Arvin Khoshnood: ”Dags att Sverige agerar för regimskifte i Iran”
Den islamiska republiken kommer snart återuppta hybridkriget och terrorn mot väst.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Sedan den islamiska republiken Iran såg dagens ljus 1979 har den konsekvent utmanat den regelbaserade världsordningen genom utlandsoperationer som syftar till att säkra regimens makt och sprida dess islamistiska ideologi. Landets diktator ayatollah Ali Khamenei styr med järnhand genom sitt kontrollorgan Ledarens hus (beit-e rahbari) och har absolut inflytande över säkerhetspolitiken. Två centrala verktyg för regimen är Underrättelseministeriet, VAJA, och Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Båda är underställda Khamenei.
Även Ryssland strävar efter att förändra den världsordning som väst har byggt upp efter kalla kriget. För att nå detta mål samarbetar också Moskva med auktoritära stater, inte minst Iran. Dessa två regimer delar en önskan att försvaga västvärldens normer, strukturer och institutioner. Den svenska Säkerhetspolisen konstaterade i sin lägesbild för 2024–2025 att Ryssland, Kina och Iran är de stater som utgör de största hoten mot Sveriges nationella säkerhet och att de samverkar i allt större utsträckning. Det är därför nödvändigt att Sverige uppmärksammar den islamska regimen i Iran som ett allvarligt hot, inte endast på grund av dess egna destabiliserande operationer, utan också i ljuset av dess allt närmare strategiskt samarbete med Ryssland.
Regimen i Iran är i grunden en ideologiskt driven aktör, men fullt medveten om den realpolitiska logiken i omvärlden. Därför har dess ledare aktivt positionerat Iran som en militärstrategisk partner till Ryssland. Genom omfattande leveranser av drönare och missiler har Teheran stärkt Moskvas kapacitet i kriget mot Ukraina. I gengäld har Iran fått tillgång till avancerad övervakningsteknik, cybersäkerhet, politiskt skydd samt ryskt luftvärn, ett system som dock visade sig ineffektivt under kriget mot Israel. Det finns även farhågor om att Ryssland har delat kärnvapenrelaterad kunskap med Teheran. Det strategiska avtal som undertecknades i januari 2025 i Moskva av de både staternas presidenter befäster en långsiktig och djupgående allians mellan länderna.
Under kriget mellan Iran och Israel intog Moskva en i huvudsak diplomatisk roll. Samtidigt uttryckte ryska företrädare ett tydligt hot mot Israel och väst genom att förklara att varje försök att eliminera Ali Khamenei eller stödja ett regimskifte i Iran är oacceptabelt och skulle mötas av en "mycket negativ" rysk reaktion. För den islamiska regimen, som under kriget blottlade allvarliga brister i sin militära och underrättelserelaterade kapacitet, ökar därmed behovet av fördjupad samverkan med Ryssland. Som motprestation förväntas Teheran intensifiera sitt stöd till Moskva, både i Ukraina och i andra konflikter med väst.
Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Iran och Ryssland successivt fördjupats. Förutom gemensamma insatser i Syrien och militärt utbyte har staterna etablerat strukturer för underrättelsesamarbete. Redan 2021 ingicks ett bilateralt avtal om informationssäkerhet med fokus på att tillsammans motverka säkerhetshot och underlätta underrättelseutbyte. Betydelsen av ett underrättelsesamarbete bekräftas i artikel 4 i det strategiska partnerskapsavtalet, där det uttryckligen fastslås att underrättelse- och säkerhetstjänsterna ska intensifiera sin samverkan. Iran bistår därmed inte bara Ryssland materiellt, utan även operativt, med metoder, teknik och underrättelsekapacitet för att påverka västvärlden. Cyberattacker, desinformation, spionage och infiltration av västerländska institutioner är metoder som den islamiska regimen regelbundet använder, ibland i samverkan med Moskva. I Säpos lägesbild framhålls till exempel att "Säkerhetspolisen ser ett intresse från främmande makt för svensk forskning och hur länder som Ryssland, Kina och Iran inhämtar kunskap och teknik genom samarbeten, genomför rekryteringsförsök och påverkansförsök riktade mot forskare i Sverige".
Cyberangrepp
Sverige är särskilt utsatt för Irans underrättelseoperationer. Den stora och välintegrerade exilbefolkningen från Iran, där många är öppet regimkritiska, utgör ett återkommande mål. Enligt lägesbilden bedriver Iran kartläggning, spionage och påtryckningar riktat mot exiliranier i Sverige, samt använder kriminella nätverk som ombud för terroraktioner mot israeliska intressen och mot individer som är kritiska mot regimen. Efter kriget med Israel i juni har hotbilden ökat ytterligare. Iranska dissidenter samt israeliska och judiska mål har blivit ännu mer prioriterade för regimen. Den islamiska regimen har sedan länge även etablerat underrättelsebaser i Sverige genom diplomatiska kanaler och religiösa institutioner, däribland Imam Ali Islamic Center i Järfälla. Säpo har slagit fast att säkerhetshotande verksamhet har förekommit vid centret och att ledningen varit medveten om den. Detta ledde till att centrets chefsimam, Mohsen Hakimollahi, utvisades till Iran.
Cyberangrepp är en viktig komponent i Irans underrättelseoperationer. Regimen har genomfört flera dataintrång mot svenska medborgare och institutioner för att kartlägga, påverka och skrämma Sverige, ofta utan rättsliga konsekvenser eftersom angriparna befinner sig i Iran. Ett av de mest uppmärksammade exemplen, som samtidigt gynnade ryska intressen, inträffade den 1 augusti 2023, då Sverige drabbades av en iransk SMS-attack mitt i ett känsligt läge i den pågående Natoprocessen. Samtidigt väckte koranbränningar i Sverige starka reaktioner i den muslimska världen. I Irak stacks den svenska ambassaden i brand av demonstranter, och flera muslimska länder fördömde Sverige för att tillåta vad de uppfattade som förolämpning av islam.
På hemmaplan skapade händelserna spänningar och polarisering, särskilt i debatten om yttrandefrihetens gränser. Samtidigt satte Ryssland i gång en påverkanskampanj mot Sverige. Ryska statliga medier och propagandakanaler spred budskap som framställde landet som islamfientligt och kaotiskt, ett narrativ som låg i linje med Kremls mål att underminera Sveriges anseende och Natoansökan. Det var i detta läge som Islamiska revolutionsgardet (IRGC) hackade en svensk sms-tjänst och skickade ut nära 15 000 meddelanden där mottagarna uppmanades att hämnas på dem som bränt koranen. Attacken var alltså inte enbart ett dataintrång, den utgjorde en explicit våldsfrämjande påverkansoperation, med tydlig koppling till terrorism. Den bör sex i ljuset av att diktatorn Khamenei några dagar tidigare hade skrivit på plattformen X att de som brände koranen förtjänade det strängaste straffet, nämligen dödsstraff. Attackens primära syfte var att försvåra och/eller fördröja Sveriges Natoansökan. Den islamiska regimen drev aktivt en underrättelseoperation mot Sverige och agerade i denna fråga i samklang med ryska intressen. Därtill ville Iran destabilisera Sverige genom att öka polariseringen i ett redan spänt läge, undergräva tilltron till våra myndigheter och elda på våldsamma reaktioner.
Slutligen syftade attacken till att sätta politiskt tryck på Sverige inför hovrättsförhandlingen mot Hamid Noury, som tidigare dömts till livstids fängelse för mord och folkrättsbrott av Stockholms tingsrätt. Det var en markering mot det svenska rättssystemet och en påminnelse om regimens kapacitet att slå mot stater som agerar mot regimens intressen. SMS-attacken fick också till effekt att Salwan Momika, en av de mest framträdande personerna bakom koranbränningarna, mördades i sitt hem i Södertälje i januari 2025. Även om det saknas bevis för att mordet utfördes på uppdrag av den islamiska regimen, och utredning fortfarande pågår, är det tydligt att de uppmaningar som spreds genom SMS-attacken och andra kanaler från Teheran ytterligare normaliserade idén om våld som svar på yttrandefrihet.
Trots att Iran utgör ett växande hot mot Sverige, både i egen rätt och som partner till Ryssland, riktas nästan all uppmärksamhet i den svenska säkerhetsdebatten mot Moskva. Det skapar en strategisk blind fläck som både Iran och Ryssland kan utnyttja. Statsminister Ulf Kristersson belyste denna sårbarhet i en pressbriefing om säkerhetsläget den 6 maj där han konstaterade: "Vi har också väldigt mycket hybridhot i dag som inte alls var lika tydliga tidigare."
Krävs ett regimskifte
Iran har både viljan och kapaciteten att identifiera och använda Sveriges sårbarheter för att främja sina egna och sina allierades intressen. SMS-attacken liksom användningen av kriminella nätverk för att bedriva terroroperationer är konkreta uttryck för detta. Efter kriget mot Israel har hotbilden blivit än mer allvarlig. Den sårade regimen riktar nu i första hand sin repression inåt, mot det iranska folket, i syfte att kväsa oppositionen och stärka sitt grepp om makten. Redan har över 700 personer gripits och flera har avrättats efter anklagelser om spioneri för Israel. När det interna hotet bedöms vara hanterat väntas fokus förskjutas mot omvärlden, inte minst Europa, dels för att pressa väst att inta en mer regimvänlig hållning, dels för att öka det internationella politiska trycket på Israel. Samtidigt kommer regimen i än högre grad att försöka underminera den regelbaserade världsordningen. Det är därför sannolikt att Iran kommer att samverka tätare, mer systematiskt och mer intensivt med Ryssland (och med Kina) i kampen mot väst.
Sverige bör därför upprätta en särskild strategi för att hantera hybridhot från Iran. Ett tydligare fokus på Iran bör etableras inom befintliga myndigheter med ansvar för underrättelse- och säkerhetsverksamhet. Det internationella underrättelsesamarbetet med likasinnade länder som också utsätts för iranska operationer, liksom med EU och Nato, behöver fördjupas.
Samtidigt krävs en systematisk granskning av regimens ambassad och regimanknutna religiösa föreningar i syfte att förhindra att dessa används som baser för säkerhetshotande verksamhet.Regimen använder sina diplomatiska posteringar flitigt för underrättelseoperationer. Därför bör dess diplomatiska närvaro i Sverige begränsas kraftigt, och regeringen bör överväga att stänga regimens ambassad i Stockholm. Kriget mot Israel har dessutom synliggjort regimlojala nätverk i Sverige, som har deltagit i anti-israeliska manifestationer. Även om yttrandefriheten självklart ska värnas, är det nödvändigt att myndigheter beaktar att sådana nätverk kan utnyttjas för påverkansoperationer och terrorism.
Sverige bör även verka aktivt för ytterligare handelssanktioner mot den islamiska regimen och för att IRGC terrorstämplas av EU. Svenska institutioner som får offentlig finansiering bör inte tillåtas samarbeta med organisationer som har kopplingar till den islamiska regimen, vare sig i Sverige eller utomlands. För att dessa åtgärder ska bli effektiva krävs ett starkare, tydligare och mer konsekvent politiskt ledarskap. Sist men inte minst måste Sveriges beslutsfattare inse att så länge den islamiska regimen sitter kvar vid makten i Iran kommer situationen inte att förbättras. Tvärtom. I dag är regimen mer erfaren än någonsin av modern krigsföring, av att hantera israeliska underrättelseoperationer, och av att identifiera illojalitet inom sina egna led. Den har dragit lärdom av sina militära och underrättelserelaterade svagheter som exponerades under kriget och kommer nu anpassa sina strategier och taktiker därefter.
Det är avgörande att Sverige, och även EU, förstår att vägen till varaktig fred och stabilitet i Mellanöstern förutsätter demokratisering i Iran. Det kräver ett regimskifte, vilket i sin tur förutsätter ett tydligt stöd till iraniernas frihetskamp.
Skribenten är specialist på Irans utrikespolitik, regimens underrättelseverksamhet i Europa samt säkerhetsfrågor i Mellanöstern. Han har en akademisk bakgrund i statsvetenskap, samhällsgeografi och underrättelseanalys från Lunds universitet.
***
Läs även: Vad är alternativet till ayatollorna?
Läs även: Har ni glömt den iranska regimen?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Sedan den islamiska republiken Iran såg dagens ljus 1979 har den konsekvent utmanat den regelbaserade världsordningen genom utlandsoperationer som syftar till att säkra regimens makt och sprida dess islamistiska ideologi. Landets diktator ayatollah Ali Khamenei styr med järnhand genom sitt kontrollorgan Ledarens hus (beit-e rahbari) och har absolut inflytande över säkerhetspolitiken. Två centrala verktyg för regimen är Underrättelseministeriet, VAJA, och Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Båda är underställda Khamenei.
Även Ryssland strävar efter att förändra den världsordning som väst har byggt upp efter kalla kriget. För att nå detta mål samarbetar också Moskva med auktoritära stater, inte minst Iran. Dessa två regimer delar en önskan att försvaga västvärldens normer, strukturer och institutioner. Den svenska Säkerhetspolisen konstaterade i sin lägesbild för 2024–2025 att Ryssland, Kina och Iran är de stater som utgör de största hoten mot Sveriges nationella säkerhet och att de samverkar i allt större utsträckning. Det är därför nödvändigt att Sverige uppmärksammar den islamska regimen i Iran som ett allvarligt hot, inte endast på grund av dess egna destabiliserande operationer, utan också i ljuset av dess allt närmare strategiskt samarbete med Ryssland.
Regimen i Iran är i grunden en ideologiskt driven aktör, men fullt medveten om den realpolitiska logiken i omvärlden. Därför har dess ledare aktivt positionerat Iran som en militärstrategisk partner till Ryssland. Genom omfattande leveranser av drönare och missiler har Teheran stärkt Moskvas kapacitet i kriget mot Ukraina. I gengäld har Iran fått tillgång till avancerad övervakningsteknik, cybersäkerhet, politiskt skydd samt ryskt luftvärn, ett system som dock visade sig ineffektivt under kriget mot Israel. Det finns även farhågor om att Ryssland har delat kärnvapenrelaterad kunskap med Teheran. Det strategiska avtal som undertecknades i januari 2025 i Moskva av de både staternas presidenter befäster en långsiktig och djupgående allians mellan länderna.
Under kriget mellan Iran och Israel intog Moskva en i huvudsak diplomatisk roll. Samtidigt uttryckte ryska företrädare ett tydligt hot mot Israel och väst genom att förklara att varje försök att eliminera Ali Khamenei eller stödja ett regimskifte i Iran är oacceptabelt och skulle mötas av en ”mycket negativ” rysk reaktion. För den islamiska regimen, som under kriget blottlade allvarliga brister i sin militära och underrättelserelaterade kapacitet, ökar därmed behovet av fördjupad samverkan med Ryssland. Som motprestation förväntas Teheran intensifiera sitt stöd till Moskva, både i Ukraina och i andra konflikter med väst.
Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Iran och Ryssland successivt fördjupats. Förutom gemensamma insatser i Syrien och militärt utbyte har staterna etablerat strukturer för underrättelsesamarbete. Redan 2021 ingicks ett bilateralt avtal om informationssäkerhet med fokus på att tillsammans motverka säkerhetshot och underlätta underrättelseutbyte. Betydelsen av ett underrättelsesamarbete bekräftas i artikel 4 i det strategiska partnerskapsavtalet, där det uttryckligen fastslås att underrättelse- och säkerhetstjänsterna ska intensifiera sin samverkan. Iran bistår därmed inte bara Ryssland materiellt, utan även operativt, med metoder, teknik och underrättelsekapacitet för att påverka västvärlden. Cyberattacker, desinformation, spionage och infiltration av västerländska institutioner är metoder som den islamiska regimen regelbundet använder, ibland i samverkan med Moskva. I Säpos lägesbild framhålls till exempel att ”Säkerhetspolisen ser ett intresse från främmande makt för svensk forskning och hur länder som Ryssland, Kina och Iran inhämtar kunskap och teknik genom samarbeten, genomför rekryteringsförsök och påverkansförsök riktade mot forskare i Sverige”.
Cyberangrepp
Sverige är särskilt utsatt för Irans underrättelseoperationer. Den stora och välintegrerade exilbefolkningen från Iran, där många är öppet regimkritiska, utgör ett återkommande mål. Enligt lägesbilden bedriver Iran kartläggning, spionage och påtryckningar riktat mot exiliranier i Sverige, samt använder kriminella nätverk som ombud för terroraktioner mot israeliska intressen och mot individer som är kritiska mot regimen. Efter kriget med Israel i juni har hotbilden ökat ytterligare. Iranska dissidenter samt israeliska och judiska mål har blivit ännu mer prioriterade för regimen. Den islamiska regimen har sedan länge även etablerat underrättelsebaser i Sverige genom diplomatiska kanaler och religiösa institutioner, däribland Imam Ali Islamic Center i Järfälla. Säpo har slagit fast att säkerhetshotande verksamhet har förekommit vid centret och att ledningen varit medveten om den. Detta ledde till att centrets chefsimam, Mohsen Hakimollahi, utvisades till Iran.
Cyberangrepp är en viktig komponent i Irans underrättelseoperationer. Regimen har genomfört flera dataintrång mot svenska medborgare och institutioner för att kartlägga, påverka och skrämma Sverige, ofta utan rättsliga konsekvenser eftersom angriparna befinner sig i Iran. Ett av de mest uppmärksammade exemplen, som samtidigt gynnade ryska intressen, inträffade den 1 augusti 2023, då Sverige drabbades av en iransk SMS-attack mitt i ett känsligt läge i den pågående Natoprocessen. Samtidigt väckte koranbränningar i Sverige starka reaktioner i den muslimska världen. I Irak stacks den svenska ambassaden i brand av demonstranter, och flera muslimska länder fördömde Sverige för att tillåta vad de uppfattade som förolämpning av islam.
På hemmaplan skapade händelserna spänningar och polarisering, särskilt i debatten om yttrandefrihetens gränser. Samtidigt satte Ryssland i gång en påverkanskampanj mot Sverige. Ryska statliga medier och propagandakanaler spred budskap som framställde landet som islamfientligt och kaotiskt, ett narrativ som låg i linje med Kremls mål att underminera Sveriges anseende och Natoansökan. Det var i detta läge som Islamiska revolutionsgardet (IRGC) hackade en svensk sms-tjänst och skickade ut nära 15 000 meddelanden där mottagarna uppmanades att hämnas på dem som bränt koranen. Attacken var alltså inte enbart ett dataintrång, den utgjorde en explicit våldsfrämjande påverkansoperation, med tydlig koppling till terrorism. Den bör sex i ljuset av att diktatorn Khamenei några dagar tidigare hade skrivit på plattformen X att de som brände koranen förtjänade det strängaste straffet, nämligen dödsstraff. Attackens primära syfte var att försvåra och/eller fördröja Sveriges Natoansökan. Den islamiska regimen drev aktivt en underrättelseoperation mot Sverige och agerade i denna fråga i samklang med ryska intressen. Därtill ville Iran destabilisera Sverige genom att öka polariseringen i ett redan spänt läge, undergräva tilltron till våra myndigheter och elda på våldsamma reaktioner.
Slutligen syftade attacken till att sätta politiskt tryck på Sverige inför hovrättsförhandlingen mot Hamid Noury, som tidigare dömts till livstids fängelse för mord och folkrättsbrott av Stockholms tingsrätt. Det var en markering mot det svenska rättssystemet och en påminnelse om regimens kapacitet att slå mot stater som agerar mot regimens intressen. SMS-attacken fick också till effekt att Salwan Momika, en av de mest framträdande personerna bakom koranbränningarna, mördades i sitt hem i Södertälje i januari 2025. Även om det saknas bevis för att mordet utfördes på uppdrag av den islamiska regimen, och utredning fortfarande pågår, är det tydligt att de uppmaningar som spreds genom SMS-attacken och andra kanaler från Teheran ytterligare normaliserade idén om våld som svar på yttrandefrihet.
Trots att Iran utgör ett växande hot mot Sverige, både i egen rätt och som partner till Ryssland, riktas nästan all uppmärksamhet i den svenska säkerhetsdebatten mot Moskva. Det skapar en strategisk blind fläck som både Iran och Ryssland kan utnyttja. Statsminister Ulf Kristersson belyste denna sårbarhet i en pressbriefing om säkerhetsläget den 6 maj där han konstaterade: ”Vi har också väldigt mycket hybridhot i dag som inte alls var lika tydliga tidigare.”
Krävs ett regimskifte
Iran har både viljan och kapaciteten att identifiera och använda Sveriges sårbarheter för att främja sina egna och sina allierades intressen. SMS-attacken liksom användningen av kriminella nätverk för att bedriva terroroperationer är konkreta uttryck för detta. Efter kriget mot Israel har hotbilden blivit än mer allvarlig. Den sårade regimen riktar nu i första hand sin repression inåt, mot det iranska folket, i syfte att kväsa oppositionen och stärka sitt grepp om makten. Redan har över 700 personer gripits och flera har avrättats efter anklagelser om spioneri för Israel. När det interna hotet bedöms vara hanterat väntas fokus förskjutas mot omvärlden, inte minst Europa, dels för att pressa väst att inta en mer regimvänlig hållning, dels för att öka det internationella politiska trycket på Israel. Samtidigt kommer regimen i än högre grad att försöka underminera den regelbaserade världsordningen. Det är därför sannolikt att Iran kommer att samverka tätare, mer systematiskt och mer intensivt med Ryssland (och med Kina) i kampen mot väst.
Sverige bör därför upprätta en särskild strategi för att hantera hybridhot från Iran. Ett tydligare fokus på Iran bör etableras inom befintliga myndigheter med ansvar för underrättelse- och säkerhetsverksamhet. Det internationella underrättelsesamarbetet med likasinnade länder som också utsätts för iranska operationer, liksom med EU och Nato, behöver fördjupas.
Samtidigt krävs en systematisk granskning av regimens ambassad och regimanknutna religiösa föreningar i syfte att förhindra att dessa används som baser för säkerhetshotande verksamhet.Regimen använder sina diplomatiska posteringar flitigt för underrättelseoperationer. Därför bör dess diplomatiska närvaro i Sverige begränsas kraftigt, och regeringen bör överväga att stänga regimens ambassad i Stockholm. Kriget mot Israel har dessutom synliggjort regimlojala nätverk i Sverige, som har deltagit i anti-israeliska manifestationer. Även om yttrandefriheten självklart ska värnas, är det nödvändigt att myndigheter beaktar att sådana nätverk kan utnyttjas för påverkansoperationer och terrorism.
Sverige bör även verka aktivt för ytterligare handelssanktioner mot den islamiska regimen och för att IRGC terrorstämplas av EU. Svenska institutioner som får offentlig finansiering bör inte tillåtas samarbeta med organisationer som har kopplingar till den islamiska regimen, vare sig i Sverige eller utomlands. För att dessa åtgärder ska bli effektiva krävs ett starkare, tydligare och mer konsekvent politiskt ledarskap. Sist men inte minst måste Sveriges beslutsfattare inse att så länge den islamiska regimen sitter kvar vid makten i Iran kommer situationen inte att förbättras. Tvärtom. I dag är regimen mer erfaren än någonsin av modern krigsföring, av att hantera israeliska underrättelseoperationer, och av att identifiera illojalitet inom sina egna led. Den har dragit lärdom av sina militära och underrättelserelaterade svagheter som exponerades under kriget och kommer nu anpassa sina strategier och taktiker därefter.
Det är avgörande att Sverige, och även EU, förstår att vägen till varaktig fred och stabilitet i Mellanöstern förutsätter demokratisering i Iran. Det kräver ett regimskifte, vilket i sin tur förutsätter ett tydligt stöd till iraniernas frihetskamp.
Skribenten är specialist på Irans utrikespolitik, regimens underrättelseverksamhet i Europa samt säkerhetsfrågor i Mellanöstern. Han har en akademisk bakgrund i statsvetenskap, samhällsgeografi och underrättelseanalys från Lunds universitet.
***
Läs även: Vad är alternativet till ayatollorna?
Läs även: Har ni glömt den iranska regimen?
