Gräsrots-liberalernas SD-ja skakar om partiet

Det står och väger i Liberalerna vårvintern 2026. Beslutet att sätta upp en röd linje och säga nej till SD-medverkan i regeringen får intern kritik. Många ger beslutet på landsmötet i höstas skulden för de katastrofala opinionssiffrorna. Men man håller god min för att inte riskera sin ställning och position.

Uppgiftslämnare i partiet beskriver hur det just nu utkristalliserats tre olika grupper i partiet, som har tre skilda sätt att hantera att man står inför ett ödesval i höst, med en eventuell utgång ur riksdagen om det vill sig illa.

Dessa grupper är:

1. Man tillhör den SD-hatande vänstern inom partiet. Här gillar man röda linjer och storvulna ord. Här finns bland andra Stockholmspolitikern Jan Jönsson som var pådrivande i beslutet att säga nej till SD i regering. Här är ideologi och principer viktigare än realpolitik och inflytande.

2. Eller så tillhör man ”tack och hej”-gruppen. Man har tappat tron på projektet Liberalerna och ser sig om efter annat, eller kliver tillbaka till en lokal roll. Här finns de som förklarat att man inte längre kandiderar eller står till förfogande för uppdrag högre upp i partiet. Här finns exempelvis riksdagsledamoten Gulan Avci och Landskrona-profilen Torkild Strandberg.

3. Men så finns också den tredje gruppen, en växande gräsrotsrörelse som anser att SD-beslutet är komplett fel och som menar att det är viktigare att liberalerna att få igenom så mycket politik som möjligt och som därför vill hålla dörren öppen för alla samarbeten.  

I helgen gick grupp 3 och vann i Göteborg. Då hölls en medlemsomröstning hur Liberalerna ska göra i kommunpolitiken, och om man kan tänka sig att ingå i ett styre där även SD finns. Och på den frågan blev svaret ett rungande JA.

Det ska ha rört sig om en mycket stor majoritet av medlemmarna som gav sitt stöd till att riva de röda linjerna mot SD, uppemot 75-80 procent gav sitt stöd.

I Göteborg ägnar man sig också åt en re-branding av namnet Liberalerna. Lite försiktigt tar man steg bort från partinamnet och börjar kalla sig för ”liberalt folkparti” i stället. Något som också gruppledaren Axel Darvik kommunicerat på Facebook: ”Vi behöver ett starkt liberalt folkparti. Vi vill byta ut vänsterstyret. Det innebär också att vi har ett öppet mandat att efter valet förhandla med alla partier för att genomföra liberal politik”, skrev han.

Det mullrar alltså i den liberala gräsrotsrörelsen, kan man säga. Men samtidigt är det som en liberal (en liberal folkpartist) uttryckte det: ”jag tror att partiledningen inte har något emot det här”.

Kanske blir det till slut som med den lille pojken i HC Andersens saga: En obetydlig och ofarlig person i periferin kliver fram, öppnar munnen och säger det självklara, det alla redan vet: att kejsaren är naken. 

Johan Romin