkna hem 5,7 procent. I juni hade stödet sjunkit till 4,9. Nu är tillbakagången totalt 1,1 procent under en period som sammanfaller med Hatts fyra första månader. Även C balanserar på riksdagsspärren.
Inför valet 2022 var Demoskop det institut som hamnade närmast partiernas valresultat. I den sista mätningen före valet låg stödet för C på 7,9 procent. Valresultatet stannade på 6,7 procent, den största enskilda avvikelsen av alla.
Om Demoskop överskattar C även inför valet 2026 ser det riktigt illa ut för partiet. Visserligen ligger C högre i andra augustimätningar men Hatt har inte lyckats bryta den nedåtgående trenden från Annie Lööfs sista tid och Muharrem Demiroks dryga två år som partiledare.
En orsak kan vara regeringsfrågan och att Lööfs röda linjer mot SD har fortplantat sig i rakt nedstigande led. Demirok föll på att han i ett tidigt skede försökte tvinga partistyrelsen att lansera Magdalena Andersson som partiets statsministerkandidat.
Hatt har formellt skjutit det beslutet framför sig men formulerar sig ändå på ett sätt som utesluter andra alternativ. ”När det gäller SD har jag hittills inte träffat någon centerpartist som bett mig att ompröva hållningen som C har sedan tidigare, nämligen att vi inte kommer att söka något organiserat samarbete.”
Frågan är om potentiella väljare uppskattar det, opinionsläget talar ett annat språk. Hatt har inte lyckats skapa någon entusiasm för ett politiskt projekt där samarbete med S innebär att även V ska pressas in i en regeringsuppgörelse efter valet. Den ekvationen kan bli svår att lösa ut när C:s politik vilar på borgerlig grund och V:s på socialistisk.
I efterhand blev januariavtalet med S från 2019 heller ingen succé, utan början till slutet på de goda opinionsåren kring 10 procent. När V fällde Löfvenregeringen på marknadshyrorna i juni 2021 började C-väljarna överge partiet i strida strömmar. Den här gången kräver V dessutom en plats i regeringen.
Simona Mohamsson gör det enklare för sig, väl medveten om att även SD kräver regeringsmedverkan. ”Vi är ett borgerligt parti och att vi vill ha en borgerlig statsminister. Jag tycker att samarbetet vi har med Sverigedemokraterna i dag funkar bra.”
Vid L:s landsmöte i november lär hon få försvara den positionen när partiets krympande men högljudda anti-SD-falang kräver att beslutet från 2023 om att inte släppa in SD i regeringen ska ligga fast även under nästa mandatperiod. Mohamssons starkaste kort är om L håller sig över eller nära riksdagsspärren.
En sak förenar Mohamsson och Hatt. På valdagen är det vinna eller försvinna ur riksdagen för båda.
