Ingen chock att Sida öst bidrag över Hamas

Tydligen har svenskt bistånd från Sida gått till Hamas och till Islamiska Jihad. Bistånds- och utrikeshandelsminsiter Benjamin Dousa tycker att det är mycket allvarligt. Sidas generaldirektör Jakob Granit påpekar att Sida nu går igenom ”alla relevanta underlag”.

Men för den som har följt Sidas biståndshistoria i Mellanöstern borde den senaste skandalen inte komma som någon överraskning.

Redan 1997 beslutades det att granska biståndet till det som då blivit den palestinska myndigheten (PA). Uppdraget fick statsvetaren Sune Persson, docent vid Göteborgs universitet och framstående Mellanösternexpert.

I sin rapport varnade Persson för att biståndsmedel riskerade att försvinna i ett genomkorrupt system. Persson beskrev hur PA, under Yassir Arafats ledning, utvecklade auktoritära strukturer där biståndet bidrog till att stärka säkerhetsapparaten och till att slå sönder det spirande civilsamhället.

Persson rekommenderade därför att allt stöd till PA skulle upphöra. För säkerhets skull hemligstämplade Sida rapporten, och som alla vid det här laget vet så fortsatte biståndet till olika korrupta palestinska verksamheter, som om inget hade sagts eller skrivits.

Många av de problem som Persson identifierade, som svaga institutioner, korruption och bristande kontroll, kvarstår i dag – men inte bara hos PA. Problemen är om möjligt ännu värre hos Hamas, som dessutom har för vana att avrätta oppositionella.

Nyheten om att Sida har varit generös med bistånd till organisationer med kopplingar till Hamas och Islamic Jihad var därför egentligen inget att förvånas över. Men frågan är varför Sida fortsätter med att frikostigt dela ut svenska skattepengar till palestinska aktörer som inte håller mänskliga fri- och rättigheter högt.

Ett svar bland flera kan vara att de som bär ansvaret för att dela ut pengar på Sida, inte förmår att tygla sina politiska sympatier. De som i dag är handläggare på Sida är i vissa fall människor som manglats genom postkolonial teori på svenska universitet och fått sin världsbild justerad eller formad av Edward Saids Orientalism och Frantz Fanons Jordens fördömda.

För dem som övertygats av ideologin kan inte mycket vara mer eggande än att kunna bidra till motstånd mot vad de anser är både imperialism och kolonialism. Nej, jag skrev inte att det är så! Men den som tror att just den möjligheten kan uteslutas förstår inte att även tjänstemän och -kvinnor kan leva med en ideologisk övertygelse, som i en viss situation under hanteringen av andras pengar, kan vara svår att tygla.

Ty känslan av att vara en del av något större som bidrar till att förändra världen till något bättre är säkert svårslagen. Även om den lutar sig mot en rad av missförstånd.