Polens val handlar om hela Europa
Ska Polen ta ett steg in i den högernationalistiska och Putin-vänliga del av den europeiska politiken eller blicka västerut?
– Vakna Warszawa ! Vakna Polen ! Tillåt inte att den undre världen, gangsters och icke-politiker tar över ledningen för vårt land.
Aldrig tidigare under sin långa politiska karriär har Polens nuvarande premiärminister Donald Tusk låtit så uppriven och nervös som under ett stort valmöte i samband med första omgången i landets presidentval förra söndagen. I den andra omgången nu på söndag avgörs vem som blir landets näste president: Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski, som stöds av Donald Tusks högerliberala Medborgarplattformen, eller Karol Nawrocki med stöd av landets samlade högernationalistiska partier, inklusive de rent antisemitiska. Enligt prognoserna är striden hårfin och kommer att avgöras av några hundratusen röster hit eller dit.
Karol Nawrocki plockades under högerpartiet Lag och Rättivisas (PiS) åtta år långa regeringsinnehav upp från ingenstans för att först bli chef för Solidaritetsmuseet i Gdansk och därefter för landets Institut för Polens historiska minne. Inom politiken var han helt okänd med undantag för att han varit förtroendevald inom distriktsfullmäktige i Gdansk. Tanken bakom valet av Nawrocki var just att ställa upp med en person i presidentvalet som var i stort sett okänd för väljarna, formellt partilös och därmed en så kallad ”medborgarnas kandidat”.
Man kan dock förundras över hur lite PiS verkar ha undersökt hans bakgrund innan partiets starke man och informelle ledare, Jarosław Kaczynski, beslöt att satsa på honom i presidentvalet. Under valkampanjens gång har nämligen än det ena, än det andra om denne mans bakgrund kommit upp i dager. De är därför Donald Tusks stämma darrade när han varnade för den gangsterliknande världens potentiella inflytande över Polens politik.
Först var det bilder där Karol Nawrocki satt sida vid sida med den halvnakne ledaren för ett av Gdansks mest ökända kriminella gäng – den så kallade Mr Bu – som i dag lever i Dubai. Sedan uppdagades historien om hur han under pseudonymen Tadeusz Batyr skrivit en bok om en annan av Gdanskregionens mest ökända gangsters och hur han - med ryggen mot kameran - i en intervju i teve framträtt som denne herr Batyr som hyllade historikern Karol Nawrocki, för att sedan i en annan intervju framträda som forskaren Karol Nawrocki som i sin tur hyllade den anonyme Batyr, det vill säga sig själv.
Därefter framkom att han förmodligen har lurat en äldre människa på allt, köpt dennes lägenhet för 10 procent av det uppskattade värdet med mera. Saken är föremål för undersökning av de rättsvårdande myndigheterna i Gdansk. Han ska även för ett antal år sedan ha deltagit i ett arrangerat slagsmål på ett fält utanför Gdansk mellan kriminella huligangäng – det ena från Poznan, det andra från Gdansk – där "trofén" troligen var herraväldet över narkotikamarknaden i Gdansk. I gänget från Poznan ingick ökända förbrytare som dömts för just narkotikahandel.
När dessa föga smickrande detaljer om Karol Nawrockis förflutna började uppdagas hade PiS inte längre någon möjlighet att byta ut sin kandidat. Tiden för att anmäla kandidater till valmyndigheten hade runnit ut och man beslöt att ställa sig bakom Nawrocki i vått och torrt. Bland partiets väljare tyckts också alla anklagelser om Nawrockis förflutna rinna av som vatten på en gås.
I början av sin valkampanj uppträdde Nawrocki som den otränade politiker han var och upprepade mest enkla slagord om Polens oberoende, hans eget klappande polska hjärtat samt hur vedervärdigt EU och Bryssel är. Men ju längre kampanjen har pågått desto skickligare har han blivit. I utrikespolitiken har han med bestämdhet tagit avstånd från ett framtida ukrainskt medlemskap i Nato och EU och spelat skickligt på anti-ukrainska stämningar bland Polens väljare.
Hans motkandidat, Rafał Trzaskowski, är vice ordförande i partiet Medborgarplattformen och sedan tio år Warszawas borgmästare. Dessförinnan var han ledamot av Europaparlamentet och är en av Polens mest välkända politiker. Han kan placeras i sitt partis vänsterflygel och han har vid flera tillfällen uttalat stöd för HBTQ-rörelsen och för kvinnors aborträtt.
AP/Czarek Sokolowski
Den största politiska makten i Polen ligger i parlamentets och regeringens händer. Presidenten har dock flera betydande maktbefogenheter. För det första som försvarsmaktens överbefälhavare och genom sitt inflytande över utrikespolitiken. För det andra har presidenten en betydande vetorätt mot lagar som antas av parlamentet.
Under åtta år vid makten lyckades PiS genom en rad reformer nedmontera det polska rättsväsendet. Medborgarplattformen och dess koalitionspartners vann hösten 2023 parlamentsvalet stort med löfte om att ställa allting i ordning igen. På presidentposten har emellertid Andrzej Duda från PiS suttit dessa år och med hjälp av sin vetorätt har han satt käppar i hjulet för Tusk: det har gällt förändringar i rättsväsendet, abortlagstiftningen och en lag om partnerskap för att nämna några. Enbart i utrikespolitiken och landets stöd för Ukraina har full enighet rått. Men vid en seger för Karol Nawrocki hotas även detta.
På grund av presidentens vetorätt har Donald Tusk och hans Medborgarplattformen inte kunnat genomföra flera av sina vallöften från 2023. Annat har gått långsamt av andra skäl och måhända har en del dragits i långbänk. Detta ligger nu Rafał Trzaskowski i fatet. Framförallt unga kvinnliga väljare tycks inte vara lika intresserade av att rösta som under parlamentsvalet 2023. I sitt tal förra veckan bad därför Donald Tusk sina väljare om ursäkt för att allt går saktare än tänkt 2023, men för Polens väl och ve måste rätt president nu väljas, sa Tusk, och uppmanade än en gång folket att moiblisera och gå till valurnorna. Mycket talar för att valdeltagandet blir avgörande för valets utgång.
Den stora frågan inför den avgörande valomången är huruvida Polen ska ta ett steg in i den högernationalistiska och Putin-vänliga del av den europeiska politiken som företräds av politiker som Ungerns preimiärminister Viktor Orban och Robert Fico i Slovakien? Eller om landet ska blicka västerut och arbeta vidare med Donald Tusks liberaldemokratiska statsbygge. Valet på söndag handlar därför inte enbart om Polen utan om hela Europa.
***
Läs även: En ny polsk riksdag är nära
– Vakna Warszawa ! Vakna Polen ! Tillåt inte att den undre världen, gangsters och icke-politiker tar över ledningen för vårt land.
Aldrig tidigare under sin långa politiska karriär har Polens nuvarande premiärminister Donald Tusk låtit så uppriven och nervös som under ett stort valmöte i samband med första omgången i landets presidentval förra söndagen. I den andra omgången nu på söndag avgörs vem som blir landets näste president: Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski, som stöds av Donald Tusks högerliberala Medborgarplattformen, eller Karol Nawrocki med stöd av landets samlade högernationalistiska partier, inklusive de rent antisemitiska. Enligt prognoserna är striden hårfin och kommer att avgöras av några hundratusen röster hit eller dit.
Karol Nawrocki plockades under högerpartiet Lag och Rättivisas (PiS) åtta år långa regeringsinnehav upp från ingenstans för att först bli chef för Solidaritetsmuseet i Gdansk och därefter för landets Institut för Polens historiska minne. Inom politiken var han helt okänd med undantag för att han varit förtroendevald inom distriktsfullmäktige i Gdansk. Tanken bakom valet av Nawrocki var just att ställa upp med en person i presidentvalet som var i stort sett okänd för väljarna, formellt partilös och därmed en så kallad ”medborgarnas kandidat”.
Man kan dock förundras över hur lite PiS verkar ha undersökt hans bakgrund innan partiets starke man och informelle ledare, Jarosław Kaczynski, beslöt att satsa på honom i presidentvalet. Under valkampanjens gång har nämligen än det ena, än det andra om denne mans bakgrund kommit upp i dager. De är därför Donald Tusks stämma darrade när han varnade för den gangsterliknande världens potentiella inflytande över Polens politik.
Först var det bilder där Karol Nawrocki satt sida vid sida med den halvnakne ledaren för ett av Gdansks mest ökända kriminella gäng – den så kallade Mr Bu – som i dag lever i Dubai. Sedan uppdagades historien om hur han under pseudonymen Tadeusz Batyr skrivit en bok om en annan av Gdanskregionens mest ökända gangsters och hur han – med ryggen mot kameran – i en intervju i teve framträtt som denne herr Batyr som hyllade historikern Karol Nawrocki, för att sedan i en annan intervju framträda som forskaren Karol Nawrocki som i sin tur hyllade den anonyme Batyr, det vill säga sig själv.
Därefter framkom att han förmodligen har lurat en äldre människa på allt, köpt dennes lägenhet för 10 procent av det uppskattade värdet med mera. Saken är föremål för undersökning av de rättsvårdande myndigheterna i Gdansk. Han ska även för ett antal år sedan ha deltagit i ett arrangerat slagsmål på ett fält utanför Gdansk mellan kriminella huligangäng – det ena från Poznan, det andra från Gdansk – där ”trofén” troligen var herraväldet över narkotikamarknaden i Gdansk. I gänget från Poznan ingick ökända förbrytare som dömts för just narkotikahandel.
När dessa föga smickrande detaljer om Karol Nawrockis förflutna började uppdagas hade PiS inte längre någon möjlighet att byta ut sin kandidat. Tiden för att anmäla kandidater till valmyndigheten hade runnit ut och man beslöt att ställa sig bakom Nawrocki i vått och torrt. Bland partiets väljare tyckts också alla anklagelser om Nawrockis förflutna rinna av som vatten på en gås.
I början av sin valkampanj uppträdde Nawrocki som den otränade politiker han var och upprepade mest enkla slagord om Polens oberoende, hans eget klappande polska hjärtat samt hur vedervärdigt EU och Bryssel är. Men ju längre kampanjen har pågått desto skickligare har han blivit. I utrikespolitiken har han med bestämdhet tagit avstånd från ett framtida ukrainskt medlemskap i Nato och EU och spelat skickligt på anti-ukrainska stämningar bland Polens väljare.
Hans motkandidat, Rafał Trzaskowski, är vice ordförande i partiet Medborgarplattformen och sedan tio år Warszawas borgmästare. Dessförinnan var han ledamot av Europaparlamentet och är en av Polens mest välkända politiker. Han kan placeras i sitt partis vänsterflygel och han har vid flera tillfällen uttalat stöd för HBTQ-rörelsen och för kvinnors aborträtt.
AP/Czarek Sokolowski
Den största politiska makten i Polen ligger i parlamentets och regeringens händer. Presidenten har dock flera betydande maktbefogenheter. För det första som försvarsmaktens överbefälhavare och genom sitt inflytande över utrikespolitiken. För det andra har presidenten en betydande vetorätt mot lagar som antas av parlamentet.
Under åtta år vid makten lyckades PiS genom en rad reformer nedmontera det polska rättsväsendet. Medborgarplattformen och dess koalitionspartners vann hösten 2023 parlamentsvalet stort med löfte om att ställa allting i ordning igen. På presidentposten har emellertid Andrzej Duda från PiS suttit dessa år och med hjälp av sin vetorätt har han satt käppar i hjulet för Tusk: det har gällt förändringar i rättsväsendet, abortlagstiftningen och en lag om partnerskap för att nämna några. Enbart i utrikespolitiken och landets stöd för Ukraina har full enighet rått. Men vid en seger för Karol Nawrocki hotas även detta.
På grund av presidentens vetorätt har Donald Tusk och hans Medborgarplattformen inte kunnat genomföra flera av sina vallöften från 2023. Annat har gått långsamt av andra skäl och måhända har en del dragits i långbänk. Detta ligger nu Rafał Trzaskowski i fatet. Framförallt unga kvinnliga väljare tycks inte vara lika intresserade av att rösta som under parlamentsvalet 2023. I sitt tal förra veckan bad därför Donald Tusk sina väljare om ursäkt för att allt går saktare än tänkt 2023, men för Polens väl och ve måste rätt president nu väljas, sa Tusk, och uppmanade än en gång folket att moiblisera och gå till valurnorna. Mycket talar för att valdeltagandet blir avgörande för valets utgång.
Den stora frågan inför den avgörande valomången är huruvida Polen ska ta ett steg in i den högernationalistiska och Putin-vänliga del av den europeiska politiken som företräds av politiker som Ungerns preimiärminister Viktor Orban och Robert Fico i Slovakien? Eller om landet ska blicka västerut och arbeta vidare med Donald Tusks liberaldemokratiska statsbygge. Valet på söndag handlar därför inte enbart om Polen utan om hela Europa.
***
Läs även: En ny polsk riksdag är nära
