Den civilisation som hotades av utplåning överlevde även den gångna natten. Beskedet om vapenvila kom med en dryg timmes marginal till Donald Trumps deadline.

Förutsatt att Iran öppnar Hormuzsundet ”samtycker jag till att avbryta bombningarna och attackerna under en period av två veckor”, skrev presidenten på Truth Social. Han beskrev vapenvilan som ”dubbelsidig”.

Enligt Trump har USA ”uppnått och överträffat alla militära mål” – seger, alltså – och när Iran via medlaren Pakistan presenterade en 10-punktsplan för fred gick han med på att låta vapnen vila. Från Irans sida talar säkerhetsrådet om att ”Irans seger på slagfältet kommer att konsolideras vid politiska förhandlingar”.  

Next stop blir Islamabad på fredag där delegationer från båda länderna ska mötas för samtal på inbjudan av Pakistans utrikesminister Shehbaz Sharif ”för att förhandla vidare och slutgiltigt lösa alla dispyter”. Vad detta är värt och vad utfallet blir är en öppen fråga.

En sak som står klar är att Europa är fullkomligt marginaliserat i sammanhanget.

Ett skäl är att Trump inte ser någon vits med att ha Europa runt bordet. Fredssamtalen om Ukraina har bedrivits i Turkiet och på olika håll i arabvärlden, plus hemmavid hos Trumps sändebud Steve Witkoff i Florida, utan europeisk medverkan. 

Europas roll är reducerad till att betala för amerikanska vapen som levereras till Ukraina via Nato under överinseende av Trumps förtrogne, Mark Rutte. Under onsdagen träffas de båda igen i Vita huset.

I hög grad är isoleringen också egen förskyllan. Till exempel nobbade de europeiska länderna – förutom Bulgarien och Ungern – Trumps fredsråd för Gaza. Ett av länderna som däremot ingår är Pakistan, som nu spelade en avgörande roll för att åtminstone tillfälligt avbryta krigshandlingarna. 

Vid World Economic Forum i Davos i januari deltog utrikesminister Sharif tillsammans med Trump i ett panelsamtal om situationen i Gaza. Sådant spelar roll när insatserna höjs och personliga förbindelser kan vara avgörande.

Från Europas sida har man konsekvent vägrat sluta upp bakom USA och Israel i kriget mot Iran och därför står man också vid sidan av utvecklingen, hånade av Trump för sin bristande vilja att bidra på ett meningsfullt sätt.

För att ta sig in på banan har Europa försökt sig på egna initiativ. Vid ett möte i London i januari 2025, två månader efter Trumps återkomst i Vita huset, bildade 31 europeiska länder, inklusive Sverige, plus Kanada, Australien och Nya Zeeland – en koalition, Coalition of the willing, till stöd för Ukraina. Elaka tungor beskriver att det rör sig om en pratklubb.

Under Irankriget har Storbritanniens premiärminister Keir Starmer introducerat embryot till en ny koalition, den här gången för att bidra till att öppna Hormuzsundet när kriget väl är över. I mitten på mars gjordes ett uttalande där man uttryckte oro över ”den eskalerande konflikten”. Totalt deltar 45 länder i Hormuz-initiativet, merparten från Europa, såsom Frankrike och Tyskland, men även länder som Kanada, Australien, Japan och Sydkorea. Ett första digitalt möte genomfördes i början av april. Sverige representerades av någon anledning av en icke namngiven UD-tjänsteman.

Punkt ett i det första mötesprotokollet, publicerat på den brittiska regeringens hemsida, handlar om att öka det diplomatiska trycket på parterna via FN för att få igång oljetrafiken igen. Det är lika verklighetsfrämmande som det låter. Alla FN-resolutioner värda namnet kommer att stoppas av Ryssland och Kina.

Man vill också ”utvärdera koordinerade ekonomiska och politiska åtgärder såsom sanktioner som ska drabba Iran om sundet förblir stängt”.  

Det andra mötet hölls på militärbasen Northwood utanför London på tisdagen, samtidigt som klockan tickade ner mot Trumps nu överspelade deadline. På agendan stod ”lämpliga åtgärder” för att inrätta en formell internationell koalition utan USA i avsikt att säkra oljeflödet i sundet.

Medan världens öde avgörs på andra håll sitter Europa och andra avhängda länder i sammanträde och för finstilta anteckningar i godan ro. Hormuz-koalitionen är ett skämt. Ett dåligt, dessutom.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent 

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill