”Meningslöst petande i sexköpslagen”
Den utökade sexköpslag som nu trätt i kraft är i bästa fall onödig – i värsta fall lägger den ytterligare börda på rättssystemet. Det skriver Suzanne Wennberg, professor emerita i straffrätt.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Varför har det av tradition i Sverige varit helt tillåtet att producera och konsumera vuxenpornografi men absolut förbjudet att driva en rörelse som mot ersättning erbjuder sexuella tjänster utförda av vuxna prostituerade? Den som driver ett företag och producerar vuxenpornografi betalar inhyrda aktörer för att filmas eller fotas när de utför beställda sexuella handlingar, allt från striptease till samlag. Företagaren kan därefter sälja filmen eller tidningen till allmänheten utan att anklagas för koppleri.
Skulle han däremot driva ett massageinstitut med anställda som även erbjöd vissa sexuella handlingar till kunderna, då skulle han främja eller ekonomiskt utnyttja att det förmedlas tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Kunden skulle göra sig skyldig till köp av sexuell handling (6:11 BrB) och företagaren skulle genom att främja detta "otuktiga levnadssätt" själv göra sig skyldig till brott, nämligen koppleri (6:12 BrB).
Lagstiftaren har försvarat att vuxenpornografi är lagligt med att understryka att den produceras och konsumeras frivilligt av vuxna människor som varken är utsatta för våld, hot eller tvång.
Övergår samme lagstiftare till att tala om sexköpsbrottet, berörs inte med ett ord att brottet förutsätter att den prostituerade – vi tänker oss en vuxen kvinna – handlar frivilligt utan att vara utsatt för våld, hot eller tvång. Skulle så inte ha varit fallet, det vill säga om hon handlat ofrivilligt, tar nämligen något av de allvarligare brotten våldtäkt (6:1 BrB) eller sexuellt övergrepp (6:2 BrB) över.
Trots att sexköpsbrottet förutsätter frivillighet för sin tillämpning, ser man brottet som riktat mot den prostituerade till och med om det skulle vara hon som har tagit initiativet. Brottet anses kränka hennes sexuella integritet, hon ”utsätts” för den prostitution som hon bejakat. Hon är offer för sitt eget val.
Hur ska dessa olika synsätt förklaras? Jag tror att man närmar sig en förklaring om man beaktar att pornografins laglighet motiveras med att den är ett konstnärligt eller kulturellt uttryck för yttrandefriheten.
Pornografi producerad i film eller tidningar omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna som tillåter sådan verksamhet. Det beror främst på att det skulle bli omöjligt att dra en gräns mellan konstnärlig finess och rå pornografi. Var placerar man exempelvis Roy Anderssons film ”Du levande”? Man väljer därför att godta hela paketet. Dessutom deltar inte aktörerna på riktigt, utan mera som skådespelare.
En prostituerad, däremot, agerar inte som skådespelare utan i sin egenskap av sig själv. Här kommer det historiska perspektivet in som fortfarande är legio. Heterosexuella sexköp med män som köper sex av kvinnor förknippas med patriarkala strukturer, maktobalans och exploatering av kvinnliga kroppar, även om mannen är en enstöring som inte vågat närma sig en kvinna på annat sätt. Han betraktas likväl som en patriarkal översittare.
Mot denna bakgrund frågar man sig hur genomtänkt den utvidgning av sexköpsbrottet som trädde i kraft den 1 juli är. Fram till nyligen förutsatte detta brott en fysisk kontakt mellan säljare och köpare. Nu omfattas även sexuella handlingar som mot ersättning beställs och utförs på distans, utan fysisk kontakt, för att förevisas en viss beställare via rörliga bilder eller foto på olika webbplatser och internetfora, det vill säga i regel utanför yttrandefrihetsgrundlagarnas tillämpningsområde.
Den sexuella handlingen kan exempelvis gå ut på onani framför en webbkamera. Brottet i brottsbalken tangerar i hög grad produktion av pornografi, som dock förblir tillåten inom ramen för yttrandefrihetsgrundlagarnas tillämpningsområde.
Detta motiverar lagstiftaren med det går en rågång mellan sexköpen, som kännetecknas av en viss kunds begäran att förevisas en sexuell handling utförd av en viss person, och produktionen av porr, som baseras på producentens eget urval av de sexuella handlingar som ska utföras av andra aktörer och i slutändan säljas vidare i film– eller tidningsformat till allmänheten.
Det är så att säga tillåtet att producera konfektion till allmänheten men förbjudet att ägna sig åt måttbeställt skrädderi åt en privat kund. För övrigt kan man tycka att argumentet för sexköpsbrottet – sexköp utförs av män som betraktar kvinnors kroppar som handelsvaror – mister något av sin tyngd när köpet utförs på distans utan någon kroppslig kontakt. Mannen blir inte fullt så härskande i sin nya roll som voyeur. Han blir åskådare som vilken porrkonsument som helst.
Till detta kommer att brottet sexköp på distans kan ifrågasättas när det handlar om homosexuella relationer. Sexköp mellan män förknippas inte med maktobalans och exploatering på samma sätt. Att säljaren inte uppfattar sig vara ”utsatt” för prostitution eller kränkt i sin sexuella integritet kan historiskt förklaras med svårigheten att få tillgång till öppna homosexuella relationer.
Fråga är därför om den man som frivilligt ställt upp och mot ersättning levererat en med webbkamera filmad onaniscen, beställd av en annan man, verkligen känner sig så mycket mera kränkt än han skulle ha gjort om frågan kommit från en traditionell porrproducent. Om inte – varför då straffa beställaren?
Enligt min mening är den nya utvidgningen av sexköpsbrottet till att omfatta vuxenprostitution på distans ett exempel på en onödig nykriminalisering som belastar rättsapparaten utan att göra någon nytta. Straffvärda handlingar riktade både mot barn och vuxna är redan kriminaliserade.
Effekten av det nya sexköpsbrottet kommer främst visa sig i att juristerna hålls sysselsatta. Vad händer till exempel om de digitala bilderna läggs över på ett av yttrandefriheten skyddat medium? Lagstiftaren bjuder på nya prejudikatfrågor.
Skribenten är professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet.
***
Läs även: Dags att avkriminalisera sexköp
Läs även: Könsdysfori i lagboken
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Varför har det av tradition i Sverige varit helt tillåtet att producera och konsumera vuxenpornografi men absolut förbjudet att driva en rörelse som mot ersättning erbjuder sexuella tjänster utförda av vuxna prostituerade? Den som driver ett företag och producerar vuxenpornografi betalar inhyrda aktörer för att filmas eller fotas när de utför beställda sexuella handlingar, allt från striptease till samlag. Företagaren kan därefter sälja filmen eller tidningen till allmänheten utan att anklagas för koppleri.
Skulle han däremot driva ett massageinstitut med anställda som även erbjöd vissa sexuella handlingar till kunderna, då skulle han främja eller ekonomiskt utnyttja att det förmedlas tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Kunden skulle göra sig skyldig till köp av sexuell handling (6:11 BrB) och företagaren skulle genom att främja detta ”otuktiga levnadssätt” själv göra sig skyldig till brott, nämligen koppleri (6:12 BrB).
Lagstiftaren har försvarat att vuxenpornografi är lagligt med att understryka att den produceras och konsumeras frivilligt av vuxna människor som varken är utsatta för våld, hot eller tvång.
Övergår samme lagstiftare till att tala om sexköpsbrottet, berörs inte med ett ord att brottet förutsätter att den prostituerade – vi tänker oss en vuxen kvinna – handlar frivilligt utan att vara utsatt för våld, hot eller tvång. Skulle så inte ha varit fallet, det vill säga om hon handlat ofrivilligt, tar nämligen något av de allvarligare brotten våldtäkt (6:1 BrB) eller sexuellt övergrepp (6:2 BrB) över.
Trots att sexköpsbrottet förutsätter frivillighet för sin tillämpning, ser man brottet som riktat mot den prostituerade till och med om det skulle vara hon som har tagit initiativet. Brottet anses kränka hennes sexuella integritet, hon ”utsätts” för den prostitution som hon bejakat. Hon är offer för sitt eget val.
Hur ska dessa olika synsätt förklaras? Jag tror att man närmar sig en förklaring om man beaktar att pornografins laglighet motiveras med att den är ett konstnärligt eller kulturellt uttryck för yttrandefriheten.
Pornografi producerad i film eller tidningar omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna som tillåter sådan verksamhet. Det beror främst på att det skulle bli omöjligt att dra en gräns mellan konstnärlig finess och rå pornografi. Var placerar man exempelvis Roy Anderssons film ”Du levande”? Man väljer därför att godta hela paketet. Dessutom deltar inte aktörerna på riktigt, utan mera som skådespelare.
En prostituerad, däremot, agerar inte som skådespelare utan i sin egenskap av sig själv. Här kommer det historiska perspektivet in som fortfarande är legio. Heterosexuella sexköp med män som köper sex av kvinnor förknippas med patriarkala strukturer, maktobalans och exploatering av kvinnliga kroppar, även om mannen är en enstöring som inte vågat närma sig en kvinna på annat sätt. Han betraktas likväl som en patriarkal översittare.
Mot denna bakgrund frågar man sig hur genomtänkt den utvidgning av sexköpsbrottet som trädde i kraft den 1 juli är. Fram till nyligen förutsatte detta brott en fysisk kontakt mellan säljare och köpare. Nu omfattas även sexuella handlingar som mot ersättning beställs och utförs på distans, utan fysisk kontakt, för att förevisas en viss beställare via rörliga bilder eller foto på olika webbplatser och internetfora, det vill säga i regel utanför yttrandefrihetsgrundlagarnas tillämpningsområde.
Den sexuella handlingen kan exempelvis gå ut på onani framför en webbkamera. Brottet i brottsbalken tangerar i hög grad produktion av pornografi, som dock förblir tillåten inom ramen för yttrandefrihetsgrundlagarnas tillämpningsområde.
Detta motiverar lagstiftaren med det går en rågång mellan sexköpen, som kännetecknas av en viss kunds begäran att förevisas en sexuell handling utförd av en viss person, och produktionen av porr, som baseras på producentens eget urval av de sexuella handlingar som ska utföras av andra aktörer och i slutändan säljas vidare i film– eller tidningsformat till allmänheten.
Det är så att säga tillåtet att producera konfektion till allmänheten men förbjudet att ägna sig åt måttbeställt skrädderi åt en privat kund. För övrigt kan man tycka att argumentet för sexköpsbrottet – sexköp utförs av män som betraktar kvinnors kroppar som handelsvaror – mister något av sin tyngd när köpet utförs på distans utan någon kroppslig kontakt. Mannen blir inte fullt så härskande i sin nya roll som voyeur. Han blir åskådare som vilken porrkonsument som helst.
Till detta kommer att brottet sexköp på distans kan ifrågasättas när det handlar om homosexuella relationer. Sexköp mellan män förknippas inte med maktobalans och exploatering på samma sätt. Att säljaren inte uppfattar sig vara ”utsatt” för prostitution eller kränkt i sin sexuella integritet kan historiskt förklaras med svårigheten att få tillgång till öppna homosexuella relationer.
Fråga är därför om den man som frivilligt ställt upp och mot ersättning levererat en med webbkamera filmad onaniscen, beställd av en annan man, verkligen känner sig så mycket mera kränkt än han skulle ha gjort om frågan kommit från en traditionell porrproducent. Om inte – varför då straffa beställaren?
Enligt min mening är den nya utvidgningen av sexköpsbrottet till att omfatta vuxenprostitution på distans ett exempel på en onödig nykriminalisering som belastar rättsapparaten utan att göra någon nytta. Straffvärda handlingar riktade både mot barn och vuxna är redan kriminaliserade.
Effekten av det nya sexköpsbrottet kommer främst visa sig i att juristerna hålls sysselsatta. Vad händer till exempel om de digitala bilderna läggs över på ett av yttrandefriheten skyddat medium? Lagstiftaren bjuder på nya prejudikatfrågor.
Skribenten är professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet.
***
Läs även: Dags att avkriminalisera sexköp
Läs även: Könsdysfori i lagboken
