Cecilia Uddén som sagoberättare

Cecilia Uddéns bevakning av Israel-Palestina är som ett skolboksexempel på när verkligheten pressas in i en Rödluvan och vargen-saga. Rödluvan är de plågade palestinierna, vargen är de israeliska bosättarna och den israeliska armén, och jägaren som till slut bekämpar vargen är de internationella samfunden och människorättsorganisationerna – eller kanske Cecilia Uddén själv? 

Inom historieforskningen kallas det här för att narrativisera historien och det finns många akademiska böcker med historiska fall.

Hursomhelst är narrativ något som gör en berättelse lätt att ta till sig och förstå. Det är ont mot gott, där de goda segrar till slut. Så är det i Star Wars, Narnia och nästan alla andra västerländska sagor. Och tydligen även i Sveriges Radio.

Vad är det då för verktyg Cecilia Uddén använder sig av för att driva detta sagomässiga ont-mot-gott-narrativ i sin nyhetsförmedling om Mellanöstern?

I onsdags sände Studio Ett ett sju minuter långt inslag där programledarna intervjuade Cecilia Uddén om läget på Västbanken. Det handlade om en ”antiterroroperation” och om ”bosättarvåld”. Och på klassiskt uddénskt vis fanns några ”vanlisar” med (journalistspråk för helt vanligt folk) som givetvis var högst oskyldiga. De fick vara ”rädda”, ”uppgivna” och fick en egen intervju som kryddade berättelsen. Däremellan handlade det om hur israelisk militär och bosättare gjorde livet surt för palestinierna.

Jag laddade ned hela inslaget, transkriberade det till text och lät sedan ChatGPT analysera alltihop.

Det visar sig att både Uddén och programledarna använder sig av något som kallas för ”distansmarkörer”. Här är några exempel: ”så kallad antiterroroperation”, ”palestinska så kallade terrorister”, ”målet är militanta milismän, säger man från Israels sida”.

Israeliska begrepp som ”antiterroroperation” och ”terrorister” omges alltså av ord som ”så kallad”, ”som Israel kallar”, ”som man kallar den”. Israeliska siffror och bedömningar markeras med ”enligt Israels militär”, ”från israeliskt håll”, ”säger man från Israels sida”.

Sammanlagt fanns åtta distansmarkörer riktade emot Israel. Antalet distansmarkörer mot den palestinska sidan? Noll!

Ovanpå allt detta bakar Uddén ihop två skeenden som egentligen inte har med varandra att göra, bosättarvåld och en antiterroroperation. Troligen för att förstärka narrativet hon vill driva. Det är ju inte särskilt konstigt om Israel med en antiterroroperation vill förhindra nya 7 oktober-attacker och de som utförde massakern vid Nova-festivalen var knappast några ”så kallade” terrorister. Bosättarvåldet handlar däremot om ren kriminalitet och något som kan betecknas som inhemsk terrorism.

Om vi då överför det här inslaget i Star Wars-termer så liknar Israels militär och bosättarna Darth Vaders mörka imperium med sina stormtroopers. Palestinierna är som Luke Skywalkers rebellsida och The Light Side of the Force.

Men så uppstår ytterligare en sorts karaktär i Uddéns inslag. Det finns tydligen 400 ”goda bosättare” som faktiskt protesterar mot de ”onda bosättarna”. Ljuset i tunneln alltså. 

Men vilka motsvarar de i sagohistorien? Det finns många exempel: Finn i Star Wars, Edmund i Narnia eller Prometheus i grekisk mytologi. Alltså karaktärer som svikit en ondskefull sida men som till slut blir till hjälte för de goda.

Allt det här går givetvis att skratta åt. Om det nu inte vore för att detta är nyhetsförmedling i statligt kontrollerade public service och handlar om en av världens mest svårlösliga och komplicerade konflikter.

Och det här pågår dag ut och dag in.

Johan Romin är journalist och historiker.