Draksådden i Rönninge

Det har, på goda grunder, väckt stor uppmärksamhet att en person som varnat på Facebook, för att mördaren i Rönninge hade återvänt efter att ha avtjänat straff för barnarov, dömdes för förtal. När vi spårar den utveckling som har lett fram till det, hamnar vi i ett oväntat hörn av verkligheten.

Den minnesgode läsare påminner sig om en tid när det var fritt fram att säga precis vad fan som helst om vem fan som helst. Hela 68-rörelsen var en enda stor påtänd förolämpning mot allt som var dyrt och heligt.

Så, vad fan hände?

Det bärande motivet för den process som i början av seklet ”gjorde upp med” övergrepp i samband med omhändertaganden av unga, var att undvika att förövare kunde hållas ansvariga för övergreppen. Samhällets institutioner är lojala med samhällets institutioner.

Morgan Johansson (ja, han) tillsatte en utredning om övergrepp i barn- och fosterhem för nästan precis tjugo år sedan. För att garantera att förövarna skulle gå skadeslösa skulle bara preskriberade brott utredas (s. 4). Inga åtal, alltså.

Vi har inte heller hört talas om att någon har ställts till svars i samband med den största utredningen om övergrepp någonsin i Sverige. Rödgråtna socialdemokrater kan trösta sig med att det ändå finns något som Johansson har lyckats med.

I en följande utredning, nu under kristdemokratisk ledning, lärde vi oss att ömma för förövarnas mänskliga rättigheter. Vittnesmål om förövarnas snedsteg skulle därför beläggas med sekretess (s. 175) för att skydda dem från att avslöjas.

Vi hade i det hamnat på kollisionskurs med grundläggande demokratiska principer: yttrande- och informationsfrihet.

Men man skulle komma att gå längre än så. Riksdagen antog en lag 2011, som utgick från att det skulle kunna vara oförsvarligt (s. 18) förtal att peka ut förövare i massmedia. Därmed hade man gått varvet runt i vår konstitution och plockat av dem som hade drabbats av övergreppen yttrande-, informations-, meddelande- och tryckfrihet.

94 procent av Riksdagen röstade för lagstiftningen – eller avstod. En närmast nordkoreansk siffra. Sex procent röstade mot: Sverigedemokraterna. Morgan Johansson? Han röstade för.

Media valde klick framför granskning av makten. Så media klafsade runt i pornografiskt socialsplatter. Och medan man gottade sig åt klicken, lade man inte märke till att samhället gjorde en radikal omtolkningen av begreppet förtal. Samhället kunde i godan ro göra sig blind för om ”uppgiften var sann” eller man hade ”skälig grund (5:1)” för uppgiften … för att skydda förövarna.

Den draksådden skördar hela vårt samhälle nu.

Per-Henrik Bartholdsson är pensionerad yrkeslärare och har följt omhändertaganden