Vägen till Saudiarabien går via döden
Saudiarabien är beroende av utländsk arbetskraft. Vår tyst när folk skjuts vid gränsen visar hur selektivt mänskliga rättigheter betraktas.
Det börjar som en flykt från torka, fattigdom och sammanbrott. Det slutar för många i kulregn, massgravar och ruttnande kroppar vid gränsen. För etiopiska migranter som tar den så kallade Eastern Route via Jemen mot Saudiarabien har drömmen om ett bättre liv i många fall blivit en dödskorridor.
Vittnesmål som publicerats av The Guardian beskriver människor som sett medresenärer skjutas ihjäl intill sig, kvinnor som utsatts för sexuellt våld, människor som fallit från bergssluttningar i panik under beskjutning, och kroppar som lämnats att förmultna i gränsområdet. Detta är inte längre berättelser om en farlig migrationsrutt. Detta är anklagelser om systematiskt dödligt våld.
Human Rights Watch slog redan 2023 fast att saudiska gränsstyrkor kan ha dödat hundratals etiopiska migranter och asylsökande i ett mönster som, enligt organisationen, kan utgöra brott mot mänskligheten. Om uppgifterna stämmer handlar det inte om gränskontroll. Det handlar om något långt mörkare. Parallellt finns en större strukturell paradox.
Saudiarabien är samtidigt starkt beroende av utländsk arbetskraft. Miljontals migrantarbetare bär upp stora delar av privat sektor, samtidigt som rapporter från International Labour Organization, Amnesty International och Human Rights Watch under åratal beskrivit exploatering, tvångsliknande arbetsvillkor och rättslig sårbarhet inom kafala-systemet.
Det gör frågan större än migration. Det handlar om ett system. Ett system där människor först riskerar att dö på vägen in och sedan riskerar att exploateras om de överlever. Detta sker samtidigt som Saudiarabien positionerar sig som global investeringsmakt, bygger för VM 2034 och söker internationell legitimitet.
Det borde väcka en större fråga i Europa. Hur kan omvärlden tala om regional säkerhet, energisamarbete och geopolitisk stabilitet men samtidigt rikta blicken bort från anklagelser om att desperata migranter skjuts vid en gräns?
Detta är inte bara en saudisk fråga. Det är en fråga om hur selektivt världen tillämpar mänskliga rättigheter. När migration från Afrika diskuteras i Europa talas ofta om smugglare, gränser och volymer. Betydligt mer sällan talas det om vad som faktiskt händer längs vägen. Och ännu mer sällan, om anklagelserna håller, säger det något om de stater som utövar detta våld .
Det som gör dessa vittnesmål svåra att avfärda är att de återkommer. I rapport efter rapport. År efter år. Med samma mönster. Samma död. Samma tystnad.
Och kanske är det just där det mest obehagliga finns:
Inte bara i berättelserna om kroppar vid gränsen.
Utan i att världen har hört dem förut.
Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut
