KAJ:s Vörå en symbolisk plats för Finlands frihetskamp
Under humorgruppens bastuglada epa-dunk finns en by som har kämpat mer än svenskar förstår.
Vörå i finska Österbotten är bara ett litet samhälle vid Kvarkens kust.
Men Vöråborna har stora förhoppningar om att besegra hela Europa i helgen. Svenskspråkiga KAJ har redan fört grannarna Sverige och Finland ett snäpp närmare varandra.
Vörå rymmer mer allvar och sorg än de flesta byar i Norden. Alla familjer här har förfäder som försvarat Finlands frihet mot klåfingriga stormakter med livet som insats.
Finland har hemsökts hårt av krig i modern tid. Inte mindre än fyra krig utspelades på dess territorium under 1900-talet. Bara några dagar efter Eurovisionen högtidlighålls De stupades dag i Vörå och på andra håll i Finland. Då brukar kransar läggas på soldatgravarna.
Lilla Vörå i hjärtat av Svenskfinland har spelat en speciell roll. Under inbördeskriget 1918 härbärgerade orten en militärskola som utbildade underbefäl åt Mannerheims vita armé som kämpade mot de revolutionära röda trupperna. Just här organiserades Vörå bataljon som vann ett rykte för sina krigsinsatser. Bland annat i de hårda striderna om det röda fästet Tammerfors, som utgjorde inbördeskrigets blodiga kulmen påsken 1918. Mindre än tre decennier senare stred Vörå-pojkar mot först Sovjetunionen och sedan mot den tidigare (tillfälliga) bundsförvanten Hitlertyskland under andra världskriget.
Redan 1944 restes ett monument på orten över finska kvinnors insatser under krigen. Nu har det höjts röster om det borde resas statyer av KAJ:s medlemmar i hemorten– på grund av deras insatser i en betydligt mer fredlig europeisk kraftmätning.
I byns kärna finns redan en staty av den finlandssvenske författaren och mångsysslaren Jacob Tegengren – en av ortens söner, som (även om han föddes i Vasa åtta mil bort) kom att förknippas med Vörå där han levde och arbetade en stor del av sitt liv.
Tegengren var bitter över att Sverige inte kom till det ”vita” Finlands hjälp under det blodiga och grymma inbördeskriget 1918. Därför skrev han den anklagande dikten ”Ismuren” , riktad direkt till grannlandet:
Du såg ditt gamla broderland i nöd/Dess folk förpinat, trängt till avgrundsranden/Du såg blott, Sverige, räckte icke handen/Till hjälp i bitter kamp på liv och död.
Förvisso hjälpte många svenska frivilliga Finland i flera av krigen under 1900-talet, men det officiella Sverige hade en mycket mer reserverad hållning, med vinterkriget 1939–1940 som enda undantaget.
Nu är Finland och Sverige försvarsalliansen Natos yngsta medlemmar och det kommer förhoppningsvis aldrig finnas anledning att upprepa Tegengrens beska ord. I helgen kan vi i alla fall på bägge sidor av Östersjön lägga sorgerna åt sidan och sjunga med i refrängen: ”Bastubröder är je vi som glöder, 100 grader, nåja.”
Niclas Sennerteg är författare och journalist. Han utkom 2017 med boken Finska inbördeskriget, tillsammans med Tobias Berglund.
Vörå i finska Österbotten är bara ett litet samhälle vid Kvarkens kust.
Men Vöråborna har stora förhoppningar om att besegra hela Europa i helgen. Svenskspråkiga KAJ har redan fört grannarna Sverige och Finland ett snäpp närmare varandra.
Vörå rymmer mer allvar och sorg än de flesta byar i Norden. Alla familjer här har förfäder som försvarat Finlands frihet mot klåfingriga stormakter med livet som insats.
Finland har hemsökts hårt av krig i modern tid. Inte mindre än fyra krig utspelades på dess territorium under 1900-talet. Bara några dagar efter Eurovisionen högtidlighålls De stupades dag i Vörå och på andra håll i Finland. Då brukar kransar läggas på soldatgravarna.
Lilla Vörå i hjärtat av Svenskfinland har spelat en speciell roll. Under inbördeskriget 1918 härbärgerade orten en militärskola som utbildade underbefäl åt Mannerheims vita armé som kämpade mot de revolutionära röda trupperna. Just här organiserades Vörå bataljon som vann ett rykte för sina krigsinsatser. Bland annat i de hårda striderna om det röda fästet Tammerfors, som utgjorde inbördeskrigets blodiga kulmen påsken 1918. Mindre än tre decennier senare stred Vörå-pojkar mot först Sovjetunionen och sedan mot den tidigare (tillfälliga) bundsförvanten Hitlertyskland under andra världskriget.
Redan 1944 restes ett monument på orten över finska kvinnors insatser under krigen. Nu har det höjts röster om det borde resas statyer av KAJ:s medlemmar i hemorten– på grund av deras insatser i en betydligt mer fredlig europeisk kraftmätning.
I byns kärna finns redan en staty av den finlandssvenske författaren och mångsysslaren Jacob Tegengren – en av ortens söner, som (även om han föddes i Vasa åtta mil bort) kom att förknippas med Vörå där han levde och arbetade en stor del av sitt liv.
Tegengren var bitter över att Sverige inte kom till det ”vita” Finlands hjälp under det blodiga och grymma inbördeskriget 1918. Därför skrev han den anklagande dikten ”Ismuren” , riktad direkt till grannlandet:
Du såg ditt gamla broderland i nöd/Dess folk förpinat, trängt till avgrundsranden/Du såg blott, Sverige, räckte icke handen/Till hjälp i bitter kamp på liv och död.
Förvisso hjälpte många svenska frivilliga Finland i flera av krigen under 1900-talet, men det officiella Sverige hade en mycket mer reserverad hållning, med vinterkriget 1939–1940 som enda undantaget.
Nu är Finland och Sverige försvarsalliansen Natos yngsta medlemmar och det kommer förhoppningsvis aldrig finnas anledning att upprepa Tegengrens beska ord. I helgen kan vi i alla fall på bägge sidor av Östersjön lägga sorgerna åt sidan och sjunga med i refrängen: ”Bastubröder är je vi som glöder, 100 grader, nåja.”
Niclas Sennerteg är författare och journalist. Han utkom 2017 med boken Finska inbördeskriget, tillsammans med Tobias Berglund.
