Det du läser i tidningen är inte hela verkligheten
Media rapporterar inte om normalfall, utan om avvikelser från det normala. Det är viktigt att komma ihåg när mediebilden av Sverige är mörk.
Toppbild: Annebell Dogger
Jag tänker ganska ofta på en undersökning som undersökningsföretaget Novus gjorde för några år sedan. Frågan till svenska folket gällde inställningen till den svenska skolan. Hela 70 procent ansåg att skolan var dålig eller mycket dålig. Så frågade man: hur är det just för era barn? Tio procent ansåg att just den skola som deras barn gick i var dålig.
Hur hängde de svaren ihop? Det kan väl knappast vara så att de svarande i just denna mätning hade turen att få skicka sina barn till bra skolor medan de icke tillfrågade hade dragit nitlotten genom att barnens skolor utgjorde allmänt usla inrättningar bemannade av undermåliga pedagoger?
Min tes är att många av oss inte längre tar vår egen verklighet som utgångspunkt för att bedöma tillvaron. I stället formas vår uppfattning av den bild av tillvaron som vi förses med via media.
Journalister kan vittna om att man för ett par decennier sedan hade tid och utrymme att sätta saker och ting i ett större sammanhang. Också den mest braskande rubrik kunde av den som läste hela artikeln ses i ett sammanhang och förstås som det undantag det faktiskt var.
I en tid där klickbeten är legio och utrymmet för bakgrund och sammanhang har begränsats, blir bilden en annan. Vi kan få uppfattningen att all vård är usel. Att äldreomsorgen är undermålig. Att det knappast finns några poliser och försvaret avlövats alla sina resurser.
Då är det inte konstigt om man börjar se världen i svart.
Huvudpoängen med det här resonemanget är inte mediakritik. Men, som Hans Rosling sa: ”om man vill förstå världen kan man inte använda sig av media”.
Varför? Jo, för media speglar inte verkligheten i stort, utan det som avviker från de vidare perspektiven. När det inte blir som vi förväntar oss. Tåg som kommer i tid ger inga rubriker. Vi läser sällan om lyckade vårdinsatser. Berättelser från alla de äldre som är mer än nöjda med den omsorg och det stöd som de får, speglas sällan.
Och när vi dagligen och stundligen konsumerar beskrivningar av det som avviker börjar vi tro att det avvikande är det normala. Och det normala är avvikelser från en negativ utveckling i stort. Jag behöver knappast påminna om hur sociala medier ofta fungerar som kraftfulla förstärkare av budskapen. Samspelet mellan media, politik och allmänheten är en del av tillvaron men det innehåller en del risker.
Det tycks pågå en dragkamp om hur Sverige och världen mår. Den pågår inom många av oss men också i samhällsdiskussionen i stort. Är läget i Sverige i huvudsak becksvart med några få ljuspunkter? Eller är det i själva verket ljust men med saker som det finns alla skäl att åtgärda?
I politiken avgörs verklighetsbeskrivningen bland annat av om man är i opposition eller regeringsställning. Opponenten, oavsett partifärg, vill exponera och exploatera verkliga eller upplevda brister och problem. Den som är i regeringsställning försöker ofta via triangulering neutralisera de angrepp som upplevs eller riskerar få väljarmässig bäring, eller att tona ner problemen. ”Det var värre under er regeringstid, det tar tid innan våra kloka åtgärder biter fullt ut...”.
För att bygga förtroende över längre tid tror jag att det är viktigt att ge en någorlunda ärlig bild av problemens art och omfattning. Att inte orimligt överdriva, men förstås heller inte spela ner det som faktiskt är bekymmer. En allt för karikerad verklighetsbeskrivning riskerar dels att medborgarna i uppgivenhet söker sig till extrema rörelser (”om det är så eländigt som beskrivs krävs dramatiska förändringar”) dels försämras också förutsättningarna för rimliga kompromisser mellan ansvarstagande partier. Att blunda eller förneka uppenbara samhällsproblem får samma effekter.
Vi vet inte vem som kommer att vara i regeringsställning efter höstens val. Men det skulle ha ett värde om alla parter påminde sig att utöver målet att vinna valet, spelar det också roll hur valrörelsen bedrivs. Detta är särskilt viktigt för den som planerar att vinna valet. Det kan komma en tid när viktiga frågor kräver gemensamma överenskommelser.
Vi bor i världens bästa land. Det innebär inte att Sverige saknar problem. Långt därifrån. Och problemen ska vi inte blunda för. Men vi har en god grund att bygga på.
Exempel? Ja, det finns många. Titta bara på tankesmedjan Futurions rapport som är en sammanställning av hur Sverige placerar sig i 49 olika internationella jämförelser. Den visar att Sverige ligger etta i sex av jämförelserna. I 27 av dem är vi ett av de fem bästa länderna. Och i 42 är vi ett av de 10 bästa länderna. Svårslaget.
***
Göran Hägglund var partiledare för Kristdemokraterna 2004–2015. Idag är han bland annat konsult på Reform Society och ordförande i Systembolaget.
