Kina vill att Putin fortsätter kriga
I Peking samordnades militärparaden med det årliga toppmötet med SOC:s stats- och regeringschefer. Utmärkt tillfälle för Putins krigslögner.
Europas ledarskikt bör ha fått sig en tankeställare. Segerparaden i Peking till 80-årsminnet av andra världskrigets slut blev en militär styrkeuppvisning av sällan skådat slag.
Under en och en halv timme hamrade Kina in budskapet om en ny världsordning i vardande. Med exakt precision på marken och i luften visade kommunistregimen upp en strid ström av den senaste och mest avancerade militära teknologin: laservapen, drönarsystem, hypersoniska robotar och interkontinentala ballistiska missiler.
Framför tv:n i Vita Huset satt Donald Trump och gnisslade tänder och skrev på Truth Social om ”en konspiration mot USA”.
Upprustningen av Folkets befrielsearmé pågår konstant i ett tempo som USA och Europa bara kan drömma om. I den kinesiska flottan finns numera 332 krigsfartyg och ubåtar, i den amerikanska 219. Även Kinas kärnvapenarsenal utökas i snabb takt. Det uttalade målet är att invadera och erövra Taiwan.
Uppvisningen på Himmelska fridens torg blev också en politisk maktdemonstration, bisarrt avrundad med att tusentals fredsduvor och färgglada ballonger släpptes mot skyn.
På röda mattan log Kinas envåldshärskare Xi Jingping mot krigsförbrytaren Vladimir Putin och Nordkoreas diktator Kim Jong-un. Ett steg bakom syntes den religiösa diktaturen Irans president Masoud Pezeshkian. Det var första gången ledarna från den blodbesudlade konstellationen träffades på samma ställe.
Andra världskrigets axelmakter var förlorarsidan med Nazi-Tyskland, Italien och Japan. Efter 9/11 myntade George W Bush uttrycket ”Axis of Evil” om länder som stöder terrorism. Nu visade ondskans axelmakter upp sig för världen i ny skepnad.
På gästlistan i Peking fanns 26 politiska ledare från auktoritära regimer som gärna ser att den amerikanska och europeiska dominansen eroderas än mer. Med Kinas växande styrka ökar möjligheterna.
Xi Jinping och hans föregångare vid makten har med stor konsekvens etablerat och utvecklat nya samarbetsforum. Shanghai Cooperation Organisation (SCO) såg dagens ljus i det tysta redan 2001, då med ett fåtal medlemsländer, bl a Ryssland.
Numera är antalet fasta medlemmar uppe i tio, inklusive Belarus, Iran och Indien, och vid sidan av det 16 nationer med observatörs- och dialogstatus, exempelvis Natolandet Turkiet och flera av Mellanösterns tungviktare: Saudiarabien, Quatar och Förenade Arabemiraten – de länder Donald Trump besökte under sin första utlandsresa på sin andra presidentperiod – men som inte ser några hinder att vända blicken även åt ett annat håll.
I Peking samordnades det årliga toppmötet med SOC:s stats- och regeringschefer med militärparaden. För Vladimir Putin blev det ett utmärkt tillfälle att söka stöd och sprida sin lögnaktiga version av kriget, att orsaken är en väststödd statskupp i Ukraina, inte en rysk invasion.
Den bistra sanningen för Trump, Starmer, Macron och Mertz med flera är att de länder som deltog i Peking inte är särskilt intresserade av att kriget får ett snabbt slut. Så länge det pågår tär det på västvärldens resurser. I bästa fall leder det till oenighet och att man kan flytta fram ekonomiska och politiska positioner för egen del på bekostnad av USA och Europa.
Kina och Indien håller också Kremls krigsmaskineri flytande genom att fylla på den ryska statskassan med stora gas- och oljeaffärer. Trump har straffat Indien med tullar men inte vågat ge sig på Kina av rädsla för ett nytt tullkrig.
Från Kinas horisont ser man enbart fördelar med att USA binder upp sitt politiska och militära engagemang i Europa i stället för att skifta fokus mot Asien. Presidenten Xi Jinping sägs också vara personligen övertygad om att Kina har allt att vinna på att kriget i Ukraina fortgår.
Det gäller även Nordkorea och Iran. Kina med allierade vill inget hellre än att Putin fortsätter kriga.
Europas ledarskikt bör ha fått sig en tankeställare. Segerparaden i Peking till 80-årsminnet av andra världskrigets slut blev en militär styrkeuppvisning av sällan skådat slag.
Under en och en halv timme hamrade Kina in budskapet om en ny världsordning i vardande. Med exakt precision på marken och i luften visade kommunistregimen upp en strid ström av den senaste och mest avancerade militära teknologin: laservapen, drönarsystem, hypersoniska robotar och interkontinentala ballistiska missiler.
Framför tv:n i Vita Huset satt Donald Trump och gnisslade tänder och skrev på Truth Social om ”en konspiration mot USA”.
Upprustningen av Folkets befrielsearmé pågår konstant i ett tempo som USA och Europa bara kan drömma om. I den kinesiska flottan finns numera 332 krigsfartyg och ubåtar, i den amerikanska 219. Även Kinas kärnvapenarsenal utökas i snabb takt. Det uttalade målet är att invadera och erövra Taiwan.
Uppvisningen på Himmelska fridens torg blev också en politisk maktdemonstration, bisarrt avrundad med att tusentals fredsduvor och färgglada ballonger släpptes mot skyn.
På röda mattan log Kinas envåldshärskare Xi Jingping mot krigsförbrytaren Vladimir Putin och Nordkoreas diktator Kim Jong-un. Ett steg bakom syntes den religiösa diktaturen Irans president Masoud Pezeshkian. Det var första gången ledarna från den blodbesudlade konstellationen träffades på samma ställe.
Andra världskrigets axelmakter var förlorarsidan med Nazi-Tyskland, Italien och Japan. Efter 9/11 myntade George W Bush uttrycket ”Axis of Evil” om länder som stöder terrorism. Nu visade ondskans axelmakter upp sig för världen i ny skepnad.
På gästlistan i Peking fanns 26 politiska ledare från auktoritära regimer som gärna ser att den amerikanska och europeiska dominansen eroderas än mer. Med Kinas växande styrka ökar möjligheterna.
Xi Jinping och hans föregångare vid makten har med stor konsekvens etablerat och utvecklat nya samarbetsforum. Shanghai Cooperation Organisation (SCO) såg dagens ljus i det tysta redan 2001, då med ett fåtal medlemsländer, bl a Ryssland.
Numera är antalet fasta medlemmar uppe i tio, inklusive Belarus, Iran och Indien, och vid sidan av det 16 nationer med observatörs- och dialogstatus, exempelvis Natolandet Turkiet och flera av Mellanösterns tungviktare: Saudiarabien, Quatar och Förenade Arabemiraten – de länder Donald Trump besökte under sin första utlandsresa på sin andra presidentperiod – men som inte ser några hinder att vända blicken även åt ett annat håll.
I Peking samordnades det årliga toppmötet med SOC:s stats- och regeringschefer med militärparaden. För Vladimir Putin blev det ett utmärkt tillfälle att söka stöd och sprida sin lögnaktiga version av kriget, att orsaken är en väststödd statskupp i Ukraina, inte en rysk invasion.
Den bistra sanningen för Trump, Starmer, Macron och Mertz med flera är att de länder som deltog i Peking inte är särskilt intresserade av att kriget får ett snabbt slut. Så länge det pågår tär det på västvärldens resurser. I bästa fall leder det till oenighet och att man kan flytta fram ekonomiska och politiska positioner för egen del på bekostnad av USA och Europa.
Kina och Indien håller också Kremls krigsmaskineri flytande genom att fylla på den ryska statskassan med stora gas- och oljeaffärer. Trump har straffat Indien med tullar men inte vågat ge sig på Kina av rädsla för ett nytt tullkrig.
Från Kinas horisont ser man enbart fördelar med att USA binder upp sitt politiska och militära engagemang i Europa i stället för att skifta fokus mot Asien. Presidenten Xi Jinping sägs också vara personligen övertygad om att Kina har allt att vinna på att kriget i Ukraina fortgår.
Det gäller även Nordkorea och Iran. Kina med allierade vill inget hellre än att Putin fortsätter kriga.
