fredag 6 februari
Sverige producerar i dag tillräckligt med el på årsbasis, men elsystemet har blivit dyrare, mer volatilt och mindre förutsägbart. Det är inte ett tillfälligt problem, utan en direkt följd av hur energisystemet byggdes om – och av en marknadsdesign som inte värderar systemnytta.
Efter att kärnkraften hade avvecklats förändrades inte bara elsystemets fysik, utan också dess ekonomiska beteende. Det som tidigare var ett relativt stabilt system, med förutsägbara priser och tydliga investeringssignaler, blev gradvis mer ryckigt. Riskerna flyttades – från systemet till konsumenter och industri.
Från jämnhet till volatilitet
I ett elsystem med hög andel planerbar produktion följer priserna i huvudsak efterfrågan. När andelen väderberoende produktion ökar förändras detta mönster. Priserna börjar i stället följa vädret. När det blåser mycket pressas priserna ned kraftigt. När det inte blåser stiger de snabbt, ibland till extrema nivåer.
Prisområden – EU-beslut, svensk eftergift, svenska konsekvenser
Uppdelningen av Sverige i fyra elprisområden infördes 2011 efter krav inom EU‑ramen. Konstruktionen förstärkte regionala skillnader i ett läge där stabil produktion försvann i södra Sverige och överföringskapaciteten var begränsad. Resultatet blev varaktigt högre priser i vissa delar av landet.
Sverige är i praktiken unikt i hur hårt och tydligt denna interna zonindelning slår igenom i hushållens och industrins pris. Tyskland har till exempel under lång tid haft ett gemensamt pris trots stora interna flaskhalsar, vilket döljer regional brist men samtidigt skyddar södra Tyskland från ett prisscenario som mer skulle likna Sveriges.
Svenska kraftnät och flaskhalslogiken
Elprisområden och flaskhalsar har också en annan sida: de skapar stora intäkter i form av flaskhalsavgifter. Dessa medel ska enligt regelverket användas för att hantera överföringsbegränsningar och stärka nätet. Men när beloppen blir mycket stora väcks en legitim fråga: vilka incitament skapas när obalanser blir en återkommande intäktskälla?
De dolda kostnaderna
Höga och volatila elpriser är den mest synliga konsekvensen, men långt ifrån den enda. När elsystemet blir mer instabilt krävs allt fler stödfunktioner för att hålla det i drift. Reservkraft måste hållas tillgänglig. Stödtjänster för frekvenshållning måste upphandlas. Nätet måste förstärkas för att hantera snabba och ojämna flöden.
Alla dessa kostnader betalas – men inte alltid via elpriset. De hamnar i nätavgifter, i statliga åtaganden och i ökade riskpremier för investeringar. Det är här skillnaden mellan billig energi och billigt elsystem blir tydlig.
Vindkraftens paradox – och varför ”samma kilowatt” är ett systemfel
En av energisystemets mest förbisedda dumheter är att marknaden i grunden ersätter ”samma kilowatt” utan att värdera systemnyttan. Stabil baskraft har ingen självklar premie jämfört med intermittent produktion, trots att systemet måste betala för beredskap, reserv och stabilisering när vädret inte levererar.
När det blåser mycket produceras stora mängder el till låga priser. Det kan framstå som en framgång. Men samma egenskap pressar intäkterna just när leveransen är som störst, vilket driver behov av subventioner och stödmekanismer. Samtidigt måste annan kapacitet stå redo när vinden mojnar – och får betalt för att vänta.
När nybyggt inte kan konkurrera med avskrivet
Det här blir särskilt känsligt framåt. Stora kraftverk tar lång tid att bygga. När ny kapacitet ska konkurrera med avskriven gammal kapacitet ser kalkylen ofta orimlig ut: kapital binds under lång byggtid innan första intäktskronan. Det är en strukturell orättvisa i hur marknaden jämför nytt mot gammalt.
Om elektrifiering och industriell omställning ska vara mer än retorik krävs därför riskdelning och långsiktiga spelregler. Annars blir den rationella slutsatsen att stora investeringar flyttar – och att Sverige till slut bara har ”gammalt kvar, på någon annans villkor”.
I den sista delen knyts trådarna samman: vad detta har inneburit för industripolitik, stora gröna satsningar och statens roll – och varför facit blir allt svårare att ignorera.
Ola Källqvist är oberoende samhällsdebattör. Detta är del 4 av 5 i serien ”När kärnkraften försvann”. Sista delen publiceras lördagen den 7 februari.
