Hamas bestialiska slakt och tidens rundgång
Kommer palestinarörelsen att ta intryck av den färska rapport som belyser Hamas ritualiserade illdåd? Knappast. Och vi har sett det förut.
I veckan kom den första rapporten där man systematiskt kontrollerat och analyserat information om Hamas 7 oktoberattack. Den täcker 10 000 foton och videoklipp, mer än 430 vittnesmål och intervjuer med överlevare, vittnen och experter.
Det bör efter detta stå helt klart för alla läskunniga, hur Hamas genomförde sina nazistartade övergrepp.
Hur kommer den Hamaskramande delen av vänstern ställa sig till detta bevismaterial? Vilka av dem som anklagade Israel för att ljuga om överfallet kommer att be om ursäkt? Hur stora delar av Palestinarörelsen kommer att ta intryck av vad som verkligen hände?
Låt oss backa bandet. Visst har vi varit med om det här förut?
När -68-rörelsen gjorde entré började välartade medelklasstudenter att lovsjunga kommunism. Inte för att de hade egen erfarenhet vad det innebar, eller för att de refererade till andras goda erfarenheter av kommunism. Tvärtom, läskunniga visste redan hur diktaturerna plågade sina medborgare. På universiteten backade dock ledningarna undan, medan delar av medierna sällade sig till kören. Den fasen i svenskt samhällsliv kallades sedan, av Per Ahlmark, för Det galna kvartsseklet.
Den andra vågens totalitarism kom med radikalfeministiska förtecken. Nu gällde inte klass utan kön, och könsmaktsordning. Nu var samhällsproblemen inte borgarnas fel utan patriarkatets, och de förtryckta var kvinnor. De läskunniga visste redan att den borgerligt liberala första vågens feminism inte vände sig mot män, utan mot brist på medborgerliga rättigheter. På universiteten backade dock ledningarna undan, medan delar av medierna sällade sig till kören. Könskrigets era var inne.
Sedan blev postkolonial teori och intersektionalitet på modet, och ledde till slutsatsen att det var de vita imperialisterna, och den strukturella rasismen, som var problemet. Det goda var nu inte arbetaren eller kvinnan, utan de aktivister som vände sig mot väst och tog andra kontinenters förtryckta i försvar. Där finns trådarna som lett till att västvärldens ungdomar – som fritt kan utöva sin medborgerliga rätt att demonstrera – kan försvara terrorrörelsen Hamas, som torterar och dödar både sina egna och israeliska medborgare. På universiteten backar många ledningar undan, medan delar av medierna sällar sig till kören.
This too shall pass.
Susanna Popova
