Inget svetsar samman som hat
För Ahed Tamimi finns ingen skillnad. Sionismen ska krossas och judarna med den. Nu har hon kommit till Malmö.
Ahed Tamimi heter en aktivist som har blivit galjonsfigur för Palestinarörelsen sedan hon som sextonåring fälldes för flera fall av misshandel av IDF-soldater och fick spendera åtta månader i israeliskt fängelse.
Med sina blonda korkskruvslockar och sitt aggressiva sätt passar hon perfekt för en västerländsk publik: ingen kuvad hijabi där inte! Nästan som en ny Leila Khaled, fast utan kalasjnikov (än). Både Amnesty och internationella PEN har engagerat sig i hennes sak. Och skräder orden gör hon verkligen inte. I en arabisk podd sa hon nyligen så här (i sammandrag):
”Vi bekämpar judarna, inte bara sionismen. Västerlänningar är nedlåtande mot oss med sitt bistånd, de borde hålla tyst när vi pratar; de kommer att ge oss hjälp, oavsett om de vill eller inte, och vi kommer inte att tacka dem. Jag önskar ett kärnvapenbaserat tredje världskrig så att hela världen förstörs, inte bara palestinierna”.
Tamimi är en produkt av det till stora delar västerländskt finansierade, palestinska skolsystemet. Där lär man sig att inte skilja på judar och Israel. Det är därför palestinier alltid pratar om ”judarna”, fastän västerländska journalister alltid rättar till ”israelerna” i sina översättningar.
För Ahed finns ingen skillnad. Sionismen ska krossas och judarna med den. Nu har hon kommit till Malmö.
Inte personligen (än) men väl som förebild för ungdomar i Rosengård, där Malmö stadsteater sätter upp Jag är Ahed, en föreställning med Josefin Iziamo i den enda rollen, som Ahed. Josefin är visserligen dubbelt så gammal som Ahed men hon är ju också blond. Och brinner för Palestina.
En knapp vecka efter den 7 oktober 2023 skrev Iziamo i DN debatt och ursäktade Hamas massaker på israeliska barn med ”ockupationen”. Nu blundar hon inlevelsefullt med öppen mun och palestinasjal om huvudet på Malmö stadsteaters hemsida. I december blir det premiär på stadsteaterns scen i Rosengård.
För där behöver de ju verkligen lära sig att hata judar av en 48-årig svennetant. Men de kanske kan hata lite mera? I stadsteaterns årsredovisning läser jag att de har ”en stark vision om att skapa gemenskap”. Ingenting svetsar samman som hat.
Som grädde på moset får de enstaka judar som envisas med att bo kvar i Malmö vara med och betala kalaset, över skattsedeln.
Om stadsteatern vill skicka ut föreställningen på turné till andra förorter kanske de kan fixa ett samarbete med UNRWA?
”Genom att belysa den här berättelsen, öppnar föreställningen upp för en nödvändig dialog om rättvisa, mänskliga rättigheter och möjligheten till förändring” står det på hemsidan. Jajamän.
Ahed Tamimi heter en aktivist som har blivit galjonsfigur för Palestinarörelsen sedan hon som sextonåring fälldes för flera fall av misshandel av IDF-soldater och fick spendera åtta månader i israeliskt fängelse.
Med sina blonda korkskruvslockar och sitt aggressiva sätt passar hon perfekt för en västerländsk publik: ingen kuvad hijabi där inte! Nästan som en ny Leila Khaled, fast utan kalasjnikov (än). Både Amnesty och internationella PEN har engagerat sig i hennes sak. Och skräder orden gör hon verkligen inte. I en arabisk podd sa hon nyligen så här (i sammandrag):
”Vi bekämpar judarna, inte bara sionismen. Västerlänningar är nedlåtande mot oss med sitt bistånd, de borde hålla tyst när vi pratar; de kommer att ge oss hjälp, oavsett om de vill eller inte, och vi kommer inte att tacka dem. Jag önskar ett kärnvapenbaserat tredje världskrig så att hela världen förstörs, inte bara palestinierna”.
Tamimi är en produkt av det till stora delar västerländskt finansierade, palestinska skolsystemet. Där lär man sig att inte skilja på judar och Israel. Det är därför palestinier alltid pratar om ”judarna”, fastän västerländska journalister alltid rättar till ”israelerna” i sina översättningar.
För Ahed finns ingen skillnad. Sionismen ska krossas och judarna med den. Nu har hon kommit till Malmö.
Inte personligen (än) men väl som förebild för ungdomar i Rosengård, där Malmö stadsteater sätter upp Jag är Ahed, en föreställning med Josefin Iziamo i den enda rollen, som Ahed. Josefin är visserligen dubbelt så gammal som Ahed men hon är ju också blond. Och brinner för Palestina.
En knapp vecka efter den 7 oktober 2023 skrev Iziamo i DN debatt och ursäktade Hamas massaker på israeliska barn med ”ockupationen”. Nu blundar hon inlevelsefullt med öppen mun och palestinasjal om huvudet på Malmö stadsteaters hemsida. I december blir det premiär på stadsteaterns scen i Rosengård.
För där behöver de ju verkligen lära sig att hata judar av en 48-årig svennetant. Men de kanske kan hata lite mera? I stadsteaterns årsredovisning läser jag att de har ”en stark vision om att skapa gemenskap”. Ingenting svetsar samman som hat.
Som grädde på moset får de enstaka judar som envisas med att bo kvar i Malmö vara med och betala kalaset, över skattsedeln.
Om stadsteatern vill skicka ut föreställningen på turné till andra förorter kanske de kan fixa ett samarbete med UNRWA?
”Genom att belysa den här berättelsen, öppnar föreställningen upp för en nödvändig dialog om rättvisa, mänskliga rättigheter och möjligheten till förändring” står det på hemsidan. Jajamän.
