Är rapporteringen från massmordet i Minneapolis pålitlig?
Börjar vi se utvecklingen på ett bredare narrativ kring den radikalisering som har synts i transrörelsen på nätet på senare år?
Under 2010-talet utbröt närmast masshysteri kring incels, efter flera terrordåd utförda av isolerade och samhällsfrånvända män. Politiker i både Kanada, USA och Storbritannien försökte då stämpla rörelsen som en terrororganisation.
Under 2020-talet pekar i stället många liberalt sinnade medier och kommentatorer reflexmässigt ut Donald Trump och MAGA-rörelsens ”farliga retorik” som grundorsaken bakom våldsdåd och masskjutningar, innan ens förövarens eventuella ideologiska motiv är identifierade. Med tillräckligt selektiv granskning går det alltid att hitta exempel för att bygga ett narrativ. Det gör medierna gärna om något pekar på att gärningsmannen på ett eller annat sätt kan knytas till högern.
På senare tid har det dock dykt upp en ny kategori av våldsdåd i USA, där medierna har varit mer försiktiga med att tala om ideologiska kopplingar och tonat ned motivbilden. Det har handlat om attacker mot religiösa institutioner utförda av transpersoner. När Aiden (uprungligen Elizabeth) Hale våren 2023 sköt ihjäl sex personer, varav tre barn, på en kristen skola i Nashville var amerikanska medier påfallande återhållsamma. Att Hale var transperson nämndes ofta långt ner i artiklarna, och trots att han efterlämnade ett manifest med politiska och ideologiska uttryck som indikerade ett hat mot konservativ politik klassades händelsen som ett vansinnesdåd, snarare än ideologiskt motiverat.
Och när en skytt attackerade en katolsk skola i Minneapolis tidigare i veckan kunde samma mönster noteras i amerikanska medier. Medan svenska Aftonbladet publicerade bilder på skyttens vapen, prydda med en regnbågsflagga och texten ”döda Trump”, placerade New York Times den uppgiften i sista stycket i sin artikel. Däremot betonade man tidigt att republikaner ”utnyttjade händelsen för att svartmåla transpersoner”, ett praktexempel på så kallad republicans pounce, ett fenomen där fokus flyttas från själva dådet till Republikanernas reaktioner på det.
En annan observation från amerikanska medier: om inte redan ingressen framhåller att den misstänkte gärningspersonen är en vit man, visar sig nästan alltid förövaren tillhöra en minoritetsgrupp. Detta gällde inte bara efter dåden i Nashville och Minneapolis, utan även efter skolskjutningen i Uvalde, fordonsdådet i Waukesha och masskjutningen på Club Q i Colorado Springs.
Här har medierna grävt ner sig i en paradox; de är snabba med att spekulera när gärningsmannen verkar passa in i en färdig ramberättelse om våldsbejakande vita högerkrafter, men när förövaren tillhör en grupp som anses särskilt skyddsvärd i kulturkriget tas de forna journalistiska normerna om försiktighet och återhållsamhet plötsligt till heders igen. Detta innebär att det ofta går att räkna ut redan i ingressen om gärningsmannen inte tillhör någon högerextrem eller vitmaktgrupp.
Börjar vi se utvecklingen på ett bredare narrativ kring det som de etablerade medierna verkar ovilliga att närma sig, alltså att den radikalisering som har synts i transrörelsen på nätet på senare år, nu även har börjat ta sig alltmer våldsamma och dödliga uttryck?
På plattformar som X och Reddit förekommer diskussioner i HBTQ-grupper där det hävdas att förtryckta minoriteter måste beväpna sig och träna med skjutvapen för att ”försvara sig mot den annalkande fascismen”. Det har på senare tid även förekommit våldsamma konfrontationer under Queers-for-Palestine-protester, bland annat i Florida, likaså sex mord, bland annat på en gränspolis i Vermont, kopplade till trans-sekten Zizians.
Förhoppningsvis förblir dessa attentat isolerade händelser i samhällets ytterkanter. Men kan vi lita på att medierna kommer att rapportera om våld från transrörelsen med samma skärpa som när våldet kommer från QAnon, incelmiljöer eller vitmakt-kretsar?
Under 2010-talet utbröt närmast masshysteri kring incels, efter flera terrordåd utförda av isolerade och samhällsfrånvända män. Politiker i både Kanada, USA och Storbritannien försökte då stämpla rörelsen som en terrororganisation.
Under 2020-talet pekar i stället många liberalt sinnade medier och kommentatorer reflexmässigt ut Donald Trump och MAGA-rörelsens ”farliga retorik” som grundorsaken bakom våldsdåd och masskjutningar, innan ens förövarens eventuella ideologiska motiv är identifierade. Med tillräckligt selektiv granskning går det alltid att hitta exempel för att bygga ett narrativ. Det gör medierna gärna om något pekar på att gärningsmannen på ett eller annat sätt kan knytas till högern.
På senare tid har det dock dykt upp en ny kategori av våldsdåd i USA, där medierna har varit mer försiktiga med att tala om ideologiska kopplingar och tonat ned motivbilden. Det har handlat om attacker mot religiösa institutioner utförda av transpersoner. När Aiden (uprungligen Elizabeth) Hale våren 2023 sköt ihjäl sex personer, varav tre barn, på en kristen skola i Nashville var amerikanska medier påfallande återhållsamma. Att Hale var transperson nämndes ofta långt ner i artiklarna, och trots att han efterlämnade ett manifest med politiska och ideologiska uttryck som indikerade ett hat mot konservativ politik klassades händelsen som ett vansinnesdåd, snarare än ideologiskt motiverat.
Och när en skytt attackerade en katolsk skola i Minneapolis tidigare i veckan kunde samma mönster noteras i amerikanska medier. Medan svenska Aftonbladet publicerade bilder på skyttens vapen, prydda med en regnbågsflagga och texten ”döda Trump”, placerade New York Times den uppgiften i sista stycket i sin artikel. Däremot betonade man tidigt att republikaner ”utnyttjade händelsen för att svartmåla transpersoner”, ett praktexempel på så kallad republicans pounce, ett fenomen där fokus flyttas från själva dådet till Republikanernas reaktioner på det.
En annan observation från amerikanska medier: om inte redan ingressen framhåller att den misstänkte gärningspersonen är en vit man, visar sig nästan alltid förövaren tillhöra en minoritetsgrupp. Detta gällde inte bara efter dåden i Nashville och Minneapolis, utan även efter skolskjutningen i Uvalde, fordonsdådet i Waukesha och masskjutningen på Club Q i Colorado Springs.
Här har medierna grävt ner sig i en paradox; de är snabba med att spekulera när gärningsmannen verkar passa in i en färdig ramberättelse om våldsbejakande vita högerkrafter, men när förövaren tillhör en grupp som anses särskilt skyddsvärd i kulturkriget tas de forna journalistiska normerna om försiktighet och återhållsamhet plötsligt till heders igen. Detta innebär att det ofta går att räkna ut redan i ingressen om gärningsmannen inte tillhör någon högerextrem eller vitmaktgrupp.
Börjar vi se utvecklingen på ett bredare narrativ kring det som de etablerade medierna verkar ovilliga att närma sig, alltså att den radikalisering som har synts i transrörelsen på nätet på senare år, nu även har börjat ta sig alltmer våldsamma och dödliga uttryck?
På plattformar som X och Reddit förekommer diskussioner i HBTQ-grupper där det hävdas att förtryckta minoriteter måste beväpna sig och träna med skjutvapen för att ”försvara sig mot den annalkande fascismen”. Det har på senare tid även förekommit våldsamma konfrontationer under Queers-for-Palestine-protester, bland annat i Florida, likaså sex mord, bland annat på en gränspolis i Vermont, kopplade till trans-sekten Zizians.
Förhoppningsvis förblir dessa attentat isolerade händelser i samhällets ytterkanter. Men kan vi lita på att medierna kommer att rapportera om våld från transrörelsen med samma skärpa som när våldet kommer från QAnon, incelmiljöer eller vitmakt-kretsar?
