Är Romina Liberalernas nästa partiledare?

Miljöministern Romina Pourmokhtari enar Liberalerna på ett sätt som ingen annan lyckats med på åratal.

Text: Cecilia Garme

Bild: TT

Alex Schulman tuggade fradga i en krönika i DN efter utfrågningen av klimat- och miljöministern i SVT:s 30 minuter nyligen. ”Jag ville kasta tv:n i väggen när jag såg Romina Pourmokhtari”, skrev han. Det var kulmen på en kritikstorm mot ministern som har pågått i månader och som har resulterat i fem KU-anmälningar sedan oktober samt ett nedröstat försök till misstroendeförklaring.  

En av anmälningarna till konstitutionsutskottet gäller att Pourmokhtari har raderat sms-konversationer med företagsledare, trots att det inte är utrett om de omfattas av offentlighetsprincipen. De fyra andra avser ministerns uttalanden om klimathandlingsplanen som Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén har kallat ”grovt vilseledande och direkt felaktigt”. Därutöver har minst fyra redaktioner anklagat Pourmokhtari för att ducka intervjuer. Utöver SVT bland andra Aktuell Hållbarhet, tidningen Land samt Alltinget. Klimatpolitiska rådet, ett expertorgan, påpekade redan för ett år sedan att utsläppsmålen för 2030 inte kommer att nås med Pourmokhtaris politik.  

Och när den 28-åriga miljöministern till sist ställde upp för den där intervjun i 30 minuter var det inte precis så att kritikerna blev lugnade, i varje fall inte Alex Schulman.  

”Det var som att stå på galenskapens rand, nerverna krullade sig, jag ville ut ur min egen kropp, skala av mitt eget skinn” bekände han och frågade sig om ”detta enorma haveri i själva verket är det enda vettiga alternativet”.  

Det är mot den bakgrunden som Liberalerna samlas till riksmöte i Karlstad kommande helg. Och med tanke på att partiet regelmässigt ligger under riksdagsspärren i opinionsmätningarna borde stämningen i L vara på botten. Men Liberalerna tycker ändå att de har en del att fira. Partiets förtroende i skolfrågor har ökat sedan  november medan Socialdemokraterna har tappat stort på området, enligt Novus. I partiet tror man att regeringens reformoffensiv har fått effekt, trots att den bara är på utredningsstadiet ännu så länge. Bland annat ska skolpengen reformeras och kursplanerna bli mer inriktade på faktakunskaper.  

Liberalernas mål är att återerövra platsen som ”sakägare” i skolfrågan. Fast det är fortfarande Socialdemokraterna som äger den, enligt Novus januarimätning. Ingen kritiker har glömt att Lotta Edholm var styrelseledamot och aktieägare i friskolekoncernen Tellusgruppen när hon fick skolministerposten. För Liberalerna internt saknar dock den detaljen betydelse.  

På riksmötet i Karlstad väntar bara trevligheter för ombuden, som partiledartal och seminarier. De omkring 300 liberalerna slipper fatta beslut, däremot får de prata EU vilket de tycker om. Den uppseglande konkurrensen mellan Karin Karlsbro, i topp på Liberalernas lista, och tvåan Anna Maria Corrazza Bildt har ännu inte vållat falangstrider. Karlsbro sitter för närvarande på Liberalernas enda mandat i EU-parlamentet. Den nyblivna L-kandidaten (och tidigare moderaten) Corrazza Bildt personkryssades från plats åtta till plats två i EU-parlamentsvalet 2009 och blev den mest kryssade av alla moderater i det påföljande valet. Det vore förstås pikant om Liberalernas EU-parlamentariker blir en nyss omvänd moderat, men kanske inte konstigare än att partiets tidigare grand old EU-lady Marit Paulsen kom direkt från Socialdemokraterna. Fast det är långt till juni. 

Under ytan finns dock fortfarande en del av partiet som drar åt höger och en som drar åt vänster, precis som det gjorde i valen 2018 och 2022. Den grundläggande fråga som sår split är fortfarande inställningen till Sverigedemokraterna.  

– Inget har ändrats där, säger en källa inom partiet som ändå vittnar om fred mellan de tre tunga distrikten; Stockholm, Skåne och Göteborg.  

– Bara en sån sak. 

Enighet i partiet

Och det är här Romina Pourmokhtari och mediestormen runt henne kommer in. För Alex Schulmans (och många andras) utbrott efter hennes framträdande i 30 minuter åstadkom något som Liberalerna sällan annars uppnår – enighet i partiet. En enighet som till och med omfattar synen på SD.  

– Resultatet av alltihop har blivit att man sluter upp bakom Romina, säger en liberal riksdagsledamot.  

– Folk är supernöjda med henne. Man tycker att hon levererar. Det kan ju finnas de som fortfarande är otroligt missnöjda med vägvalet när det gäller SD. Men det är inte lika laddat längre, folk ser realiteterna.  

Och en kollega i partiet håller med. 

– Romina är skicklig. Hon hanterade 30 minuter väldigt bra. Det pratas om henne som möjlig partiledare, även om många tycker att hon är lite för ung, säger en annan. 

Anders Holmbergs intervju i 30 minuter fokuserade framför allt på tre saker; Romina Pourmokhtaris dokumenterade avsky för SD, regeringens hårt kritiserade klimathandlingsplan (som kommer att öka utsläppen i transportsektorn de närmaste åren) samt huruvida Pourmokhtari går att lita på givet hennes profilering som klimataktivist och att hon nu trots allt sitter i en SD-stödd regering. ”Vad är hennes svar värt?” som det uttrycktes i SVT.  

Lars Tysklind är en av dem inom partiet som var skeptisk till ett SD-samarbete före valet 2022. Som tidigare miljöpolitisk talesperson har han dessutom följt turerna kring klimatpolitiken på nära håll. Han tittade noga på 30 minuter, där Pourmokhtaris SD-motstånd exemplifierades av ett klipp där hon som LUF-ordförande sa att SD står för ”organiserad, politisk rasism”.  

”Jag har kvar åsikten”, upprepade Pourmokhtari flera gånger i intervjun, men ville inte svara på om hon ansåg att Jimmie Åkesson eller Richard Jomshof är rasister. Efteråt var Lars Tysklind imponerad. 

– Det var väldigt starkt av henne att säga ”jag har inte ändrat uppfattning”. Det är ett svar som talar för sig själv, säger han till Fokus.  

Och – lite förvånande kanske – är SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen nästan lika nöjd. 

– Vi fäster ingen vikt vid var folk sa under sin tid i ungdomsförbundet. Historien går ju inte att radera. Jag noterade att Romina inte upprepade sin replik från LUF-tiden. Det hon sa i 30 minuter var helt okej med mig, säger han.   

Enligt en uppgift i media ska Romina Pourmokhtari rent av vara ”SD:s favoritminister”.  

– Vi har ju inte haft omröstning i riksdagsgruppen, precis. Personligen är jag nöjd både med Romina och med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), och med migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Romina gör ett gott jobb, säger Martin Kinnunen. Att klimatministern beskriver uppgörelsen med SD om klimathandlingsplanen som en liberal framgång har han ingenting emot.  

– Det är roligt att de är nöjda.  

"Det är god stämning i partiet nu"

Erik Berg efterträdde Romina Pourmokhthari som ordförande för Liberala Ungdomsförbundet. Han var emot Tidöavtalet, vill absolut inte samarbeta med SD, och efterlyser precis som Klimatpolitiska rådet reformer som kan ersätta den krympta reduktionsplikten. Ändå anser han att Romina Pourmokhtari är regeringens bästa minister.  

– Utan tvekan. Jag gillar Johan Pehrson, men han har nog inte kvar sina åsikter från ungdomsförbundstiden, säger Erik Berg.  

– Det är god stämning i partiet nu. På klimatsidan är det många som är imponerade av Rominas arbete. Sen får man ta hårda diskussioner. Hon går stärkt ur det, säger Axel Darvik, kommunalråd (L) i Göteborg. 

Samma sak har hörts från flera debattörer från högersidan. Och nu instämmer alltså SD. Klimat- och miljöministern har blivit en underdog, och får sympati kanske just därför. 

– Jag kan tänka mig att hon är populär bland många SD-väljare för att hon får så mycket skäll. Hon är väldigt, väldigt bra i debatter mot miljöpartister. Man känner igen sig i hennes utsatthet, säger Martin Kinnunen.  

För inte länge sedan skulle det omdömet från en Sverigedemokrat ha varit en dödskyss. Men de liberala tyngdlagarna har just upphävts. Kanske är det ett nytt fall av ”Nixon och Kina” – bara den som är fientligt inställd till sin motpart kan göra uppgörelser med trovärdighet. Eller också bevisar det – än en gång – att förhandlingsparlamentarismen har tagit över i svensk politik. Att ”trivas tillsammans” som allianspartierna hävdade att de gjorde, det är i dag ett ouppnåeligt nirvana för ett regeringsunderlag.  

Sveriges yngsta minister någonsin har varit viktig i den processen. Den dag Johan Pehrson behöver avlösning vid grillen står hon redo med spetten.  

***