Blir ”tonårsutvisning” nästa gummiord?
Begreppet är märkligt. Ingen utvisas för att man är tonåring, över 18 är man i lagens mening vuxen. Men för godhetssignalering duger ordet.
Det finns ingenting som Sverige är så bra på som att uppfinna nya ord som blir till varumärken för en viss typ av politik.
Korta, klatschiga ord som får ett eget liv och som används för att sätta olika narrativ.
Nyorden blir sedan till rubriker och används i artiklar, riksdagsmotioner och i debatter i riksdagen och i SVT:s Aktuellt.
Ordet blir till en storhet som alla måste förhålla sig till.
Signalvärdet är stort. Om man använder ordet själv så visar det tillhörighet i gruppen goda, fina, belevade, och humana människor, men om man inte använder ordet tillhör man motsatt grupp, och då får man räkna med att få ordet i bankat huvudet: ”Är du verkligen för detta!”. Spott och fy.
Senast i raden av sådana ord är ”tonårsutvisningar”.
På mycket kort tid har detta ord synts i rader av rubriker, i SVT, Svenska Dagbladet, Skånska Dagbladet och i många andra tidningar. Det här tycks ha blivit journalisternas nya favoritord. Kort och slagkraftigt.
Kommer det dyka upp och försvinna som gummiordet ”ensamkommande”?
Minns ni? Från början hette det ”ensamkommande flyktingbarn” och användes om personer under 18 år som hade flytt till Sverige utan vuxens sällskap.
Problemet för dem som använde sig av begreppet var dock att många av ”barnen” inte var några barn.
När det avslöjades att 80 procent av de afghanska migranterna som fick stanna tack vare gymnasielagen, inte var några barn, så försvann helt plötsligt ordet ”barn” från ”ensamkommande flyktingbarn”. Nu blev det bara ”ensamkommande”.
Sen kunde begreppet hållas vid liv ett tag till.
Knappt någon reflekterade över det faktum att begreppet helt plötsligt tappat all relevans och borde ha pensionerats. En 20-åring som reser ensam någonstans är ju en vuxen person som rest ensam, ingenting annat.
Blir ”tonårsutvisningar” nästa gummiord?
På många sätt är ju begreppet högst märkligt.
Ingen blir ju utvisad för att man är tonåring. Är man över 18 så är man i lagens mening en myndig och vuxen person. De som utvisas blir ju också det av den anledningen att de saknar skyddsskäl – inte för att de är tonåringar.
Men nu vill gruppen goda, fina, belevade och humana människor i stället att det ska framstå som om dessa personer inte är vuxna, utan tonåringar.
”Tonåring” låter ju betydligt yngre än att säga ”unga vuxna” eller enbart vuxna. Att vara tonåring är kanske en merit för en 13-åring, men hur många 19-åringar vill i normalfallet kalla sig tonåring? Kanske i fallet ”tonårsutvisningar” då.
Men var kommer det här nya begreppet ifrån?
En sökning i mediearkivet Retriever ger vid handen att det föddes i början av 2026 i två artiklar i Aftonbladet, en kulturartikel med kritik av utvisningarna, och en nyhetsartikel samma dag i samma tidning med intervjuer med olika flyktingjurister.
Intressant i sammanhanget är att den kritiska kulturartikeln publicerades först. Den var alltså kritisk till det som stod i nyhetsartikeln, som publicerades senare på kvällen.
Att ordet ”tonårsutvisning” tycks bli ett lika gummiartat begrepp som ”ensamkommande” visar den allra först artikeln. Den handlar nämligen om en”tonårsutvisning” av en 21-åring.
Kanske slutar det med att ”tonårsutvisning” letar sig in i nästa års variant av Svenska Akademins ordlista. Nyord från gruppen goda, fina, belevade, och humana människor brukar nämligen ha lättare att leta sig in där.
