Fångutväxling som fredens enda språk

Medan världen har vant sig vid bilderna från det utdragna kriget mellan Ryssland och Ukraina fortsätter ett annat, mindre uppmärksammat arbete i kulisserna: försöken att hålla dörren till diplomatin öppen.

Sedan invasionen i februari 2022 har otaliga fredsinitiativ presenterats, konferenser hållits och resolutioner formulerats  utan att något verkligt genombrott nåtts. Men mitt i det militära dödläget finns ett område där dialogen fortfarande fungerar: fångutväxlingarna.

Här har Förenade Arabemiraten successivt etablerat sig som en av de mest effektiva mellanhanderna mellan Moskva och Kyiv. Den senaste utväxlingen, som offentliggjordes den 15 maj, omfattade 205 ryska och 205 ukrainska krigsfångar. Därmed har totalt över 7100 fångar frigivits genom emiratiska medlingsinsatser sedan krigets början.

Det är lätt att avfärda dessa operationer som humanitära detaljfrågor i skuggan av ett större krig. Men i själva verket är de något betydligt större: de är det enda område där båda sidor fortfarande visar att förtroende – hur begränsat det än är – fortfarande existerar.

Det säger något om krigets psykologi. När diplomatiska toppmöten kollapsar och vapenvilor bryts återstår ofta bara människorna: soldaten som väntar på att få återvända hem, modern som väntar på besked, familjen som inte vet om sonen lever. Därför blir fångutväxlingarna inte bara logistiska operationer, utan emotionella och politiska signaler.

Bilderna från den senaste utväxlingen talade sitt eget språk. Ukrainska soldater invirade i sina flaggor, ryska soldater på väg tillbaka via Belarus för medicinsk och psykologisk vård. En ukrainsk soldat sade till Reuters att han väntat fyra år på denna stund. Samtidigt påminde han världen om dem som fortfarande sitter kvar i fångenskap: ”Glöm dem inte.”

Det är just där som Emiratens roll blivit intressant. Abu Dhabi försöker inte framstå som ideologisk domare i konflikten. Man erbjuder i stället något som blivit sällsynt i dagens polariserade värld: en kanal som båda sidor fortfarande accepterar. Det är därför antalet medlingsoperationer nu vuxit till 23.

För Emiraten handlar detta också om geopolitik. Landet positionerar sig allt tydligare som en global diplomatisk aktör, inte bara ekonomiskt eller militärt, utan som en stat som kan tala med alla. Med väst, med Ryssland, med Ukraina och med regionala makter samtidigt. I en värld där många länder tvingas välja sida försöker Emiraten i stället göra neutraliteten till ett strategiskt kapital.

Samtidigt ska betydelsen av dessa framgångar inte romantiseras. Fångutväxlingar är inte fredsavtal. De förändrar inte frontlinjerna, stoppar inte drönarattackerna och avslutar inte kriget. Men de gör något annat: de håller kommunikationen vid liv i ett krig där nästan alla andra kontaktvägar har brutits.

Historiskt har många fredsprocesser börjat just så:  med begränsade humanitära överenskommelser som gradvis byggt upp mekanismer för större förhandlingar. Därför kan även ett tillfälligt eldupphör eller en teknisk överenskommelse om fångar få större betydelse än omvärlden först inser.

Kanske är det därför dessa bilder väcker sådan uppmärksamhet. Inte för att de visar seger. Utan för att de visar något som blivit ovanligt i Europas blodigaste konflikt sedan andra världskriget: att två fiender fortfarande kan genomföra något tillsammans utan att skjuta på varandra.

Och i dagens värld är det ibland så fred börjar.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut