Franska protester snart i Sverige?
Enorma protester pågår nu i Frankrike. Kan vi snart räkna med att se liknande scenarion i Sverige? Både ja och nej.
Det är protestsäsong i Frankrike. Den 10 september samlades nästan tvåhundra tusen personer runt om i landet – och åttio tusen poliser och ordningsvakter – under fanan Blockera Allt (Bloquons Tout!).
Igår anslöt sig de åtta största fackförbunden till protesterna. Det ledde till förseningar, inställda avgångar i tåg-, buss- och flygtrafiken, samt stängda apotek och skolor, efter att berörda fackförbund varslat om strejk.
Protesterna sker mot bakgrund av att den franska regeringen vill sänka statens utgifter – de högsta i Europa, ungefär 60 procent av landets BNP – bland annat genom att skära i socialbidragen och stryka två röda dagar ur kalendern, för att komma till rätta med statsskulden – 114 procent av BNP – och budgetunderskottet – 5,8 procent förra året.
Finansminister Eric Lombard varnade i augusti det franska folket för att den internationella valutafonden kan komma att lägga sig i om de inte lyckas vända ekonomin på egen hand, och det var precis vad tidigare premiärminister François Bayrou ville göra. Han försökte minska statens utgifter med 44 miljarder euro, men förlorade misstroendeomröstningen i nationalförsamlingen, blev avsatt av president Macron och ersattes av Sébastien Lecornu, den femte premiärministern på mindre än två år.
Senast Frankrike hade så hög omsättning av premiärministrar var under den tredje republiken. Mellan 1932-1933 försökte man få bukt med budgetunderskottet i svalvågorna efter den stora depressionen, och tuggade sig igenom sex premiärministrar i processen.
Sociologen Antoine Bristielle säger till Reuters att ”gula västar-protesterna”, som fick stor uppmärksamhet 2018-2020, delar vissa likheter – motstånd mot Macron, desillusionerade och missnöjda med den ekonomiska situationen – med ”blockera allt-protesterna” men skiljer sig i vilka som deltar.
Då var det främst äldre arbetare och pensionärer från landsbygden som vid presidentvalet 2022 föredrog Marine Le Pen – 44 procent röstade på henne i första rundan, jämfört med 23 procent nationellt. Dagens demonstranter är yngre, ofta studenter, och röstar åt vänster.
Bristielle igen:
”De har en vision av hur världen bör se ut, med mer social rättvisa, mindre inkomstskillnader och ett politiskt system som fungerar annorlunda, bättre.”
Enligt Jean-Jaurès Foundation, en tankesmedja knuten till det franska socialistpartiet, röstade 69 procent av de tillfrågade – deltagare i ”blockera allt-protesterna” – på Jean-Luc Mélenchon i första rundan av presidentvalet 2022, jämfört med 22 procent nationellt. 86 procent beskrev sig själva som radikalvänster.
Le Parisien publicerade i dagarna en läckt polisrapport där protesterna beskrevs som ”framför allt pådrivna av aktivister från yttervänstern och ett antal fackförbund”. Med andra ord ungefär samma (eller i alla fall angränsande) miljö som palestinaprotesterna i Sverige.
Kommer vi att få se liknande scener i Sverige?
Nej, av två anledningar: vi är svenskar och inte fransoser, och vår ekonomi är i bättre skick.
Ja, av en anledning: den svenska palestinarörelsen är stor, levande och ibland aggressiv, våldsbejakande och antisemitisk – och ytterhögern är våldsbenägen, muslimfientlig och uppmärksamhetstörstande. Båda skulle tjäna på våld och polarisering – så det vore nästan konstigt om vi inte såg mer ilska på våra gator kommande tid, särskilt då nästa år är ett valår.
Det är protestsäsong i Frankrike. Den 10 september samlades nästan tvåhundra tusen personer runt om i landet – och åttio tusen poliser och ordningsvakter – under fanan Blockera Allt (Bloquons Tout!).
Igår anslöt sig de åtta största fackförbunden till protesterna. Det ledde till förseningar, inställda avgångar i tåg-, buss- och flygtrafiken, samt stängda apotek och skolor, efter att berörda fackförbund varslat om strejk.
Protesterna sker mot bakgrund av att den franska regeringen vill sänka statens utgifter – de högsta i Europa, ungefär 60 procent av landets BNP – bland annat genom att skära i socialbidragen och stryka två röda dagar ur kalendern, för att komma till rätta med statsskulden – 114 procent av BNP – och budgetunderskottet – 5,8 procent förra året.
Finansminister Eric Lombard varnade i augusti det franska folket för att den internationella valutafonden kan komma att lägga sig i om de inte lyckas vända ekonomin på egen hand, och det var precis vad tidigare premiärminister François Bayrou ville göra. Han försökte minska statens utgifter med 44 miljarder euro, men förlorade misstroendeomröstningen i nationalförsamlingen, blev avsatt av president Macron och ersattes av Sébastien Lecornu, den femte premiärministern på mindre än två år.
Senast Frankrike hade så hög omsättning av premiärministrar var under den tredje republiken. Mellan 1932-1933 försökte man få bukt med budgetunderskottet i svalvågorna efter den stora depressionen, och tuggade sig igenom sex premiärministrar i processen.
Sociologen Antoine Bristielle säger till Reuters att ”gula västar-protesterna”, som fick stor uppmärksamhet 2018-2020, delar vissa likheter – motstånd mot Macron, desillusionerade och missnöjda med den ekonomiska situationen – med ”blockera allt-protesterna” men skiljer sig i vilka som deltar.
Då var det främst äldre arbetare och pensionärer från landsbygden som vid presidentvalet 2022 föredrog Marine Le Pen – 44 procent röstade på henne i första rundan, jämfört med 23 procent nationellt. Dagens demonstranter är yngre, ofta studenter, och röstar åt vänster.
Bristielle igen:
”De har en vision av hur världen bör se ut, med mer social rättvisa, mindre inkomstskillnader och ett politiskt system som fungerar annorlunda, bättre.”
Enligt Jean-Jaurès Foundation, en tankesmedja knuten till det franska socialistpartiet, röstade 69 procent av de tillfrågade – deltagare i ”blockera allt-protesterna” – på Jean-Luc Mélenchon i första rundan av presidentvalet 2022, jämfört med 22 procent nationellt. 86 procent beskrev sig själva som radikalvänster.
Le Parisien publicerade i dagarna en läckt polisrapport där protesterna beskrevs som ”framför allt pådrivna av aktivister från yttervänstern och ett antal fackförbund”. Med andra ord ungefär samma (eller i alla fall angränsande) miljö som palestinaprotesterna i Sverige.
Kommer vi att få se liknande scener i Sverige?
Nej, av två anledningar: vi är svenskar och inte fransoser, och vår ekonomi är i bättre skick.
Ja, av en anledning: den svenska palestinarörelsen är stor, levande och ibland aggressiv, våldsbejakande och antisemitisk – och ytterhögern är våldsbenägen, muslimfientlig och uppmärksamhetstörstande. Båda skulle tjäna på våld och polarisering – så det vore nästan konstigt om vi inte såg mer ilska på våra gator kommande tid, särskilt då nästa år är ett valår.
