Epstein – både extremfall och typiskt för det ”fria sexet”

Nya skandaler upptäcks varje vecka i utredningen kring sexförbrytaren Jeffrey Epstein. Och det rör nu fall av ekonomisk och politisk korruption hos makthavare i olika länder. Värt att notera är att den enda person som dömts och nu sitter i fängelse för Epsteins egen huvudsakliga brottslighet – sexbrott som involverar minderåriga – är den kvinna som hjälpt till med trafficking. 

Detta tar emellertid inte udden av det faktum att den gemensamma nämnaren i hela härvan är sex, rättare sagt ”fri sex” i meningen sex som hobby, frikopplad från alla moraliska – och i många fall juridiska – begränsningar, och från alla andra sammanhang och villkor än tillfredsställandet av jagets omedelbara behov.

I ett radioinslag tidigare i år yttrade en reporter rätt förundrat att de politiker som i Epstein funnit en möjliggörare av denna hobby i obegränsad tappning representerade vitt skilda samhällen och politiska inriktningar. Som om synden – den religiösa termen för det som slår en kil mellan vad vi borde och vad vi gör – skulle vara en fråga för parti- och nationstillhörighet.

För det vi ser i Epstein-härvan är något allmänmänskligt: en av de mest totala dikeskörningar som kan göras längs den väg som i klassisk filosofi och teologi betecknas som ”Gudssubstitut”. Det vill säga där Guds roll som livets centrala värde, det som allt annat kretsar kring och bestäms av, ersätts av mänskliga företeelser som pengar, makt och sex. Ofta i kombination, som synes. Och dessa substitut lever och närs då av sina egna regler – de har ju tagit Guds plats – vilket gör att kategorier som gott och ont enbart handlar om vad som främjar eller motverkar dem. Det ”goda” med gudomliggjord sex kan alltså bli allt som gör att man kan ha sex när man själv känner för.

När vi förstår det, förstår vi också hur Epstein både kan vara ett extremfall – med tvång och minderåriga – och helt typiskt på samma gång. Vi förstår att det rör sig om frukter på precis samma träd som också frambringar sådant som pornografi, prostitution och alla efterhandskonflikter om huruvida det förelegat samtycke för något som inblandade parter tillåtit alkohol och droger leda dem in i dimvärlden av.

Självklart har sådana frukter kommit på det mänskliga trädet i alla tider. Men med den digitala utvecklingen har möjligheten till inspiration och förverkligande av drifter och impulser förstås blivit större. Och med den ”sexuella revolutionen” från 1960-talet och framåt har ett rättfärdigande genom en ideologisk överbyggnad kommit på plats. Gamla företeelser, men spridda och i det enskilda, framstår nu som önskvärda, rimliga och naturliga: Sex är en underhållning vars begränsning bara är andras ”rätt” att också få del av den. Vad vi gör med våra kroppar har inget med våra personer eller själar att göra. Vi är alla underhållningsobjekt för varandra och oss själva.

I denna fruktsallad har också aborten sin självklara hemvist. Om sexet ska vara fritt måste staten förstås se till att den mest kända konsekvensen av sex, att det uppstår nytt liv, inte tillåts vara hinder. Den brittiska abortstatistiken, som måste föras på detaljerad nivå på grund av abortlagens utformning där, visar att sex av tio kvinnor som begick abort 2022 var i en fast relation (gifta eller ogifta) med en medianålder på runt 30. Väldigt lite talar för att det skulle vara annorlunda i kulturellt och socialt likartade länder. Vulgärdebattens antagande om att abortfrågan framförallt handlar om våldtagna tonåringar motsvaras alltså inte av empirin. Den ”normala” aborten tycks i stället rätt mycket likna en preventivmetod.

Epstein-härvan med all dess omoral blir slutligen en spegel i vilken vi ser hela vår samtida kultur och vårt samhälle; den station på den mänskliga tågresan dit vi gemensamt åkt med enkel biljett. Det går absolut tåg därifrån och att lösa biljett på dem. Men det kräver nog att vi lämnar hela bagaget avsett för slutstationen på just slutstationen.

Thomas Idergard är katolsk präst