Kan kommuner vägra samarbeta med regeringen?

Regeringens nationella samordnare för arbete med frivillig återvandring, Terésa Zetterblad, har tillskrivit ett antal kommuner med begäran om att få träffa personer på kommunlednings- och förvaltningschefsnivå. Syftet är att föra dialog om hur man ska arbeta med stöd för frivillig återvandring för personer som inte fått rätt att stanna i Sverige.

Kommunstyrelsens ordförande Roland Boman, Framtid i Jokkmokks kommun (FJK), svarade den 20 oktober under rubriken Tack men nej tack bland annat att:

”Jokkmokk kommer inte att bistå de krafter som idag driver regeringens politik gentemot våra medmänniskor som arbetar och bidrar. Den förda politiken är inte svensk. /…/ Den verkar baseras på ett osvenskt sätt att se människors värde. /…/ Därför betackar sig Jokkmokks kommun för att delta i regeringens anslag och hot mot de medmänniskor som arbetar och bidrar till utveckling och välfärd i Jokkmokks kommun.”

Många andra kommuner följer i Jokkmokks spår. Växjö, Gällivare, Uddevalla, Skellefteå och Norrtälje är bara en del som – med liknande formuleringar som Växjö kommun – har följt i Jokkmokks spår och meddelat att de inte kommer att träffa den nationella samordnaren:

”Vi tackar för frågan men avböjer ett sådant möte. Förslag som detta är varken positivt för Växjö kommun eller våra invånare, därför kan vi inte bistå Regeringskansliet i detta ärende. Varje Växjöbo räknas, varje Växjöbo behövs!”

Det är inte svårt att förstå att det i små kommuner i landet finns en helt annan närhet till personer som av olika anledningar invandrat; nya invånare som arbetar och bidrar till samhället på olika sätt. Att då reagera starkt när regeringen kommunicerar nya förslag och påbud som rör dem, är inte oväntat.

Men reaktionerna bör tas upp i andra sammanhang, i form av opinionsbildning, debattartiklar och skrivelser till regeringen. Kommuner är inte privata företag som kan neka att ens samtala med regeringens representant i en fråga som berör dem och hela Sverige.

Men inte bara små kommuner obstruerar. Den 28 oktober anslöt sig Malmö – Sveriges tredje största stad – till ”Jokkmokks-rörelsen” när dess kommunalråd Sedat Arif (S) svarade på mötesförfrågan från den nationella samordnaren. Han skrev bland annat:

”Att vi som kommun skulle arbeta för att stärka arbetet med frivillig återvandring riskerar att skada integrationen genom att det kan uppfattas som en signal till Malmöbor att de inte är önskade i vår stad. /…/ Vi avböjer därför ett möte som har som mål att från Malmö stads sida stärka arbetet med frivillig återvandring. Det går emot både våra intressen och vad Malmö stad står för.”

Kan kommunerna vägra att ens ha en dialog med regeringens representant? Ingår det i det kommunala självbestämmandet att inte bidra till något som beslutats på regeringsnivå och ska genomföras?

Vilka blir konsekvenserna om Sveriges kommuner agerar som företag eller egna små länder? Den viktiga frågan behöver få ett svar.