Alternativ för Sverige på väg ner i gyttjan
Den mediala bilden att ytterhögern är på frammarsch är starkt överdriven. AFS minskar och släpper i sin desperation in vilka dårar som helst.
När partiet Alternativ för Sverige demonstrerade i Göteborg på Gustav Adolfsdagen noterade flera observatörer att uppslutningen i tåget var något större än vanligt. Vid partiets manifestation i Stockholm på Karl XII:s dödsdag var antalet deltagare i klass med tidigare år.
Tillsammans med andra liknande manifestationer under loppet av några dygn, blev den mediala bilden att rasistiska och etnonationalistiska rörelser har vuxit kraftigt. Vad gäller Alternativ för Sverige (AFS) finns dock en annan förklaring.
Alternativ för Sverige grundades 2018 av före detta Sverigedemokrater. Den bakomliggande historien är att Sverigedemokraterna 2015 kapade banden med sitt dåvarande ungdomsförbund efter att det hade tagits över av personer som partiet inte ville sammankopplas med. Gustav Kasselstrand och William Hahne, som blev uteslutna ur Sverigedemokraterna, var drivande i att grunda AFS, Kasselstrand har varit partiledare från start.
I samband med konflikten inom det dåvarande Sverigedemokratiska ungdomsförbundet var den nya rörelsen svårbedömd vid AFS:s grundade. De unga ledarna försökte få den europeiska identitära rörelsen att fästa i Sverige. Att de var unga, vältaliga, skickliga i att nå ut och ansågs framgångsrika hjälpte till att ge en bild av att det som skedde var något helt nytt.
Även bland AFS:s många fiender fanns en viss oro. Det var oklart vilken väg det nya partiet skulle ta, och om det skulle bli framgångsrikt.
Sju år senare har vi facit. 2018 fick partiet 0,31 procent och 2022 fick man 0,26 procent. I Europaparlamentsvalet 2019 fick partiet 0,46 procent och i samma val 2024 nådde man 0,41 procent. På kommun- och regionnivå är partiet obefintligt.
Kanske värre än partiets klena valresultat är att allt det nya och fräscha, som man i början förmådde utstråla, nu har slocknat. På ett lite förvånande vis har partiet smält samman med den gamla rasistiska och den nya konspiratoriska miljön i Sverige.
Vilket för oss tillbaka till manifestationen den 30 november.
Flera observatörer noterade att släktingar till Tor Änglasjö (tidigare Paulsson) närvarade i Alternativ för Sveriges tåg. Tor Änglasjö var redan 2001 en av de som engagerade sig i partiet Nationaldemokraterna, som även det bestod av före detta Sverigedemokrater. Nationaldemokraterna var ett etnonationalistiskt och antisemitiskt projekt som ganska snart gick under. Senare ägnade Änglasjö sig åt att grunda vad som kallades Nätverket, som bland annat har försökt att infiltrera Sverigedemokraterna.
Detta kan också vara anledningen till något större uppslutning på vissa av partiets manifestationer. De mest extrema och konspiratoriska är nu välkomna.
Alternativ för Sverige har länge – uppenbart medvetet – i möjligaste mån hållit Änglasjö, och personer kopplade till honom, utanför partiet. AFS försökte – åtminstone initialt – att vara något nytt och annorlunda, även om initierade kände till att liknande tankar och politiska krafter fanns bakom såväl Nationaldemokraterna som AFS. Utvecklingen de senaste åren har sannolikt gjort partiet desperat nog att släppa in alla som rör sig i den etnonationalistiska och konspiratoriska miljön.
Det finns alltså inte någon anledning att tro att Alternativ för Sverige kommer att vända sin nedåtgående trend. Några ytterligare personer från gamla etnonationalistiska miljöer släpps in och de som företräder AFS tycks bli alltmer radikala, otrevliga och desperata. Jag har bara senaste dagarna talat med flera Sverigedemokrater med ursprung i andra länder som har egen erfarenhet av att ha blivit verbalt attackerade av företrädare för AFS.
Den samlade bilden är att AFS nu fullständigt tappat den fasad av något nytt som de i vissa kretsar en gång hade. Partiet är en del av den splittrade etnonationalistiska miljön. De angriper den bland Sverigedemokrater populäre ministern Carl-Oskar Bohlin (m) och distanserar sig helt från Sveriges bredare konservativa rörelse genom att vara Israelfientliga och antisemitiska.
Partiet Alternativ för Sverige är nu för tiden inte värt mer än en axelryckning. Möjligen hade det kunnat ha bli annorlunda om de hade valt en annan väg. Eller kanske inte.
Carl Eos har gett ut romanen ”Utanförskap – En berättelse om främlingar” under pseudonymen Teodor Gustafsson.
