Hitleräpplen var ofredande

I fredags dömdes en Rojava-aktivist till villkorlig dom för att ha ofredat migrationsminister Johan Forssell och för olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa.

Domstolen tonade ned gärningarna genom att underkänna åklagarens förstahandsyrkande om ”olaga hot” respektive ”grovt olaga hot” och kravet på fängelse i ett år och två månader. Aktivisten slapp böter då han suttit häktad i en månad. 

Olaga hot är ett allvarligt brott. Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst två år.

I januari 2018 ersattes rekvisitet ”allvarlig fruktan” med ”allvarlig rädsla”. Förändringen beskrevs som en språklig modernisering men syftade inte till att ändra gränserna och praxis. Lagrådet varnade för att ändringen förutom att den var onödig kunde leda till en oavsiktlig förskjutning i rättstillämpningen. Andra remissinstanser lyfte fram risken att yttrandefriheten skulle begränsas.

Frågan är om det inte är det som skett i fallet med Rojava-aktivisten?

Det är fullt begripligt att Forssell och Dousa initialt kände oro när de blev medvetna om aktionen med äppelkorgen respektive dockan med ett avhugget huvud och en leksakskniv. Det drabbade också deras familjer. Men oron klingade snabbt av när de insåg att det handlade om en politiskt aktion riktad mot regeringens kontakter med regimen i Syren ledd av en före detta Al-Qaida-ledare.

Tingsrätten konstaterar att Dousa beskrivit sin första reaktion som att han kände en ”påtaglig oro”. Men att det enligt tingsrätten ”möjligen inte [var en] sådan allvarlig rädsla som avses i bestämmelsen om olaga hot”. Trots det fäller domstolen aktivisten för olaga hot eftersom den anser att gärningarna typiskt sett anses framkalla ”allvarlig rädsla”.

Domstolen ville statuera ett exempel för att stävja hot mot politiker som i sin förlängning hotar demokratin. Just denna aspekt har efter domen framhållits av såväl de två statsråden som statsministern.

Men demokrati handlar inte bara om att freda förtroendevalda från allvarliga hot utan också om en långtgående rätt att kritisera överheten. Att fälla någon för olaga hot i ett enskilt fall där rekvisitet ”allvarlig rädsla” inte uppnåtts riskerar att få en begränsande effekt på andra att använda sin yttrandefrihet.

Platsen har varit avgörande för den fällande domen. Hade aktionen skett på allmän plats hade det sannolikt inte ens lett till åtal.

En domstol har möjlighet att döma enligt en annan bestämmelsen än den åklagaren åberopat. Domstolen verkar dessvärre inte ens ha övervägt att i stället för ”olaga hot” döma aktivisten för ”ofredande” även i fallet Dousa. 

Efter att ha fått tid att gå igenom domen och förundersökningen på nytt borde aktivisten, trots min första reaktion att gärningen inte ens uppnådde kraven för ofredande, ha dömts för ofredande i bägge fallen. En annan möjlig rubricering i fallet Forssell hade varit olaga intrång.

Det hade markerat att även lagliga men mer spektakulära opinionsyttringar som riskerar att uppfattas som hotfulla bör hållas på allmän plats utan att i påtaglig grad begränsa yttrandefriheten och allas rätt att bestämma tid och plats för att få maximalt genomslag för manifestationen.

Domen kommer nu att prövas i högre instans. Förhoppningsvis kommer yttrandefrihetsaspekten då att ges större tyngd, brotten ges en lägre brottsrubricering samt att den villkorliga domen hävs.

Nils Funcke är journalist, författare, publicist och debattör i yttrandefrihetsfrågor