Extremism och hat i sossarnas led
Frågan är akut och kan inte längre sopas under mattan: tänker Andersson fortsätta blunda för extremismen i sitt eget parti?
SSU:s nya ordförande Moska Hassas fångades nyligen på bild poserande i en palestinasjal prydd med den arabiska texten ”Jerusalem (Al Quds) är vårt” och en bild av Klippdomen på Tempelberget – en slogan med rötter i islamistiska och extremistiska kretsar. Domen är uppförd på platsen där judendomens första och andra tempel stod.
Bredvid Hassas poserar Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson stolt, liksom S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll och ordföranden för Tro och Solidaritet Sara Kukka-Salam, också de i palestinasjalar.
På andra bilder syns Hassas i en sjal med den arabiska texten ”Palestina” och en karta där Israel är utraderat. Dessa budskap är inte folkloristiska symboler utan välkända kännetecken för extremism och ett förnekande av såväl Israels existens som en fredlig tvåstatslösning.
Detta är inte första gången S misslyckas med att hålla rent mot extremism. På första maj 2019 skanderade ett SSU-tåg i Malmö, under röda fanor och feministiska plakat, slagordet krossa sionismen – retorik hämtad från den yttersta vänstern och extremistiska miljöer.
Förra året anordnade SSU en hågkomstresa till Auschwitz. Men samtliga tolv ursprungliga deltagare drog sig ur, däribland dåvarande Malmöordföranden Leith Al-Bayati – som i år valdes in i SSU:s förbundsstyrelse. Han gick istället arm i arm med Magdalena Andersson i Malmö första maj-tåg, iklädd palestinamundering. Sydsvenskan skildrade hur avhoppen till Auschwitzresan förklarades med tentor, sjukdomar och ”personliga skäl” – med resultatet att resan reducerades till fyra deltagare, ingen från SSU och alla från S-studenter i Malmö. Att minnet av Förintelsen nedprioriteras på detta sätt, samtidigt som symboler för terror och extremism lyfts fram på gator och torg, borde oroa varje seriös demokrat.
Trots detta väljer Andersson konsekvent tystnad. När den tidigare S-riksdagsledamoten Jamal El-Haj deltog i en Hamas-kopplad konferens i Malmö förra året försvarade hon honom i stället för att markera mot extremism. När SSU gång på gång ertappats med antisemitism och terrorromantik har partiledningen slätat över. Och nu poserar S framtida toppnamn sida vid sida med personer i sjalar som symboliserar Israels utplåning. Signalen är tydlig: så länge dessa uttryck inte hotar den egna maktbasen blundar partiledningen – och i vissa fall legitimerar man extremismen genom sitt deltagande.
Problemet blir än mer allvarligt i ljuset av att S sannolika koalitionspartner, Vänsterpartiet, har haft systematiska problem med antisemitism och terrorromantik. Det handlar inte om enstaka snedsteg som man enkelt kan pudla sig ur, utan om en kultur som ofta går hand i hand med ett relativiserande av extremism, våld och terror. Om S väljer att regera med V riskerar denna kultur att permanentas i svensk politik – och extremism normaliseras.
Frågan är därmed akut och kan inte längre sopas under mattan: tänker Andersson fortsätta blunda för extremismen i sitt eget parti och hos sina samarbetspartners – eller är hon beredd att dra en tydlig gräns och visa att S står upp för demokratiska värderingar? Väljarna har rätt att få veta om Andersson är beredd att ta det politiska ansvar som krävs för att hålla rent mot extremism.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Georgetown, Harvard, Stanford och Columbia University.
SSU:s nya ordförande Moska Hassas fångades nyligen på bild poserande i en palestinasjal prydd med den arabiska texten ”Jerusalem (Al Quds) är vårt” och en bild av Klippdomen på Tempelberget – en slogan med rötter i islamistiska och extremistiska kretsar. Domen är uppförd på platsen där judendomens första och andra tempel stod.
Bredvid Hassas poserar Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson stolt, liksom S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll och ordföranden för Tro och Solidaritet Sara Kukka-Salam, också de i palestinasjalar.
På andra bilder syns Hassas i en sjal med den arabiska texten ”Palestina” och en karta där Israel är utraderat. Dessa budskap är inte folkloristiska symboler utan välkända kännetecken för extremism och ett förnekande av såväl Israels existens som en fredlig tvåstatslösning.
Detta är inte första gången S misslyckas med att hålla rent mot extremism. På första maj 2019 skanderade ett SSU-tåg i Malmö, under röda fanor och feministiska plakat, slagordet krossa sionismen – retorik hämtad från den yttersta vänstern och extremistiska miljöer.
Förra året anordnade SSU en hågkomstresa till Auschwitz. Men samtliga tolv ursprungliga deltagare drog sig ur, däribland dåvarande Malmöordföranden Leith Al-Bayati – som i år valdes in i SSU:s förbundsstyrelse. Han gick istället arm i arm med Magdalena Andersson i Malmö första maj-tåg, iklädd palestinamundering. Sydsvenskan skildrade hur avhoppen till Auschwitzresan förklarades med tentor, sjukdomar och ”personliga skäl” – med resultatet att resan reducerades till fyra deltagare, ingen från SSU och alla från S-studenter i Malmö. Att minnet av Förintelsen nedprioriteras på detta sätt, samtidigt som symboler för terror och extremism lyfts fram på gator och torg, borde oroa varje seriös demokrat.
Trots detta väljer Andersson konsekvent tystnad. När den tidigare S-riksdagsledamoten Jamal El-Haj deltog i en Hamas-kopplad konferens i Malmö förra året försvarade hon honom i stället för att markera mot extremism. När SSU gång på gång ertappats med antisemitism och terrorromantik har partiledningen slätat över. Och nu poserar S framtida toppnamn sida vid sida med personer i sjalar som symboliserar Israels utplåning. Signalen är tydlig: så länge dessa uttryck inte hotar den egna maktbasen blundar partiledningen – och i vissa fall legitimerar man extremismen genom sitt deltagande.
Problemet blir än mer allvarligt i ljuset av att S sannolika koalitionspartner, Vänsterpartiet, har haft systematiska problem med antisemitism och terrorromantik. Det handlar inte om enstaka snedsteg som man enkelt kan pudla sig ur, utan om en kultur som ofta går hand i hand med ett relativiserande av extremism, våld och terror. Om S väljer att regera med V riskerar denna kultur att permanentas i svensk politik – och extremism normaliseras.
Frågan är därmed akut och kan inte längre sopas under mattan: tänker Andersson fortsätta blunda för extremismen i sitt eget parti och hos sina samarbetspartners – eller är hon beredd att dra en tydlig gräns och visa att S står upp för demokratiska värderingar? Väljarna har rätt att få veta om Andersson är beredd att ta det politiska ansvar som krävs för att hålla rent mot extremism.
Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent, tidigare Visiting Scholar vid Georgetown, Harvard, Stanford och Columbia University.
