Judehatet alltmer normaliserat

I dag är den växande antisemitismen inte identisk med den under Förintelsens tid, men bland antisemiter används en aggressiv retorik där ordet jude ofta har ersatts med sionist, trots att budskapets innebörd i praktiken är densamma – judiskt liv ska omöjliggöras. 

Det har vuxit fram en normaliserad och legitimerad israeliserad antisemitism, där antisemitismen kamoufleras som kritik mot Israel. Det innebär att när Dagens ETC:s ledarskribent delar en bild på Eden Golan med texten ”Ut med packet”, samt en annan bild med texten ”Smash fascism. Smash Zionism”, förväntas detta egentligen tolkas som ”kritik av Israel” – men är inget annat än antisemitism.

BDS-rörelsen har fått flera restauranger och butiker att ansluta sig till den antisemitiska bojkott-trenden av israeliska företag och tjänster. Nyligen kom nyheten att Zita Folkets Hus Bio på Östermalm stolt har anslutit sig till rörelsen och satt upp en lapp i sin entré där de förklarar sig vara en ”Apartheid Free Zone”.

BDS-rörelsen, som inte bara har riktat in sig på företag i Israel utan även på judiska företag och profiler utanför landet, är känd för att förneka Israels existens. Detta är i sig antisemitiskt, då det innebär ett förnekande av judiskt självbestämmande.

Det säger något om tillståndet i Sverige rörande den växande antisemitismen när en biograf stolt ansluter sig till en antisemitisk rörelse och sprider antisemitisk propaganda. Propagandan är dessutom osann, då den anklagar Israel för apartheid mot araber – trots att drygt tjugo procent av Israels invånare består av araber.

Dessutom får biografen bidrag från Stockholms stad på upp till 1,5 miljoner kronor årligen, vilket väcker frågan om kommunen kommer att fortsätta bevilja bidrag till en biograf som har anslutit sig till en antisemitisk rörelse. 

En restaurang i Stockholm, mindre än ett par kilometer från biografen, är Adams Smoke House. Den uppmärksammades först av den israeliske samhällsdebattören Hen Mazzig, efter att ägaren sagt att han skulle porta sionister och kallat israeler för ”disgusting scumbags”. Kritikstormen kring dessa bisarra utspel blev så pass kraftig att ägaren senare uppgav i en intervju med Kvartal att videon var ett komiskt inslag, samt att han aldrig portat vare sig judar, israeler eller sionister.

Rörelsen för att bojkotta judiska och israeliska företag existerar inte enbart inom film- och restaurangbranschen, utan även vid svenska universitet – institutioner som i teorin ska vara fria från all form av diskriminering. Vid Linnéuniversitetet i Växjö kampanjar dock aktivister för att universitetet ska avskeda all sin ”sionistiska personal”. Jag skulle inte bli förvånad om dessa aktivister, i linje med sina antisemitiska värderingar, även har besökt Rättvisa för allas webbshop, där merch säljs med budskap som ”Hellre pöbel än sionist” och ”Anti-Zionist”.

För varje dag passeras nya gränser av antisemitiska rörelser som växer sig allt starkare inom flera olika institutioner. Normaliseringen av antisemitismen, som inte tycks avta, riskerar på sikt att omöjliggöra judiskt liv i Sverige. Allt fler judar väljer redan i dag att, på grund av otrygghet, flytta till Israel eller andra länder där judiskt liv upplevs som säkrare.

Under Förintelsens tid hjälpte Sverige ett stort antal judar undan deportation till koncentrationslägren, bland annat genom insatser av Raoul Wallenberg. I dag har Sverige, genom sin anmärkningsvärda passivitet inför den växande antisemitismen, inte bara svikit den judiska minoriteten, utan även Raoul Wallenberg – genom att inte förmå stå upp mot den antisemitism han en gång riskerade sitt liv för att bekämpa.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU