Hur vore det om någon ställs till svars i Vilma-fallet?

Under tre år har Kristersson-regeringen inrättat ett antal strategier i syfte att garantera medborgarnas säkerhet: en nationell säkerhetsstrategi, en annan mot extremism och terrorism, en tredje mot organiserad brottslighet.

Ytterligare ett exempel är Barriärer mot brott – en brottsförebyggande strategi från 2024. Den uttalade avsikten är ”att alla ska kunna leva ett tryggt liv utan rädsla för att bli utsatt för brott”.  

Med strategierna kan regeringen ange inriktning och mål, men inte tvinga fram resultat. Vill man påverka konkret återstår att utreda och lagstifta. Beträffande ambitionen att bekämpa kriminalitet har resultatet varit varierande.

2016 presenterade den dåvarande S-ledda regeringen En ny lag om personnamn i avsikt att stärka den enskildes möjligheter att byta namn. Att en del remissinstanser, som Ekobrottsmyndigheten, hade invändningar spelade ingen roll. 

För kriminella element var det en skänk från ovan att kunna laborera fritt med upprepade namnbyten och gömma sig bakom sekretess hos Skatteverket.

När en man i 20-års åldern, dömd för människorov och ertappad med enorma mängder barnpornografi och bilder på döda kvinnor, efter avtjänat straff ville byta till ett kvinnonamn gick det utmärkt även om han var man i folkbokföringen. Att han valde samma namn som en kvinna som styckmördades 2019, vid samma tidpunkt som han själv försökte kidnappa en tioårig flicka, reste heller inga hinder.

Numera är han känd som Vilma och sitter häktad efter styckmordet på en 25-årig kvinna i Rönninge i julhelgen.

I andra fall har nya lagar inneburit hårdare tag som träffat kriminella. I oktober lanserade regeringen även en lagrådsremiss om det som kallas Säkerhetsförvaring. Från 1 mars införs regler med ett ”tidsobestämt frihetsberövande” för allvarliga brott. Vid ”hög risk för återfall” kan strafftiden förlängas med tre år i taget om det anses ”absolut nödvändigt för att tillgodose behovet av samhällsskydd”.

Om lagstiftningen hade varit i kraft när den misstänkte för styckmordet i Rönninge greps för första gången, kunde han ha suttit inlåst sedan dess utan, möjlighet att begå nya brott.

Lagar är en sak, tillämpningen en annan. Till syvende och sist handlar det om att tolka och bedöma intentioner och regelverk – och om sunt förnuft.

Den för styckmord misstänkte fick sina ideliga namnförslag godkända av Skatteverket. Så tillmötesgående hade man inte behövt vara.

När han hette Robin och satt häktad för kidnappningsförsöket gjordes en rättspsykiatrisk undersökning vid Rättsmedicinalverket. Den ansvarige psykiatrikern pekade på risken för återfall i sexualbrott, men hävdade ändå att mannen inte led av en allvarlig psykisk störning. Konsekvensen blev en fängelsedom på 28 månader i stället för rättspsykiatrisk vård utan bortre tidsparentes.

Vid Kriminalvården tyckte beslutsfattarna efter ett halvår i Kristianstadsfängelset att det var lämpligt att ge honom permission. Ledsagare i ett strövområde var en ensam kvinnlig skötare. 

Efter flera incidenter vid två olika anstalter prövades om den villkorliga frigivningen skulle senareläggas. Ansvarig handläggare avvisade det. Efter 18 månader var han ute igen, trots att risken för återfall upprepades i samband med frigivningen.

Fram till 1976 fanns det ett lagreglerat tjänstemannaansvar i Sverige. Från och till har det kommit förslag om att det ska återinföras i någon form, till exempel i en utredning om Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel i juli 2025.

Vill lagstiftarna göra det enkelt för sig – och snabba på processen – kan man damma av den gamla formuleringen i Brottsbalkens kapitel 20 om så kallade ämbetsbrott, från 1962. En ämbetsman som ”av försummelse, oförstånd eller oskicklighet” åsidosätter ”vad som honom åligger” kunde dömas för tjänstefel, antingen till böter, avstängning, avsättning – eller vid grova förseelser till fängelse.

Vi ser absurditeter travas på hög vid myndighetsutövningen i exempelvis Vilma-fallet, och hur oskyldiga får sätta livet till i spåren av det. Hur vore det om någon ställs till svars?

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent