Journalisters strunt får inga konsekvenser
Journalister upprepar tokigheter utan några konsekvenser, och är således inte trovärdiga för den som söker sanning och breddade perspektiv.
Journalistik och Gaza har varit ett hett ämne länge. Det journalistiska anspråket är att fritt tillträde för journalister till Gaza är nödvändigt för att få så nyanserad och sanningsenlig information som möjligt.
Jag menar att med vissa undantag är just journalister det sämsta alternativet för den som söker sanningen eller vill bredda perspektiven. Inte för att journalister gör fel eller drivs av sin inre övertygelse. Absolut inte. Alla gör fel och drivs mer eller mindre av sin inre övertygelse. Men journalister är den enda yrkeskåren jag känner till där tokigheter kan upprepas gång efter annan utan att det får några konsekvenser för den som uttrycker dem.
Därmed har yrkeskåren också förlorat sin trovärdighet.
Jag är definitivt ingen anhängare av Netanyahu men utvecklingen i Gaza visar att många hade fel. Den 30 augusti skrev exempelvis Patrik Kronqvist i Expressen att: ”Genom att förkasta förslag till vapenvilor kan han blidka sina extrema koalitionspartners, klamra sig kvar vid makten och på olika sätt förhala sin rättegång om korruption”.
När detta skrevs var Netanyahu mitt uppe i rättegången. Den började år 2020. Vittnesförhören är avslutade och Netanyahus förhör började 2024. Kring detta finns det mer detaljer. ChatGpt vet detta. Alla som läser någon israelisk tidning på engelska hade kunnat få den informationen.
I utrikesbyrån 10 juni frågar sig först programledaren Prescilia Haddad om Israel använder hunger som vapen. Senare, runt den nittonde minuten, påstår Bitte Hammargren – precis som Patrik Kronqvist – att Netanyahu driver kriget av rent egenintresse, dels för att hålla ihop koalitionen och dels för att slippa rättegången. Hon gör det visserligen genom att gömma sig bakom vad hon påstår är israeliska åsikter, med det är fortfarande hon som väljer vad hon ska lyfta fram, och just från Israel saknas det verkligen inte olika åsikter.
Jag undrar om någon reflekterade över att Netanyahu inte ville låta Hamas bedriva känslomässig tortyr med hela Israel genom att släppa några i gisslan i taget, då och då, när det passar Hamas? Kan det ha varit Netanyahus ståndpunkt? Är det en ståndpunkt man kunde förvänta sig att erfarna journalister tog med bland sina analyser av Netanyahus beslut?
Patrik Kronqvist kommer att fortsätta skriva sina ledare och Bitte Hammargren kommer även fortsättningsvis att vara associerad med UI. Ingen av dem kommer att ombedjas förklara eller åtminstone erkänna sina misstag, för att den vägen eventuellt få upp ögonen för andra perspektiv.
Trots det kommer det fortsättningsvis att envist påstås att just journalister är de som bäst kan förmedla till oss hur världen är beskaffad. Men om det är något kriget i Gaza borde ha lärt oss, så är det att just den utsagan är falsk.
