Landerholm i rätten tufft för Kristersson

Med ett år kvar till valrörelsen 2026 ställs Henrik Landerholm inför rätta med start på måndag, åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift, ett brott som kan rendera i böter eller fängelse i upp till ett år. För Ulf Kristersson är det ett politiskt värstascenario.

Redan när förundersökningen inleddes och Landerholm avgick i januari var det traumatiserande för statsministern med tanke på hur mycket prestige han själv investerat både i konstruktionen med en nationell säkerhetsrådgivare och i utnämningen av barndomskompisen Landerholm. Åtalet i mars blev ett nytt bakslag.

Oavsett friande eller fällande dom i tingsrätten lär endera parten överklaga till hovrätten. Landerholm förnekar brott, slåss för sin heder och för att slippa gå i fängelse. Motparten på åklagarsidan sitter på bevisbördan tillsammans med Säpo och ger sig inte utan att köra målet i botten i alla instanser.

Den juridiska processen kommer att leva vidare på obestämd tid. Under tiden fortsätter det att stänka på Kristersson, i värsta fall ända fram till valdagen. Redan nu vet statsministern att han tvingas genomlida KU-förhör under vårriksdagen 2026.

I sakfrågan är Landerholmaffären en solkig föreställning som rullats upp inför öppen ridå i flera etapper.

För det första har ärendet visat på allmänt urusla säkerhetsrutiner i Regeringskansliet.

För det andra ljög Landerholm om vad som förevarit. När DN i december 2024 avslöjade att han glömt sin mobil på Ungerns ambassad och en anteckningsbok på Sveriges Radio försökte han själv förekomma nya avslöjanden.

I ett inlägg på X erkände han att han även glömt ”ett dokument” i ett låst skåp på Gällöfsta kursgård. ”Dokumentet hittades och hämtades av en av mina medarbetare”. Det var inte sant, det var totalt fyra dokument, skåpet var olåst och handlingarna hittades av en obehörig person, en städerska.

För det tredje återkom DN i veckan med nya besvärande uppgifter. Innehållet i de bortslarvade dokumenten kretsar kring en kontakt mellan Landerholm och USA:s dåvarande nationelle säkerhetsrådgivare Jake Sullivan. Syftet var att få Turkiet att släppa in Sverige i Nato.

Att döma av en mejlväxling i Regeringskansliet pågick någon form av inofficiell och smutsig byteshandel bakom kulisserna. Tjänstemännen utbyter tankar om ett utlämningsärende till Turkiet som ligger i svensk domstol.

Diskussionen kretsar kring att ”vi vet vad domstolen tycker”, att det är regeringen som ”ska besluta”, men att man ändå måste se upp: ”Bara så att vi inte utlovar något som sen inte levereras”. Formuleringar av det slaget ger ett ljusskyggt intryck. Det är inte så Natoprocessen har beskrivits offentligt.

Vad resultatet blev går inte att utläsa, delar av konversationen är maskad, men USA och Turkiet kan tänkas gnissla tänder över det som nu kommer i dagen. För Sveriges – och Kristerssonregeringens – trovärdighet i säkerhetssammanhang är det förödande.

Vid rättegången kommer nio vittnen att höras, inklusive en person med skyddad identitet från Försvarsmakten, ”FM060”. Det kan i sin tur tyda på att Must, den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten var involverad, eventuellt även det hemliga utrikesspionaget Kontoret för särskild inhämtning (KSI), där alla befattningshavare opererar under täckbefattning för att förhindra insyn. Nya avslöjanden kan på intet sätt uteslutas.

En ödesfråga för Landerholm blir hur domstolen bedömer de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifterna i dokumenten: kvalificerat hemliga, hemliga, konfidentiella eller begränsat hemliga. Ju högre nivå, desto högre straffvärde – och omvänt.

Henrik Landerholm skulle bli instrumentell för svensk säkerhet i rollen som statsministerns rådgivare. I stället bidrog han till att underminera den å det grövsta. Rättegången blir en svår prövning även för Ulf Kristersson.