Jesus med röd ros? Knappast
Socialdemokraternas valfilm, där Jesus presenteras som socialdemokrat, är bisarr. Partiet kidnappar cyniskt Jesus för sin egen agenda.
I SSU:s kampanjfilm inför kyrkovalet presenteras Jesus som sosse. Filmen öppnar med det absurda påståendet att Jesus var socialdemokrat, illustrerat av en leende Jesus med röd ros. Slutklämmen blir att man ska rösta som Jesus skulle ha gjort – på Socialdemokraterna.
Premissen är förstås falsk. På Jesu tid fanns inga demokratiska partier. Judéen var en provins i det romerska imperiet, och det begränsade judiska självstyret fungerade snarast som en teokrati med översteprästen som högste ledare.
Att spekulera i hur Jesus skulle agera i dag är meningslöst. Det vi kan veta något om är vad han gjorde då. Det kan inspirera, men inte översättas till partisympatier.
SSU menar dock att Jesus delade socialdemokratiska värderingar. Greppet är både ohederligt och historielöst. Narrativet uppvisar dessutom en aningslöshet inför hur negativa beskrivningar av Jerusalems tempel – judendomens centrum på Jesu tid – kan uppfattas.
Filmen hävdar att Jesus helade en sjuk man och ”såg till att han blev insläppt i templet där han tidigare hade nekats”. Troligen syftas på Matteus 8:1–4, där en spetälsk botas och Jesus uppmanar honom att visa sig för prästen och frambära det offer som Mose lag föreskrev. I den tidens världsbild gjorde man åtskillnad mellan rituell renhet och orenhet, gällande både människor och ting. Alla blev ibland orena – genom sex, menstruation, kontakt med döda eller hudsjukdomar – och fick därför rena sig innan de kunde gå in i templet. Det gällde alla, även präster.
Genom att bortse från sammanhanget ger SSU intrycket av att det judiska samhället kallt stängde ute de sjuka från templets gemenskap, och att Jesus motsatte sig detta genom sitt helande. Men i Matteus berättelse bekräftar Jesus tvärtom den rådande ordningen enligt Mose lag.
Än mer osmaklig blir framställningen när handeln i helgedomen liknas med vinster i välfärden. Enligt filmen drev Jesus ut ”giriga” månglare eftersom de utnyttjade de fattiga och för att han ”visste att marknaden och vinstintresse inte hör hemma överallt”. Jämförelsen är bisarr – fenomenen saknar beröringspunkt.
För judar i hela romarriket var templet en källa till stolthet och glädje. Långväga pilgrimer kunde inte ta med sig egna offerdjur utan köpte dem på plats. De växlade också pengar till rätt valuta för tempelskatten, varav en del gick till välgörenhet. Försäljare och växlare tillhandahöll alltså en nödvändig service.
Varför Jesus angrep säljare och välte bord är omstritt. Händelsen blev avgörande för hans arrestering och avrättning. En trolig förklaring är att han agerade profetiskt – som Jeremia, som krossade en kruka för att gestalta Jerusalems fall (Jer 19:10). Jesu handling symboliserade antagligen templets förstörelse, som del av hans apokalyptiska budskap om Guds snara ingripande och upprättandet av ett nytt rike.
Detta är ljusår från svensk partipolitik om vinster och välfärd. Att ett parti på cyniskt vis kidnappar Jesus för sin agenda väcker större frågor. Kanske är det hög tid att rensa ut månglarna – nej, förlåt, partierna – ur kyrkan?
Cecilia Wassén är professor i Nya testamentets exegetik och tillsammans med Tobias Hägerland författare till Den Okände Jesus (Stockholm: Bokförlaget Langenskiöld, 2016).
I SSU:s kampanjfilm inför kyrkovalet presenteras Jesus som sosse. Filmen öppnar med det absurda påståendet att Jesus var socialdemokrat, illustrerat av en leende Jesus med röd ros. Slutklämmen blir att man ska rösta som Jesus skulle ha gjort – på Socialdemokraterna.
Premissen är förstås falsk. På Jesu tid fanns inga demokratiska partier. Judéen var en provins i det romerska imperiet, och det begränsade judiska självstyret fungerade snarast som en teokrati med översteprästen som högste ledare.
Att spekulera i hur Jesus skulle agera i dag är meningslöst. Det vi kan veta något om är vad han gjorde då. Det kan inspirera, men inte översättas till partisympatier.
SSU menar dock att Jesus delade socialdemokratiska värderingar. Greppet är både ohederligt och historielöst. Narrativet uppvisar dessutom en aningslöshet inför hur negativa beskrivningar av Jerusalems tempel – judendomens centrum på Jesu tid – kan uppfattas.
Filmen hävdar att Jesus helade en sjuk man och ”såg till att han blev insläppt i templet där han tidigare hade nekats”. Troligen syftas på Matteus 8:1–4, där en spetälsk botas och Jesus uppmanar honom att visa sig för prästen och frambära det offer som Mose lag föreskrev. I den tidens världsbild gjorde man åtskillnad mellan rituell renhet och orenhet, gällande både människor och ting. Alla blev ibland orena – genom sex, menstruation, kontakt med döda eller hudsjukdomar – och fick därför rena sig innan de kunde gå in i templet. Det gällde alla, även präster.
Genom att bortse från sammanhanget ger SSU intrycket av att det judiska samhället kallt stängde ute de sjuka från templets gemenskap, och att Jesus motsatte sig detta genom sitt helande. Men i Matteus berättelse bekräftar Jesus tvärtom den rådande ordningen enligt Mose lag.
Än mer osmaklig blir framställningen när handeln i helgedomen liknas med vinster i välfärden. Enligt filmen drev Jesus ut ”giriga” månglare eftersom de utnyttjade de fattiga och för att han ”visste att marknaden och vinstintresse inte hör hemma överallt”. Jämförelsen är bisarr – fenomenen saknar beröringspunkt.
För judar i hela romarriket var templet en källa till stolthet och glädje. Långväga pilgrimer kunde inte ta med sig egna offerdjur utan köpte dem på plats. De växlade också pengar till rätt valuta för tempelskatten, varav en del gick till välgörenhet. Försäljare och växlare tillhandahöll alltså en nödvändig service.
Varför Jesus angrep säljare och välte bord är omstritt. Händelsen blev avgörande för hans arrestering och avrättning. En trolig förklaring är att han agerade profetiskt – som Jeremia, som krossade en kruka för att gestalta Jerusalems fall (Jer 19:10). Jesu handling symboliserade antagligen templets förstörelse, som del av hans apokalyptiska budskap om Guds snara ingripande och upprättandet av ett nytt rike.
Detta är ljusår från svensk partipolitik om vinster och välfärd. Att ett parti på cyniskt vis kidnappar Jesus för sin agenda väcker större frågor. Kanske är det hög tid att rensa ut månglarna – nej, förlåt, partierna – ur kyrkan?
Cecilia Wassén är professor i Nya testamentets exegetik och tillsammans med Tobias Hägerland författare till Den Okände Jesus (Stockholm: Bokförlaget Langenskiöld, 2016).
