”Man kan inte gå till val på en linje som väljarna tycker är helt knäpp”

Redan på torsdagskvällen när ryktena började sippra ut i medierna gick Fredrik Malm ut på Facebook.

Han kände inte till utspelet i förväg, visste inga detaljer, men skrev att Liberalerna har störst chans att få igenom sin politik med en ny Tidöregering.

Fem dygn senare är det kulingvarning i Liberalerna. När stockholmspolitikern Jan Jönsson lämnade partistyrelsen på tisdagen var han bara den siste i en lång rad kritiker som hoppat av sina uppdrag efter SD-uppgörelsen. Då hade också partiets förflutna vaknat till liv, i skepnad av partiledarna Maria Leissner och Bengt Westerberg.

Men Fredrik Malm förstår Simona Mohamsson.

”Frågor som rör energipolitik, Nato, ekonomi, brottsbekämpning, skatter, migration och fler frågor därtill kommer bli omöjligt att nå samsyn med V och MP om. Liberalerna kan i stort sett bara få igenom sakpolitik högerut. Detta är ett faktum. Man kan tycka det är bra eller dåligt, men det är så det är”, skrev han redan i Facebookinlägget.

Partiledare Mohamsson vann partistyrelsens omröstning för sin SD-uppgörelse i fredags med siffrorna 13-8. Hon har stöd av sina fyra liberala ministerkolleger Lotta Edholm, Romina Pourmoukhtari, Johan Britz och Nina Larsson. Enligt en Novusmätning i fredags stödde också 58 procent av L-sympatisörerna den nya linjen. Än så länge lutar det åt ja till SD-uppgörelsen vid det extra landsmötet på söndag.

I en intervju i Fokus podd Val2026 utvecklar Fredrik Malm skälen. Det blev helt enkelt för svårt att förklara Liberalernas landsmötesbeslut från i höstas – att SD även nästa mandatperiod måste ställas utanför regeringen – när man samtidigt berömmer fyra år av samarbete genom Tidöavtalet.

-Man kan inte gå till val på en linje i regeringsfrågan som väljarna tycker bokstavligen är helt knäpp.

Det handlar om politiska realiteter.

-Vi borde ha satt ner foten om SD och Liberalernas roll i det förändrade politiska landskapet för länge sedan. Nu har vi väldigt låga siffror, precis före ett val. Det är ett stort risktagande som partiledaren gör, men det hade varit en ännu större risk att inte göra någonting, så jag står bakom Simona Mohamsson i detta, säger han.

Han hoppas det är slutet på 15 år av slitningar i regeringsfrågan.

-Jag är verkligen ingen sverigedemokrat, jag har betydande invändningar mot SD:s politik. Men jag är realist. Vi har 16 mandat i nuvarande riksdag, SD har 71. Vi kan inte snurra i en egen omloppsbana och ha en parallell verklighet, då kommer vi ingen vart.

Ett litet parti i mitten kan inte hålla sig med röda linjer på det sätt som Liberalerna har gjort anser Fredrik Malm. Egentligen önskar han att varje parti kunde gå till val på sin egen politik och därefter förhandla, en ordning som statsvetare ibland framhåller som själva poängen med ett flerpartisystem av Sveriges typ.

Samtidigt är det rimligt att väljarna vet vilken regering de röstar på, tycker han.

-Om man står i en valstuga får man inte så många röster om man bara har partiprogrammet att räcka fram när en väljare kommer in och frågar ”vill ni ha Kristersson eller Andersson?”

Fredrik Malm är ingen die hard– högertyp. När Januariavtalet förhandlades fram med S, MP, C och L efter valet 2018 valde Fredrik Malm att ställa sig bakom det. Även då var partiets process plågsam så det förslog. Han är pragmatisk – och inte främmande för andra politiska lösningar än Tidö2 idag heller.

-Om vi kan få igenom mer liberal politik genom att göra upp med sossarna och centern, så är inte jag den som skulle stänga dörren för det.

Men han tror alltså inte att det är realistiskt.

Omsvängningen i fredags – beseglad av en kram i riksdagen mellan Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson – har beskrivits som en ”kupp”. Under flera veckor fördes samtal mellan SD och L i en liten krets under ledning av forsknings- och högskoleminister Lotta Edholm (L). Partistyrelsens ledamöter fick information om att något var på gång bara några timmar innan en ny punkt dök upp på deras dagordning i fredags, och avtalets 15 punkter fick de läsa vid sittande möte.

Men Fredrik Malm försvarar processen.

-Allt går inte att lösa med storgruppsmöte. Sedan har vi under lång tid haft väldigt mycket läckor i partiet. Vi äger väldigt sällan vår egen berättelse, för det finns alltid någon som är arg på något och berättar det för någon som berättar för Expressen eller Ekot. Det här har pågått i tio års tid och jag är mycket, mycket besviken på dem som har agerat så.

Han menar också att Sverigedemokraterna efter mer än femton år i riksdagen är ett förändrat parti.

-Under den första mandatperioden, 2010-2014 var de inte regeringsfähiga. En gång hade de en presskonferens där de slog fast att de skulle sluta med parlamentariskt arbete, minns jag. Om jag inte minns fel hände det när Jimmie Åkesson var barnledig. Och på stan fanns det folk som sprang runt med järnrör. Men idag har SD kört ut människor som var för extrema. SD har tagit ytterligare 15 procentenheter av väljarkåren sedan de kom in i riksdagen, det är mer än en miljon väljare som har kommit i huvudsak från Moderaterna och Socialdemokraterna. Så en stor majoritet av SD-väljarna är inte så radikala som de första var. De nya skulle förstås kunna radikaliseras inom SD, men man måste ändå konstatera att partiets väljarkår är inte vad den var tidigare.

Det är inte heller de förtroendevalda.

-Sverigedemokraterna har accepterat i hög grad vad som gäller i riksdagen. Om jag tittar på utbildningsutskottet där jag har varit ordförande så finns där fyra sverigedemokrater. Vi pratar och förhandlar på daglig basis för att få igenom den politik vi har i Tidöavtalet. Om jag går ut i media en gång i veckan och säger att de är rasister, då får jag svårt att få igenom den politiken.

-Nästa fråga blir: är de rasister? Så går inte jag runt och tänker om människor som jag samarbetar väl med på ett vänligt och professionellt sätt. Sådana som gör det som Simona Mohamsson menar när hon säger ”bete sig”.

Det är viktiga och personliga frågor för Fredrik Malm.

-Jag har själv både granskat högerextremism och skrivit en bok om Vänsterpartiets historia. Jag är kanske den ende i Sverige som har läst både Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas vitböcker. Men idag står alla partier i Sveriges riksdag bakom stödet till Ukraina. Ingen vill gå ur Nato även om Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ville gå med. Inget parti vill gå ur EU. Så man kan inte behandla partier idag för hur de var för 20 eller 30 år sedan.

Och det gäller även Vänsterpartiet som längre tillbaka i tiden var moskvatrogna kommunister med ett mörkt förflutet, påpekar Fredrik Malm.

-Om man gör en överenskommelse med Nooshi Dadgostar idag, 2026, skulle det innebära att man legitimerar Stalins arkebuseringar av 22 000 polska officerare i Katyn 1940?

Knappast.

-Sverigedemokraterna är inte samma parti som tidigare, men de kan aldrig komma undan det faktum att partiet har den historia det har. Det är av det skälet som jag själv aldrig kommer att rösta på dem. Men jag ser att vi behöver göra det bästa för Sverige och att vi faktiskt inte får 175 mandat utan dem.

Nu hoppas han att landsmötet sluter upp bakom den nya linjen, när plåstret äntligen har dragits av. Kanske, resonerar han, är det slutet på femton år av slitningar i regeringsfrågan.

Själv lämnar han partipolitiken efter valet, ett beslut han fattade redan för tre år sedan. Det som var tänkt som en kort mellanspel i livet blev 20 år som riksdagsledamot. Sena kvällar med möten, mycket resor, alltid vara uppkopplad. Nu vill han göra något helt annat.

-Mina barn var inte födda när jag kom in i riksdagen, nu fyller min äldste 18 år och får rösta i höst för första gången.

Trots Liberalernas allvarliga läge har Fredrik Malm distans till tumultet på Helgeandsholmen.

-Det är inte så att mänskligheten står och faller med en uppgörelse som ett litet 1,5-procentsparti i Sverige gör. Jag är engagerad för Ukraina och demonstrationerna varje måndag. Det är Ukraina som är viktigast för mig nu.