Om du undrar hur det ser ut när två politiker på jakt efter statsministerposten försöker sälja varsin version av verkligheten till en befolkning som mest undrar varför smöret blivit så dyrt, var gårdagens drabbning i Aktuellt mellan Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson en sevärd föreställning. En kollision mellan parallella universum där valutan var ”trovärdighet” – en tillgång som båda parter tryckte nya sedlar av i rasande takt.

Akt 1: Trollens marknad. Magdalena Andersson försökte lansera en nytt koncept: Det Certifierade Trollet. Hennes tes? Socialdemokraternas konton är inte anonyma, de är bara… diskreta. Det gick ut på att om man sätter en namnlapp på ett troll så är det inte längre ett troll, utan en ”kommunikationsinsats”.

Jimmie Åkesson spelade rollen som den förolämpade oskulden. SD:s trollfabrik? ”Det är något som du har hittat på”, sa han, och avfärdade TV4:s tiomånadersgräv från förra året. Hans strategi var briljant i sin enkelhet. Förnekelse, som om det gällde ett lager vodka som hustrun hittat längst bak i garderoben. S driver en ”trollfabrik på riktigt”, ansåg han, en som kartlägger tonåringar på TikTok. Och SD:s trollkonton? Från att ha varit ”inga” var de till slut ”23”. Ändå bra förhandlat, eftersom Magdalena Andersson just hävdat att de var ”tusentals”. 

Akt 2: Vem stal julen? När debatten växlade till arbetslösheten klev Andersson in i rollen som Spöket av Jular som Kanske Inte Blir av. Hon talade om vanliga familjer där pappa måste berätta vid köksbordet att han blivit varslad från Volvo samtidigt som Åkesson och andra höginkomsttagare kan, typ, köpa ett helt nytt kök. En emotionell säljpitch designad för att få väljarna att känna sig rånade av miljardärerna i skatteparadis som Sölvesborg.

Åkesson agerade som en strukturell ingenjör med endast en hammare. Oavsett om problemet var inflation eller arbetslöshet, var spiken ”ansvarslös invandringspolitik”. Han avfärdade Socialdemokraternas stimulanspaket för att ”bränna på ekonomin” och kallade förslaget om vinstförbud i skolan för – håll i er nu – ”kommunism”. Hans lösning? Ni kan den redan. Folk som inte trivs får vandra hem. Eller, vandra och vandra. Med SD:s omvända rekryteringsbonus kan de ”Fly Emirates”. 

Akt 3: Integrationen, eller ”tvångsblandning” som det heter på sverigedemokratiska. Jimmie Åkesson beskrev det som en dystopisk Netflix-serie där staten tvingar villaägare att adoptera bidragsförsörjda hyresgäster med handgranater i fickorna.  Han talade om ”mångkulturellt kaos” och att svenskarna aldrig bett om detta experiment.

Andersson suckade tungt, och drog sedan fram sitt ess: I SD-styrda Hässleholm och Kristianstad bygger man exakt den typ av blandade bostadsområden som Åkesson stod och fördömde i direktsändning. Det var ögonblicket då bubblan sprack. Men också sekunden då det politiska Sverige som faktiskt försöker göra jobbet, kommunerna, fick en oväntad stund i rampljuset.

Slutscen: Efter att ha ägnat en halvtimme åt att anklaga varandra för att vara lögnare, hycklare och kommunister, avslutades det hela med frågan om vad de önskade sig i julklapp. Svaret? Fred i Ukraina. Tyckte båda två. Tyvärr ser det inte ut som att tomten kommer att höra dem. Men det var ändå lite tryggt att se dem rida bort mot solnedgången tillsammans. Den första kvinnliga statsministern och den vars chanser att en dag få jobbet aldrig har varit större än i går. 

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill