Blir det fred är han värd fredspriset

Denna morgon vaknade man av ett stort porträtt på Donald Trump och orden från hans plattform Truth Social:

”Jag är mycket stolt att berätta att Israel och Hamas båda har skrivit under på den första fasen på vår fredsplan.”

Alla vi som följt Gazakriget minut för minut under två år får både en tår i ögat, men också en klump i magen. Vad ska hända nu?

Är det dags att välta ut papperskorgarna från husen vid Kungsgatan, tuta i bilarna och krama okända människor i fredsyra? Eller blir det här som ännu ett februari 2025 när en vapenvila och gisslanfrigivning följdes av nya strider?

Enligt Trump ska alla ur gisslan friges mot att Israel som ett första steg drar sig tillbaka till en linje i mitten av Gaza.

Det ser alltså bättre ut än i februari – särskilt om gisslan friges utan några förnedrande propagandajippon från Hamas.

Men blir det en varaktig fred?

Även om Donald Trump är duktig på att berömma sig själv och sälja in fredsavtalet som det största någonsin – och det går inte att ta ifrån honom att det här ÄR stort – så finns Hamas kvar.

Exil-palestiniern Ahmed Fouad Alkhatib, uppvuxen i Gaza men som är en stark motståndare till Hamas, skriver på morgonen att ”Hamas is far from over”, och berättar hur rader av anti-Hamas-oppositionella i Gaza, aktivister och journalister nu är allvarligt oroliga att Hamas kommer att avrätta dem i ett försök att klamra sig fast vid makten.

På den israeliska sidan kan den oberäknelige ministern Itamar Ben Gvir sätta käppar i hjulet för Trump-planen. 

För om det är några som betytt mycket negativt för den israeliska gisslan och som därmed förlängt kriget, så är det dels Greta-demonstrationerna världen över – som stärkt Hamas i övertygelsen att det går att använda västvärldens politik som ett verktyg för att nå krigsmål – men det är även Ben Gvirs olika utspel.

Den frigivne gisslan Eli Sharabi skildrar i sin nyutkomna bok Hostage hur gisslan straffades och blev slagna av Hamas så fort Ben Gvir visade sig på TV. När han satt där 50 meter ned i Hamas-tunnlarna önskade han många gånger hur Ben Gvir kunde hålla tyst.

Sharabi berättar även andra saker, som inte minst svenskar måste lära sig att förstå:

Gazas civilsamhälle är djupt insyltat med Hamas. Han berättar hur Hamas var tvungna att skydda gisslan från att bli lynchade – av civila. Det fanns också tillfällen då Hamas var oroliga för att gisslan skulle svälta ihjäl men att civila läkare gjorde bedömningen att de kunde fortsätta att svältas.

Samtidigt är Gaza så pass förstört och byggnader så minerade att folk varnas från att återvända till sina hem. Det är sprängladdningar och odetonerade bomber överallt. Det kan ta decennier att bygga upp Gaza på nytt.

Hur de båda folken nu ska försonas och leva sida vid sida blir den riktigt stora knäckfrågan för framtiden.

Mellanöstern är en Bumpy Road och Donald Trumps fredsplan är ett mycket viktigt steg på vägen mot fred.

Framtiden får utvisa om den amerikanske presidenten lyckas.

Gör han det, är det sannerligen värt ett fredspris.

Johan Romin, militärhistoriker och skribent