Mångfald bara när det passar

Douglas Murray inleder sin bok Demokratier och dödskulter (Nopolar Publishing, 2025) med konstaterandet att ”Ibland tänds ett ljus i mörkret och du kan se exakt var alla står”. Han hänvisar till reaktionerna på Hamas massaker i Israel 7 oktober 2023, men meningen är belysande även för andra händelser.

Henrik Jönssons mediasatsning 100% ger i allt väsentligt en liknande effekt. Ilskan och aggressiviteten som riktas mot honom och hans projekt vet nästan inga gränser. När det gäller just media är det i och för sig inget nytt. Liknande reaktioner har även mött Kvartals framgångar och det säger något viktigt om det som kallas för etablerade medier i Sverige och vad vissa menar med mångfald.

Det finns nämligen en klar korrelation mellan dem som förespråkar en så kallad mångfald och dem som på gränsen till hysteriskt sammanbrott ger sig på 100% och Jönsson, eller dem som då gav sig på Kvartal.

Jag ser visserligen stora skillnader mellan Kvartal och 100%. Bland annat är det dels frågan om olika uppfattningar om vad media och journalistik är, dels är det olika format. Men vad de har gemensamt är att de producerar något nytt och bidrar till just mångfald på riktigt.

I Kvartals fall är det dessutom erkända och kända röster från Sveriges Radio som valt att söka sig till en annan plattform för sitt arbete. Jag har suttit på middagar där bildade människor – som kan söka på nätet och som varit med länge i mediavärlden – på fullaste allvar har hävdat att Kvartal på ett eller annat sätt är direkt kopplat till SD. 

Ljuset i mörkret visar i dessa fall vad mångfald betyder för människor vilka upprörs över nya mediasatsningar som riskerar att publicera något annat än vad de vill höra. Det fanns nämligen ingen gräns för den positiva uppmärksamhet etablerade medier ville ge Magda Gad då hennes nya satsning var aktuell. Och något tjat om vem som då ville finansiera henne kan jag inte minnas.

Om mångfald har det skrivits långa dokument och hållits seminarium. Etablerade medier har letat efter omgivningar som påstås vara för ”vita” eller ha för lite mångfald. Arbetsplatser har tvingats hyra in konsulter för att säkra mångfalden, och mångfald har påståtts vara lösning på nästan alla problem.

Ljuset i mörkret bekräftar återigen att mångfaldsivern hos de mest aktiva inte är annat än en chimär. En rökridå som döljer de egentliga intentionerna. Det enda som efterfrågats är variationer i hudfärg och sexuella preferenser eller kulturell bakgrund. Utseende. För deras del har det aldrig varit frågan om variation i åsikter.

När variation i åsikter plötsligt blir verklighet är mångfalden uppenbarligen inte längre lika eftersträvansvärd. Ingen behöver titta eller lyssna på Jönsson. Ingen tvingas heller betala för hans produkt. Men den som efterfrågar mångfald och samtidigt gör allt för att stänga ner 100% har kanske missförstått vad just mångfald innebär. 

Eli Göndör är fil dr i islamologi och verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.