Att blanda befolkning bottnar i tveksamma värderingar
Det socialdemokratiska experimentet att tvångsblanda befolkning liknar idén att skötsamma "kuddflickor" ska placeras intill stökiga elever.
Det socialdemokratiska experimentet att tvångsblanda befolkning liknar idén att skötsamma "kuddflickor" ska placeras intill stökiga elever.
Socialdemokraternas Lawen Redar, som mer eller mindre är arkitekten bakom partiets plan om att ”blanda befolkningen”, syns inte lika mycket i media efter att hon inte kunde svara på SVT:s frågor om hur blandningen praktiskt ska gå till, om ingen ska flytta till eller från ett visst område.
Men partiets ambitioner om att blanda befolkningen lever kvar – i alla fall i Göteborg, vilket Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding har uppmärksammat. I Göteborg vill kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius blanda befolkningen genom att bygga studentbostäder i både utsatta och särskilt utsatta områden.
Kommunstyrelsens ordförande Attenius idé är inte bara naiv, utan kan i praktiken resultera i livsfara för nyinflyttade studenter som enbart vill ha ett tryggt och stabilt studentliv. I flera av Göteborgs utsatta och särskilt utsatta områden terroriserar klaner befolkningen, och det har rapporterats om vägkontroller och brottsliga handlingar där människor kommer till allvarlig skada.
Vilka föräldrar, vars barn precis flyttat hemifrån för att förverkliga sina drömmar genom universitetsstudier, kommer att vilja hjälpa sina barn att flytta in i sådana områden? När det väl kommer till kritan väger känslan av trygghet och stabilitet tyngre än en kommunpolitikers naiva tanke om att ett område automatiskt blir bättre om man placerar hundratals studenter där.
Socialdemokraterna är dock långt ifrån ensamma i drömmen om en blandad befolkning – det vill även Vänsterpartiet. Deras bostadsborgarråd i Stockholm, Deniz Butros, sade följande: ”Vi behöver bygga radhus där det i dag är hyresrätter och bostadsrätter. Men vi behöver också bygga hyresrätter där det i dag mestadels finns villor och småhus.”
Tidigare har Butros även ansett att de som bor i villor måste anpassa sig till de människor som bor i hyresrätter. Med stor sannolikhet skulle Vänsterpartiets bostadspolitik beröra utsatta områden i Stockholm, varav flera har mycket farliga kriminella nätverk.
Vilka barnfamiljer, som inte bara gör en ekonomisk investering i sitt hus utan också prioriterar sin familjs trygghet, kommer att våga köpa ett radhus i ett utsatt område?
Vad bottnar kritiken mot denna politik egentligen i? Värderingar. Vare sig det handlar om förnedringsrån eller skapad otrygghet i kollektivtrafiken och på biblioteken, bottnar problemen inte enbart i socioekonomiska faktorer utan också i värderingar.
Sverige är byggt på kristna värderingar, vilket präglar en stor del av befolkningen – även bland dem som inte är religiösa. Värderingar som jämlikhet, ansvarstagande, att göra rätt för sig och att hjälpa de svaga, delas av många i Sverige.
Därför är vissa värderingar som har importerats genom en vårdslös migrationspolitik inte förenliga med det svenska samhället. Politiker har genom en sådan politik bidragit till framväxten av utsatta områden, då varken assimilation eller integration har fungerat när invandringen har varit så omfattande.
I stället för att ta ansvar för den politik som förts vill de rödgröna utsätta studenter och barnfamiljer för ett socialt experiment som riskerar att skapa otrygghet – både ekonomiskt och när det gäller personlig säkerhet.
Om Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fortsätter att göra planerna på att blanda befolkningen till en valfråga, måste högern prioritera värderingsfrågan i valet.
Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU