Marknaden är mäktigare än Davos 

Det finns inget mer olidligt som påtvingad trevlig stämning. Som att i barndomen tvingas gå på barnkalas hos klasskamrater man egentligen vill slå på käften, att som student fjäska inför potentiella arbetsgivare, påtvingade parmiddagar eller att å chefens vägnar representera på branschträffar.

Numera är jag så pass lyckligt lottad att jag konsekvent kan välja med vilka, och i vilka former, jag umgås med andra människor. Det är därför jag inte går på maskerad. Tiden är utmätt och ska man umgås bör umgänget vara trevligt.

I fredags avslutades toppmötet i Davos. Sedan det grundades 1971 har ambitionen varit att lösa internationella konflikter, och det låter ju storstilat.

Men Davos är definitionen av en branschträff där alla är artificiellt trevliga eftersom ingen egentligen vill vara där. Skillnaden på den och Näringslivets dag i Jönköping är dock att de techbros som samlades i Schweiz har farligare leksaker än exklusiva golfklubbor och dyra tävlingscyklar. Likheterna är dock slående. 

Donald Trumps svamlande tal skulle kunna hållits av en välbeskänkt storsäljare som surnat till lagom när det ska tackas för maten. Alternativt av en socialt inkompetent ägare som helst inte borde ha närvarat på firmafesten. En person som står där och säger sitt hjärtans mening varvid hans vd (läs: Natos generalsekreterare Mark Rutte) applåderar nervöst och helst vill att bossen ska babbla klart. Därefter lugnar han de anställda (läs: resten av världsdelarna) och säger något i stil med ”Ja, ni vet ju hur han är…”. 

När sedan några av de mest tokiga förslagen inte genomförs hyllas det i organisationen som ett lysande exempel på ledarskap. Trumps bombastiska ord om Grönland blev ingenting annat än just bombastiska ord. På planet hem pustade alla ut för den här gången och ser fram emot den grå inrikespolitiska lunken. 

Under ett halvt sekel i svenskt näringsliv har jag träffat så kallade färgstarka ledare vilka, ibland, påmint om Donald Trump. Exempelvis Jan Stenbeck, fastighetskungen Hans Thulin och hela Sveriges toastmaster Ian Wachtmeister. Karismatiska och stundtals skickliga ledare – och alla i behov av att vara i centrum. Likheterna med Trump, som både kan trollbinda och förskräcka en publik, är slående. Om de hade haft samma formella makt hade de mycket väl kunnat platsa i Davos som de som skrek högst och med de mest storslagna ambitionerna. Likt Stenbecks nya Venedig i Vietnam eller Wachtmeisters planerade comeback i politiken med Det Nya Partiet. 

I Trumps fall var det marknaden som satte stopp. Börsen störtdök när han funderade på att invadera en allierad, och de lär fortsätta att svara negativt om ett Grönlandsköp fortsätter att diskuteras. Det är sällan jag politiskt håller med Ingvar Carlsson men han hade helt rätt när han menade att ”marknaden är en skicklig dräng”. Betydligt skickligare än deltagarna i Davos.  

Mats Qviberg är finansman