Europa tvingas le och svälja tullarna
Det är allmänt känt att EU är någorlunda rikt, men har ett otillräckligt försvar. Vi kan inte sätta hårt mot hårt som Kina.
Det är allmänt känt att EU är någorlunda rikt, men har ett otillräckligt försvar. Vi kan inte sätta hårt mot hårt som Kina.
Det är klart att det är jobbigt att se europeiska toppolitiker i realtid krusa och svassa för Trump. Men efter den verbala misshandeln av Zelensky, som han i och för sig klarade med äran i behåll, har de väl inte så mycket val? Bäst hittills verkar Finlands president Stubb ha klarat sig.
Det senaste exemplet är annars Ursula von der Leyen som svassande förklarade att det blir bra för alla med amerikanska importtullar om femton procent på europeiska varor, att jämföra med noll från vår sida. Hon lovade dessutom att vi européer ska köpa mer amerikanskt.
Och de svenska ilskna reaktionerna låter inte vänta på sig. Men som sagt, vad har vi för val? Det är ju allmänt känt att EU är någorlunda rikt, men har ett alldeles otillräckligt försvar. Det säger inte bara Trumpadministrationen, utan också i stort sett samtliga europeiska regeringschefer. Vi kan alltså inte sätta hårt mot hårt som Kina.
I ett läge där Trump som nyvald president omedelbart går ut med hot om att släppa Nato, eller åtminstone den famösa artikel fem som betyder en för alla, alla för en, eller kanske inte…
Men Grönland är en magnifik ö och den behöver vi, och Kanada skulle ju må mycket bättre av att vara amerikanskt… så är det ju bara att bita i det sura äpplet. Och för EU:s toppar liksom befolkningar att gå med på denna blandning av (sura) äpplen och päron.
Jo, numera blandar man visst handel och geopolitik. Man gör som man vill, åtminstone om man är USA:s president. Och då är väl inte ett avtal om femton procent så himla dåligt?
Kom ihåg att försvaret inte är ett EU-område, det är alltså inte von der Leyens fel att vi sitter där vi sitter. Och att vi lovar att importera mer energi från USA? Ja, det gör ju stora delar av kontinenten, framför allt Tyskland, redan nu. Energipolitiken är också den ett nationellt område, men gissningsvis har von der Leyen på fötterna då hon lovar bort tyska pengar för skiffergas. För Tyskland har inte heller något val.
Om det en dag kommer att finnas något alternativ till Nato? Ja, viljan finns i den lösa samling som kallar sig Coalition of the willing, de länder som var – och på pappret fortfarande är – USAs allierade. Om det blir något av det? Säg det. Men så länge det mest verkar handla om skrammel med vapen man inte riktigt har, så får vi nog vara nöjda med att fortfarande kunna köpa våra datorer och telefoner utan extra påslag. Liksom att vi fortsatt förblir beroende av tech-jättarnas tjänster.
Som vi européer har bäddat får vi ligga.
Det är klart att det är jobbigt att se europeiska toppolitiker i realtid krusa och svassa för Trump. Men efter den verbala misshandeln av Zelensky, som han i och för sig klarade med äran i behåll, har de väl inte så mycket val? Bäst hittills verkar Finlands president Stubb ha klarat sig.
Det senaste exemplet är annars Ursula von der Leyen som svassande förklarade att det blir bra för alla med amerikanska importtullar om femton procent på europeiska varor, att jämföra med noll från vår sida. Hon lovade dessutom att vi européer ska köpa mer amerikanskt.
Och de svenska ilskna reaktionerna låter inte vänta på sig. Men som sagt, vad har vi för val? Det är ju allmänt känt att EU är någorlunda rikt, men har ett alldeles otillräckligt försvar. Det säger inte bara Trumpadministrationen, utan också i stort sett samtliga europeiska regeringschefer. Vi kan alltså inte sätta hårt mot hårt som Kina.
I ett läge där Trump som nyvald president omedelbart går ut med hot om att släppa Nato, eller åtminstone den famösa artikel fem som betyder en för alla, alla för en, eller kanske inte…
Men Grönland är en magnifik ö och den behöver vi, och Kanada skulle ju må mycket bättre av att vara amerikanskt… så är det ju bara att bita i det sura äpplet. Och för EU:s toppar liksom befolkningar att gå med på denna blandning av (sura) äpplen och päron.
Jo, numera blandar man visst handel och geopolitik. Man gör som man vill, åtminstone om man är USA:s president. Och då är väl inte ett avtal om femton procent så himla dåligt?
Kom ihåg att försvaret inte är ett EU-område, det är alltså inte von der Leyens fel att vi sitter där vi sitter. Och att vi lovar att importera mer energi från USA? Ja, det gör ju stora delar av kontinenten, framför allt Tyskland, redan nu. Energipolitiken är också den ett nationellt område, men gissningsvis har von der Leyen på fötterna då hon lovar bort tyska pengar för skiffergas. För Tyskland har inte heller något val.
Om det en dag kommer att finnas något alternativ till Nato? Ja, viljan finns i den lösa samling som kallar sig Coalition of the willing, de länder som var – och på pappret fortfarande är – USAs allierade. Om det blir något av det? Säg det. Men så länge det mest verkar handla om skrammel med vapen man inte riktigt har, så får vi nog vara nöjda med att fortfarande kunna köpa våra datorer och telefoner utan extra påslag. Liksom att vi fortsatt förblir beroende av tech-jättarnas tjänster.
Som vi européer har bäddat får vi ligga.