Funkar Liberalerna som Tinder-dejt?
Kanske bör Liberalerna lära sig av nätdejting-konsten? Men hisspitchen fastnar. Kaffet kallnar och bullen lämnas halväten. Väljarna flyr.
Kanske bör Liberalerna lära sig av nätdejting-konsten? Men hisspitchen fastnar. Kaffet kallnar och bullen lämnas halväten. Väljarna flyr.
Tänk dig att du sitter med en Tinder-dejt över en första kopp kaffe och bulle. På nätbilden har personen sett helt okej ut och du har tänkt att ”ja, men va fan, jag ger det en chans, jag kan ju alltid resa mig och gå i värsta fall.”
Sen kommer dejten, tar av sig jackan, sätter sig ned med ett stort självsäkert leende, och börjar säga:
– Ja, suck, jag har ju varit i kris under lång tid.
– Jag lirar inte riktigt med verkligheten.
– Jag saknar helt enkelt markkontakt och så har det varit under lång tid.
– Jag har ofta inte rätt svar på frågor och jag har ju haft det rätt bråkigt.
Skulle du sitta kvar med den här Tinder-dejten? Eller skulle du resa dig upp innan kaffet ens var urdrucket?
Ändå är det precis så här som 1,8-procents-Liberalerna går in i valåret 2026.
Hisspitchen fastnar innan första våningen. Kaffet kallnar. Bullen blir inte ens halväten. Väljarna flyr.
Visst. På ett sätt är det ärligt av Simona Mohamsson att sitta i SVT:s 30 minuter och i alla fall inte förneka att Liberalerna befinner sig i en djup strukturell kris som gör att allt färre väljare förklarar sig vilja ha partiet.
Kanske bör Liberalerna lära sig av nätdejting-konsten?
Ofta handlar det om charm, att vara rolig, att bjussa på sina bra sidor och visa att man är en intressant och spännande person, kanske hinta om någon liten svaghet. Man bör heller inte vara för skrytig men ändå visa att man har bra självförtroende och självkänsla. Det man säger måste hänga ihop med hur man säger det.
All försäljning handlar egentligen om detta: att inte vara för påstridig, i stället bygga relation över tid och erbjuda kunden – eller dejten, om man så vill – en uppfattning att ”tillsammans med mig så blir alla problem lösta och vi kommer ha det kul och härligt tillsammans”.
Så är det också i politisk kommunikation.
Men det finns ytterligare en aspekt, det som Liberalerna ofta saknar, och det är att stå för vem man är, att inte förställa sig, att ha ett och samma budskap under lång tid, att visa att man står pall när det blåser och är att lita på.
Kan väljarna lita på L?
Liberalerna är ett parti som många gånger bytt åsikt. Ena stunden har man varit drivande för friskolor, men nu ska de bort. Ena stunden har de velat ha en borgerlig regering, i nästa kan de gå in i Januari-avtal med sina politiska motståndare och gå emot sin egen statsministerkandidat.
Till och med det stadiga namnet Folkpartiet har bytts mot det fladdriga ”Liberalerna”.
Liberalerna har sina två falanger som strider internt om det ena efter det andra. Ingen av falangerna tillåts vinna över den andra, och bråken kan därför fortsätta i all oändlighet. Inte särskilt attraktivt.
Simona Mohamsson kunde ägna år åt att vara emot ett SD-samarbete, men står nu bredvid Jimmie Åkesson och leker bästa vän. Vem är de egentligen?
”Bete dig”, brukar Liberalerna säga. Men om en nätdejt skulle bete sig som Liberalerna, hur många skulle välja att gå hem med en sådan?