
Dråpslag mot Ukraina – kan bli ännu värre
Donald Trumps tal till nationen natten till onsdag kan bli sista spiken i kistan, skriver Jonas Gummesson.
Toppbild: TT
Beskedet att USA pausar allt militärt stöd är ett dråpslag för Ukraina – men ingen överraskning. Efter holmgången med Zelenskyj inför öppen ridå i Ovala rummet i förra veckan agerar Donald Trump som han brukar, hämndlystet.
Än så länge baseras uppgifterna mest på läckor i amerikanska medier, men är det något Trumpadministrationen behärskar så är det att dirigera nyhetsflödet. När Bloomberg och CBS med flera rapporterar samma sak finns det ingen anledning att tvivla.
Ett officiellt tillkännagivande lär komma när Trump håller presidentens årliga State of the Union-tal i den amerikanska kongressen klockan tre i natt svensk tid. Ett tema kommer att vara ”fred i världen.” För Ukraina kan det bli sista spiken i kistan.
Utan amerikanska vapenleveranser kan Ukraina inte vinna kriget mot Ryssland. Europas möjligheter att kompensera Ukraina på egen hand är begränsade. ”Allvarliga uppgifter, utan tvekan ett avbräck”, kommenterade statsminister Ulf Kristersson i morse.
I korten ligger att stödet från USA kan återupptas om Zelenskyj viker sig och ber om ursäkt enligt Vita Husets önskemål och att Europa står för säkerhetsarrangemangen utan krav på amerikanska garantier. Dessutom ska mineralavtalet med USA skrivas under. Zelenskyj har hittills inte levererat på något av detta.
I Europa visade helgens möte i London att Zelenskyj har ett massivt stöd. Nästan alla lägger skulden för det urartade fredagsmötet i Vita Huset på Trump och vicepresidenten JD Vance. S-ledaren Magdalena Andersson talade om ett ”ovärdigt” uppträdande. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kände sig ”illa till mods”.
Natochefen Mark Rutte har anmält avvikande mening och sagt att Zelenskyj måste reparera relationen med Trump. Storbritanniens premiärminister Keith Starmer – och kanske andra – har upprepat samma sak bakom stängda dörrar.
I sak är Europas ledare lika tomhänta som efter tidigare krismöten. Olika förslag har haglat i spridda skurar, exempelvis om en månads vapenvila och att Frankrike och Storbritannien ska samordna ett eget kärnvapenparaply vid sidan av det amerikanska. Inget av det verkar särskilt genomtänkt i sammanhanget.
Hur kunde det då går så snett vid mötet i Vita Huset?
När Trump och Zelenskyj träffades vid återinvigningen av Notre Dame-katedralen i Paris i december tycktes de hyfsat överens om tagen. På X skrev Zelenskyj att han uppskattade Trumps beslutsamhet att få slut på kriget: ”Vårt gemensamma mål är att stoppa den ryska aggressionen.”
Det var vad han trodde då. När Trump för en knapp månad sedan offentliggjorde att USA ämnade inleda separatförhandlingar med Ryssland utan att informera vare sig Ukraina eller Europa sprack den illusionen.
När ordkriget kulminerade i Ovala rummet fick Zelenskyj också nedkört i halsen av den amerikanske presidenten att USA inte tänker ge Ukraina några fördelar vid en fredsprocess. Trump drar i det avseendet Ukraina och Ryssland över samma kam och verkar mest intresserad av goda relationer med Vladimir Putin. Om Trump lämnar Ukraina åt sitt öde kan han göra vilka uppgörelser han vill med den ryske krigsförbrytaren.
Zelenskyjs protester i Ovala rummet var både begripliga och behjärtansvärda. Ändå kan det ha varit ett misstag att ta striden med Trump i lejonets egen kula. Det är inte alla statschefer som lyckats med konststycket att bli utslängda ur Vita Huset. Priset för att ha Trump som fiende kan bli högt.
Jonas Gummesson är politisk journalist med fokus på försvars- och säkerhetspolitik
Beskedet att USA pausar allt militärt stöd är ett dråpslag för Ukraina – men ingen överraskning. Efter holmgången med Zelenskyj inför öppen ridå i Ovala rummet i förra veckan agerar Donald Trump som han brukar, hämndlystet.
Än så länge baseras uppgifterna mest på läckor i amerikanska medier, men är det något Trumpadministrationen behärskar så är det att dirigera nyhetsflödet. När Bloomberg och CBS med flera rapporterar samma sak finns det ingen anledning att tvivla.
Ett officiellt tillkännagivande lär komma när Trump håller presidentens årliga State of the Union-tal i den amerikanska kongressen klockan tre i natt svensk tid. Ett tema kommer att vara ”fred i världen.” För Ukraina kan det bli sista spiken i kistan.
Utan amerikanska vapenleveranser kan Ukraina inte vinna kriget mot Ryssland. Europas möjligheter att kompensera Ukraina på egen hand är begränsade. ”Allvarliga uppgifter, utan tvekan ett avbräck”, kommenterade statsminister Ulf Kristersson i morse.
I korten ligger att stödet från USA kan återupptas om Zelenskyj viker sig och ber om ursäkt enligt Vita Husets önskemål och att Europa står för säkerhetsarrangemangen utan krav på amerikanska garantier. Dessutom ska mineralavtalet med USA skrivas under. Zelenskyj har hittills inte levererat på något av detta.
I Europa visade helgens möte i London att Zelenskyj har ett massivt stöd. Nästan alla lägger skulden för det urartade fredagsmötet i Vita Huset på Trump och vicepresidenten JD Vance. S-ledaren Magdalena Andersson talade om ett ”ovärdigt” uppträdande. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kände sig ”illa till mods”.
Natochefen Mark Rutte har anmält avvikande mening och sagt att Zelenskyj måste reparera relationen med Trump. Storbritanniens premiärminister Keith Starmer – och kanske andra – har upprepat samma sak bakom stängda dörrar.
I sak är Europas ledare lika tomhänta som efter tidigare krismöten. Olika förslag har haglat i spridda skurar, exempelvis om en månads vapenvila och att Frankrike och Storbritannien ska samordna ett eget kärnvapenparaply vid sidan av det amerikanska. Inget av det verkar särskilt genomtänkt i sammanhanget.
Hur kunde det då går så snett vid mötet i Vita Huset?
När Trump och Zelenskyj träffades vid återinvigningen av Notre Dame-katedralen i Paris i december tycktes de hyfsat överens om tagen. På X skrev Zelenskyj att han uppskattade Trumps beslutsamhet att få slut på kriget: ”Vårt gemensamma mål är att stoppa den ryska aggressionen.”
Det var vad han trodde då. När Trump för en knapp månad sedan offentliggjorde att USA ämnade inleda separatförhandlingar med Ryssland utan att informera vare sig Ukraina eller Europa sprack den illusionen.
När ordkriget kulminerade i Ovala rummet fick Zelenskyj också nedkört i halsen av den amerikanske presidenten att USA inte tänker ge Ukraina några fördelar vid en fredsprocess. Trump drar i det avseendet Ukraina och Ryssland över samma kam och verkar mest intresserad av goda relationer med Vladimir Putin. Om Trump lämnar Ukraina åt sitt öde kan han göra vilka uppgörelser han vill med den ryske krigsförbrytaren.
Zelenskyjs protester i Ovala rummet var både begripliga och behjärtansvärda. Ändå kan det ha varit ett misstag att ta striden med Trump i lejonets egen kula. Det är inte alla statschefer som lyckats med konststycket att bli utslängda ur Vita Huset. Priset för att ha Trump som fiende kan bli högt.
Jonas Gummesson är politisk journalist med fokus på försvars- och säkerhetspolitik