Björn Tyrefors: ”Handels diskriminerar inte män – eller kvinnor”

Handelshögskolan i Stockholm införde ett nytt antagningskrav inför höstterminen i år. Studenter som antas på sitt gymnasiebetyg måste också uppvisa 1,25 på högskoleprovet, HP. Enligt betygsutredningens beräkningar skulle det kunna leda till att så många som 25 procent inte längre skulle vara behöriga till skolan, allt annat lika. Men antalet behöriga sökande till Handels minskade betydligt mer än så; minus 44 procent. Störst är nedgången av kvinnor, 61 procent, medan antalet sökande män föll med 32 procent.

HHS nya antagningskrav har även påverkat könsfördelningen bland de antagna till skolan. Av samtliga antagna åren 2022 till 2024 var 39 procent kvinnor. Efter det nya kravet har andelen sjunkit till 29 procent, ett tapp på 10 procentenheter. Två tolkningar har förts fram som kan förklara tappet: den ena är att kravet på 1,25 på HP gynnar män, den andra att det tidigare antagningssystemet – som enbart baserades på betyg – gynnade kvinnor.

I vardagligt språk innebär att vara ”gynnad” att man har en fördel gentemot någon annan. Om vi utgår från att urval till universitet ska baseras på meritokrati, är sådana skillnader endast problematiska om de beror på orättvisa och inte på relevanta faktorer såsom begåvning eller ansträngning. Om skillnader i antagningen i stället speglar de sökande studenternas preferenser är frågan möjligen problematisk för Handels, men knappast för samhället i stort.  

Låt oss börja med frågan om det gamla systemet med ren betygsintagning var orättvist mot män. Bristen på likvärdig bedömning mellan skolor har påvisats i rapport efter rapport från Skolverket. Olikvärdigheten är sannolikt dessutom större än vad Skolverket visar, eftersom huvudmannen (i praktiken respektive skola) själv ansvarar för rättningen av nationella prov. I en studie som jag och Jonas Vlachos publicerade 2017 visade vi även att bedömningen av nationella prov är mer generös på friskolor än på kommunala skolor.

Eftersom vissa skolor under lång tid systematiskt sätter högre betyg relativt sina resultat på nationella prov, blir detta mönster allmänt känt. I dag är många elever i Stockholm fullt medvetna om att betyget C på en skola kan motsvara betyget A på en annan, särskilt i ämnen utan nationella prov. Föräldrar uttrycker det ofta mer diplomatiskt och säger att ”skola X är bättre”.

Forskning har visat att det är både dyrt och svårt att höja elevers kunskaper; interventioner ger små förbättringar och tar tid. Allt talar därför för att en del skolor inflaterar betygen, ibland kraftigt. Det var just dessa skillnader mellan olika skolor som fick Handels rektor Lars Strannegård att införa ett minimikrav på 1,25 på högskoleprovet för dem som söker på gymnasiebetyget. Hans illustrativa exempel var Campus Manilla, där häpnadsväckande 84 procent av eleverna hade högre kursbetyg i matematik 3C än deras betyg i det nationella provet.

Bristen på likvärdighet i betygsättningen gör att översökta program antar studenter som är mindre lämpade på bekostnad av mer lämpade. Betygens främsta uppgift för samhället är att bidra till rättvis och effektiv sortering. För universiteten är målet att anta studenter som klarar kurserna, tar examen och lyckas. Betygsskillnaden mellan skolor skulle kunna ge kvinnor en fördel om de i högre grad väljer betygsgenerösa gymnasier. En sökning i Skolverkets statistikdatabas ger vid handen att kvinnor på högskoleförberedande program i viss grad går på skolor som är generösa, men sambandet är inte statistiskt signifikant och svagt. Således är det svårt att se att sortering av detta slag skulle kunna ge upphov till att antalet antagna kvinnor på Handels föll med 10 procentenheter.

Även om man kan negligera att kvinnor i högre grad väljer generösa skolor, så kan det finnas en ytterligare effekt: bedömningsdiskriminering baserat på kön. Skillnader i likvärdig bedömning mellan grupper brukar benämnas bedömningsdiskriminering (grading bias). Forskningsläget i dag visar att grupper som faktiskt presterar sämre, exempelvis pojkar, lågkastiga i Indien, elever med låg socioekonomisk status eller de med utländsk bakgrund, tenderar att diskrimineras negativt i lärarnas bedömning. Effekten verkar bero på att icke-kognitiva faktorer, såsom ordning, närvaro och punktlighet, vägs in i betygen (ofta omedvetet). När det gäller gruppen pojkar är effekten dock liten. Dessutom är effekten störst bland pojkar i den nedre delen av kunskapsfördelningen. Handels är en elitutbildning; de sist antagna ligger ungefär i topp 3 procent på betyg och topp 1 procent på HP. Att kräva minst 1,25 på HP för de som söker på gymnasiebetyget, vilket motsvarar topp 20 procent, är därför ett lågt krav som för de flesta inte kommer att spela någon roll.

Enligt betygsutredningens beräkningar är andelen elever som har tillräckligt höga meritvärden för att komma in på Handels, och samtidigt under 1,25 på HP, cirka 23 procent. Utredningen anger visserligen inte skillnader per kön, så det är svårt att bedöma detta vidare, men poängen är att för de allra flesta som skriver HP, och som samtidigt har tillräckligt högt meritvärde, så kommer kravet på 1,25 inte att betyda något. Sammantaget är det alltså svårt att tro att diskriminering av män i betygssätningen kunde förklara mer än någon enstaka procentenhet i skillnaden mellan andelen män och kvinnor bland de antagna till Handels, särskilt då de sökande där tillhör den övre delen av fördelningen.

Sammanfattningsvis kan sägas att bedömningsdiskriminering mot pojkar finns, men effekten är liten och gäller främst svagare elever. Ett minimikrav på 1,25 på är så pass lågt satt att det knappast kan motverka olikvärdig bedömning i stor skala. Bedömningsdiskriminering baserat på kön i det gamla systemet kan alltså inte rimligen förklara varför andelen män bland de antagna till Handels ökat från 61 till 71 procent.

Gynnar då högskoleprovet män? Prov som rättas anonymt och standardiserat lämnar inget utrymme för att gynna en viss grupp i själva bedömningen. Alla bedöms lika. Emellertid kan man ställa sig en djupare fråga om HP mäter speciella färdigheter som särskilt gynnar män? Provet tas fram under lång tid av professionella provkonstruktörer vid Umeås och Göteborgs universitet. Uppgifter som gynnar eller missgynnar grupper (inklusive kön) identifieras och tas systematisk bort. Provkonstruktion är sedan länge en etablerad vetenskap och det finns inget skäl att misstänka att det skulle ge män en systematisk fördel. Det stöds också av forskningsinstitutet IFAU: mäns genomsnittliga övertag på HP förklaras nästan helt av självselektion, de män som väljer att göra provet har i genomsnitt högre kognitiva färdigheter. Slutsatsen är därför att antagning baserat på HP inte ger män någon orättvis fördel.

Men om varken betygsintagningen var orättvist för män, eller 1,25-kravet är orättvist för kvinnor, varför har då andelen antagna kvinnor förändrats så drastiskt, från 39 till 29 procent? Både män och kvinnor som söker till HHS verkar väl informerade om vad som krävs. Andelen behöriga kvinnliga sökande står i proportion till andelen antagna. Under åren 2022 till 2024 var 43 procent av de behöriga sökande kvinnor och de utgjorde 39 procent av de antagna. Hösten 2025 sjönk andelen behöriga kvinnliga sökande till 29 procent, och andelen antagna var exakt lika stor.

Det tyder på att kravet på minst 1,25 på HP främst påverkar benägenheten att söka till HHS. Eftersom HP-kravet är så pass lågt satt att det begränsar antagningen bara för en minoritet, verkar det snarare handla om att fler kvinnor än män har avstått från att skriva HP, alternativt valt bort att skriva det igen för att få ett högre resultat. Att kvinnor avstår från att skriva HP är förväntat eftersom de har högre betyg och därför bättre valmöjligheter till andra elitutbildningar. Med höga betyg och gott om andra prestigefulla program att välja mellan där HP inte krävs, har sannolikt många kvinnor valt bort att söka till HHS.

För samhället är detta utfall inget större problem. För HHS är det däremot en utmaning, eftersom skolan både vill rekrytera de mest lämpade studenterna och samtidigt ha en rimlig könsbalans. Problemet är dock tillfälligt. När den nya betygsutredningen genomförs kommer bristen på likvärdighet mellan skolor i betygen att försvinna, och HHS behöver då inte längre vara det enda lärosäte som försöker motverka betygsinflationen genom egna krav och därmed tappa studenter.

Skribenten är professor vid Göteborgs universitet och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning. 

***

Läs även: Handels trappar upp kriget mot glädjebetygen

Läs även: Lars Strannegård: ”Svenska universitet får inte bli som amerikanska”