Det ljusnar för Sverige – inte för Kristersson
Enligt Kristersson finns det alltså åtskilligt på Sveriges pluskonto. Problemet är att det inte biter på väljarna.
Ett år före valet är Ulf Kristersson omgiven av ett kompakt politiskt mörker med ett fortsatt uselt opinionsläge och låga förtroendesiffror för egen del. Utsikterna för att Tidöpartierna får chansen att regera vidare efter valdagen 2026 är minimala om inget revolutionerande inträffar.
Regeringsförklaringen vid riksdagens öppnande hade varit en möjlighet att skaka om den politiska spelplanen. Men om Kristersson kände flåset i nacken visade han det inte. Kristersson gör sällan det. Dramatik är inget som ligger för honom.
Han är och förblir den vuxne i rummet även med ryggen mot den politiska väggen och därför blev det inga överraskningar eller braskande utspel den här gången heller. I riksdagen nöjde han sig med några smärre nyheter i marginalen.
Mobilförbud i skolan från den 1 juli 2026, i praktiken börjar det gälla vid terminsstarten en knapp månad före valet, det är inte säkert att det tas emot med klang och jubel i väljarkåren. Sänkt straffmyndighetsålder från 15 till 14 år markerar mot gängvåldet, men vänder knappast på ett till synes hopplöst underläge.
För Kristerssons tilltufsade regering spelar det i nuläget ingen roll att regeringsalternativet till vänster saknar politisk trovärdighet, och att ett nytt januariavtal avtecknar sig vid horisonten. Väljarna föredrar ändå Magdalena Andersson och den rödgröna röra som kommer att följa i hennes spår när antiteserna Anna-Karin Hatt och Nooshi Dadgostar ska enas om ett politiskt program.
I riksdagen bjöd Kristersson på en slags best of-katalog över vad hans regering åstadkommit på tre år, i grälla färger för att förespegla förtröstan och försöka ingjuta mod i Tidökonstellationen.
”Regeringen har lagt om kursen för Sverige. Alla vet att en lång väg återstår. Men färdriktningen är tydlig. Steg för steg blir vårt land nu tryggare och mer framgångsrikt”, deklarerade statsministern från talarstolen och fyllde på med exempel.
Skjutningarna har minskat, det finns fler poliser, asylansökningarna har halverats, ny kärnkraft kommer att byggas. Sverige är en ”självklar och respekterad medlem i Nato”. Skatterna sänks och alla får det bättre under valåret 2026.
Enligt Kristersson finns det alltså åtskilligt på pluskontot. Problemet är att det inte biter på väljarna. Budskapet når inte fram och någon game changer finns inte inom synhåll. Som vanligt är det gåtfullt vad statsministerns kommunikationsstrateger sysslar med. Vill man vinna valet? Då måste man anstränga sig mer för att nå ut och träffa rätt under det år som återstår innan väljarna säger sitt.
För Ulf Kristersson personligen har nedräkningen börjat. Nu läste han upp sin fjärde regeringsförklaring. Men inget tyder på annat än att det också var den sista.
Vid en arbetsstämma i slutet av oktober ska Moderaterna anta ett nytt handlingsprogram med två tidshorisonter, dels som grund för ett valmanifest 2026, dels med sikte på 2030-talet. Inga personfrågor står på agendan vid det tillfället.
Nästa partiledarval är schemalagt till den ordinarie stämman på hösten 2027. Om Kristersson förlorar valet är det osannolikt att han sitter kvar så länge.
Efter alliansregeringens valnederlag 2014 valdes Anna Kinberg Batra till ny partiledare efter avgående Fredrik Reinfeldt vid en extrastämma i början av januari 2015. Med ett motsvarande scenario den här gången utses Kristerssons efterträdare vid en extrastämma kring årsskiftet 2026/27. I praktiken har Kristersson i så fall ungefär 16 månader kvar i politiken.
Ulf Kristersson har rätt i att det på en del områden ljusnar för Sverige, med kampen mot gängkriminaliteten som det mest påtagliga exemplet. För honom själv och hans regering finns det för närvarande ingen ljusning alls i sikte.
Ett år före valet är Ulf Kristersson omgiven av ett kompakt politiskt mörker med ett fortsatt uselt opinionsläge och låga förtroendesiffror för egen del. Utsikterna för att Tidöpartierna får chansen att regera vidare efter valdagen 2026 är minimala om inget revolutionerande inträffar.
Regeringsförklaringen vid riksdagens öppnande hade varit en möjlighet att skaka om den politiska spelplanen. Men om Kristersson kände flåset i nacken visade han det inte. Kristersson gör sällan det. Dramatik är inget som ligger för honom.
Han är och förblir den vuxne i rummet även med ryggen mot den politiska väggen och därför blev det inga överraskningar eller braskande utspel den här gången heller. I riksdagen nöjde han sig med några smärre nyheter i marginalen.
Mobilförbud i skolan från den 1 juli 2026, i praktiken börjar det gälla vid terminsstarten en knapp månad före valet, det är inte säkert att det tas emot med klang och jubel i väljarkåren. Sänkt straffmyndighetsålder från 15 till 14 år markerar mot gängvåldet, men vänder knappast på ett till synes hopplöst underläge.
För Kristerssons tilltufsade regering spelar det i nuläget ingen roll att regeringsalternativet till vänster saknar politisk trovärdighet, och att ett nytt januariavtal avtecknar sig vid horisonten. Väljarna föredrar ändå Magdalena Andersson och den rödgröna röra som kommer att följa i hennes spår när antiteserna Anna-Karin Hatt och Nooshi Dadgostar ska enas om ett politiskt program.
I riksdagen bjöd Kristersson på en slags best of-katalog över vad hans regering åstadkommit på tre år, i grälla färger för att förespegla förtröstan och försöka ingjuta mod i Tidökonstellationen.
”Regeringen har lagt om kursen för Sverige. Alla vet att en lång väg återstår. Men färdriktningen är tydlig. Steg för steg blir vårt land nu tryggare och mer framgångsrikt”, deklarerade statsministern från talarstolen och fyllde på med exempel.
Skjutningarna har minskat, det finns fler poliser, asylansökningarna har halverats, ny kärnkraft kommer att byggas. Sverige är en ”självklar och respekterad medlem i Nato”. Skatterna sänks och alla får det bättre under valåret 2026.
Enligt Kristersson finns det alltså åtskilligt på pluskontot. Problemet är att det inte biter på väljarna. Budskapet når inte fram och någon game changer finns inte inom synhåll. Som vanligt är det gåtfullt vad statsministerns kommunikationsstrateger sysslar med. Vill man vinna valet? Då måste man anstränga sig mer för att nå ut och träffa rätt under det år som återstår innan väljarna säger sitt.
För Ulf Kristersson personligen har nedräkningen börjat. Nu läste han upp sin fjärde regeringsförklaring. Men inget tyder på annat än att det också var den sista.
Vid en arbetsstämma i slutet av oktober ska Moderaterna anta ett nytt handlingsprogram med två tidshorisonter, dels som grund för ett valmanifest 2026, dels med sikte på 2030-talet. Inga personfrågor står på agendan vid det tillfället.
Nästa partiledarval är schemalagt till den ordinarie stämman på hösten 2027. Om Kristersson förlorar valet är det osannolikt att han sitter kvar så länge.
Efter alliansregeringens valnederlag 2014 valdes Anna Kinberg Batra till ny partiledare efter avgående Fredrik Reinfeldt vid en extrastämma i början av januari 2015. Med ett motsvarande scenario den här gången utses Kristerssons efterträdare vid en extrastämma kring årsskiftet 2026/27. I praktiken har Kristersson i så fall ungefär 16 månader kvar i politiken.
Ulf Kristersson har rätt i att det på en del områden ljusnar för Sverige, med kampen mot gängkriminaliteten som det mest påtagliga exemplet. För honom själv och hans regering finns det för närvarande ingen ljusning alls i sikte.
