Nu har kärnkraften den majoritet den förtjänar
S röstade nej idag - men fortsätter prata med M, skriver Widar Andersson.
Näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) inledde riksdagens långa debatt om regeringens proposition"finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft" på onsdagsförmiddagen. Regeringen Kristersson vill peka med hela handen, ungefär som regeringen Palme gjorde för femtio år sedan då kärnkraften snabbt byggdes upp i Sverige. Eller som staten via Vattenfall gjorde från 1910 och framåt då vattenkraften byggdes ut kraftigt. Då stod behovet av tillgänglig energi i politikens centrum. Statens roll som pådrivare, lagstiftare och betalare var självklar.
Nu används statlig finansiering närmast som ett skämmigt slagträ. Så nog är det lite uppförsbacke för den svenska industrialismens förnuft.
På det tidiga 70-talet var i stort sett alla från VPK och till M starka anhängare av kärnkraft. Den farsartade folkomröstningen 1980 - med tre olika avvecklingslinjer bidrog dock starkt till det löjets skimmer som lagt sig över den i allt väsentligt välfungerande energiförsörjningens politiska överbyggnad.
Idag är de tre stora partierna och två av de små - KD och L - positiva till ny kärnkraft. Dagens partipolitiska laddning har framförallt sin kärna i att Socialdemokraterna och Moderaterna behöver hitta psykologiskt-politiska vägar att stödja varandra utan att någon av dem behöver stå där med mössan i hand som förlorare. De vill inte heller att SD: s 29-åriga stjärnskott Tobias Andersson står där som vinnare.
Fredrik Olovsson i näringsutskottet är kärnkraftspolitisk ingenjör för S. Under riksdagsdebatten balanserade han skickligt mellan bu och bä.
Å ena sidan gjorde han klart att S skulle rösta nej till regeringens proposition om finansiering. Å andra sidan gjorde han än mer klart att dagens proposition och beslut inte är så jätteviktiga och att det finns mycket goda förutsättningar för fortsatt dialog och samarbete om kärnkraftsutbyggnaden.
Och så kommer det att bli. Det stod om inte annat klart då det ansvariga statsrådet Niklas Wykman (M) klev upp i riksdagens talarstol. Fredrik Olovssons förslag om fortsatta gemensamma "beredningar" av kärnkraftsutbyggnaden möttes av en öppen attityd från Wykman. Enligt DN har just dessa två personer haft egna möten med varandra. Inga kristdemokrater, inga sverigedemokrater, inga miljöpartister.
Beslutet fattades vid 16-tiden, det blev ja med tre rösters övervikt. Att det har tagits är glädjande för industrin, även om innehållet anses otillräckligt.
Nu är bollen i rullning. Nästa kärnkraftsbeslut kommer att spegla riksdagens egentliga uppfattningar och sunda förnuft på ett mycket bättre sätt.
Näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) inledde riksdagens långa debatt om regeringens proposition”finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft” på onsdagsförmiddagen. Regeringen Kristersson vill peka med hela handen, ungefär som regeringen Palme gjorde för femtio år sedan då kärnkraften snabbt byggdes upp i Sverige. Eller som staten via Vattenfall gjorde från 1910 och framåt då vattenkraften byggdes ut kraftigt. Då stod behovet av tillgänglig energi i politikens centrum. Statens roll som pådrivare, lagstiftare och betalare var självklar.
Nu används statlig finansiering närmast som ett skämmigt slagträ. Så nog är det lite uppförsbacke för den svenska industrialismens förnuft.
På det tidiga 70-talet var i stort sett alla från VPK och till M starka anhängare av kärnkraft. Den farsartade folkomröstningen 1980 – med tre olika avvecklingslinjer bidrog dock starkt till det löjets skimmer som lagt sig över den i allt väsentligt välfungerande energiförsörjningens politiska överbyggnad.
Idag är de tre stora partierna och två av de små – KD och L – positiva till ny kärnkraft. Dagens partipolitiska laddning har framförallt sin kärna i att Socialdemokraterna och Moderaterna behöver hitta psykologiskt-politiska vägar att stödja varandra utan att någon av dem behöver stå där med mössan i hand som förlorare. De vill inte heller att SD: s 29-åriga stjärnskott Tobias Andersson står där som vinnare.
Fredrik Olovsson i näringsutskottet är kärnkraftspolitisk ingenjör för S. Under riksdagsdebatten balanserade han skickligt mellan bu och bä.
Å ena sidan gjorde han klart att S skulle rösta nej till regeringens proposition om finansiering. Å andra sidan gjorde han än mer klart att dagens proposition och beslut inte är så jätteviktiga och att det finns mycket goda förutsättningar för fortsatt dialog och samarbete om kärnkraftsutbyggnaden.
Och så kommer det att bli. Det stod om inte annat klart då det ansvariga statsrådet Niklas Wykman (M) klev upp i riksdagens talarstol. Fredrik Olovssons förslag om fortsatta gemensamma ”beredningar” av kärnkraftsutbyggnaden möttes av en öppen attityd från Wykman. Enligt DN har just dessa två personer haft egna möten med varandra. Inga kristdemokrater, inga sverigedemokrater, inga miljöpartister.
Beslutet fattades vid 16-tiden, det blev ja med tre rösters övervikt. Att det har tagits är glädjande för industrin, även om innehållet anses otillräckligt.
Nu är bollen i rullning. Nästa kärnkraftsbeslut kommer att spegla riksdagens egentliga uppfattningar och sunda förnuft på ett mycket bättre sätt.
