En rättsäkerhetsskandal i det dolda

Resultatet av utvecklad praxis i kammarrätterna är att hundratusentals enskilda, som har överklagat myndighetsbeslut, aldrig har fått veta varför deras överklagande inte tagits upp av kammarrätterna. I praktiken har den enskilde fått undanröjt sin möjlighet att ta del av en rättslig prövning, vilket också skett mot lagstiftarens vilja.

Att förfarandena om uppsåtlig exkludering av beslutsmotivering inte direkt harmoniserar med artikel 6 i Europakonventionen, gällande begreppet en rättvis rättegång, som även innefattar förvaltningsmål, borde också anses stå klart. 

Eftersom praxis tillämpas framför lag, vilket inte är tillåtet, men då förfarandena har förekommit under så lång tid, samt att förfarandena accepteras av Högsta förvaltningsdomstolen, är det förutom att utgöra en rättssäkerhetsskandal något som sannolikt inte kommer att förändras i närtid, utan ett särskilt krav från beslutsfattare och lagstiftare. Trots att förfarandena bryter mot lag och att människor i Sverige blir rättslösa. 

Lagstiftaren menar att det finns ett starkt allmänintresse av att det produceras materiellt riktiga avgöranden hos kammarrätterna. Enligt 30-31 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska skälen för avgöranden motiveras, när domstolen skiljer sig från ett mål. Trots dessa lagkrav har kammarrätterna – åtminstone sedan mitten av 1990-talet – tillämpat praxis framför lag, och har underlåtit att motivera skälen för domstolens avgörande, vid nekade prövningstillstånd. 

Domstolsverkets statistik gällande mål som nekats prövningstillstånd i kammarrätterna går enbart tillbaka till år 2004. Innan 2004 registrerades inte sådan statistik. 

Mörkertalet är mer omfattande än vad statistiken visar, eftersom beslut från kammarrätterna, från mitten av 1990-talet inte heller innehåller någon beslutsmotivering för det fall kammarrätterna, nekat prövningstillstånd, visar min granskning. 

Lagen kräver beslutsmotivering när kammarrätterna skiljer sig från ett mål. Dessutom kräver lagen, ganska ordagrant, att kammarrätterna även ska bistå klagande med information, om hur denne ska kunna ta tillvara på sina rättigheter inför ett eventuellt överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen.

År 2004 gjordes en genomgång av utvald praxis från 2000-2004 där Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att kammarrätter felaktigt nekat prövningstillstånd, när de skulle ha meddelat prövningstillstånd. I utredningen framkom ett 50-tal olika mål där kammarrätter borde ha meddelat prövningstillstånd, där det i målen rådde oklara skälighetsbedömningar och intresseavvägningar, processuella fel, samt direkta felaktiga rättstillämpningar. Trots utredningen har de felaktiga tillämpningarna bara rullat på sedan dess.

Kammarrätterna har på eget bevåg utvidgat motiveringsundantaget till att gälla dem själva, jfr Domstolsverkets utredning DV 2002:4 s.51.

Kammarrätterna ska enligt lagstiftaren anses utgöra ett kontrollinstitut, utrustad med fler dispensgrunder än Högsta förvaltningsdomstolen, vilket skulle anses utgöra en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde.

Det enda undantaget gällande beslutsmotiveringar i förvaltningsmål då en domstol skiljer sig från ett mål, gäller endast Högsta förvaltningsdomstolen då domstolen nekar prövningstillstånd. Vid införande av förvaltningsprocesslagen (1971:291) var lagstiftaren tydlig med införande av motiveringskravet, särskilt hos kammarrätterna, se prop. 1971:30 Del 2 s. 588.

Högsta förvaltningsdomstolen godtar i dag kammarrätternas utvecklade praxis där klaganden får sina rättigheter undanröja, trots att förfarandena strider mot lag. 

Kammarrätter ser även noggrant till att föredragningspromemorior och andra underlag under målets beredning inte sparas eller diarieförs. På detta sätt undanröjer kammarrätterna därmed tillgången helt, till deras avgöranden. Dessutom lämnar kammarrätterna heller inte svar på hur de resonerat i mål, trots begäranden om det i efterhand.

Det pågående är inget mindre än en omfattande rättssäkerhetsskandal i det dolda. Hur länge förfarandena kommer att få fortsätta stå dock oklart.

Deniz Eryilmaz är juridik- och rättsskribent