Mette-Marit och Epstein-röran

Man vet inte var man ska börja dra i detta eländiga plockepinn. Det är i varje fall inte Marius mejl som har läckt ut. Vi slipper ”bror, jag ska knulla din mamma” och andra stapelfraser i kontakterna mellan en droganvändande nepobaby och hans leverantörer. 

Om Marius nu är en nepobaby. Det är frågan. Klasspersperspektivet har öppnats igen, filifjonkorna tycks få rätt om att kungligheter borde gifta sig blåblodigt. Men i själva verket är Mette-Marit undantaget som bekräftar regeln om de konstitutionella monarkiernas framgångsrika strukturomvandling. 

Här är vad vi vet:

Mette-Marit har mellan 2011 och 2014 många kontakter med Jeffrey Epstein, sedan de introducerats av gemensamma bekanta. Något sorts tycke uppstår. Hon nämns flera hundra gånger – eventuellt över tusen – i mejl (uppgifterna varierar). Oftast i dialog mellan dem två, ibland i Epsteins konversationer med andra. 2013 lånar hon hans hus i Florida i fyra dagar och bor där med en väninna.

Hon skickar flirtiga mejl med formuleringar som sticker ut. Att Epstein är ”charmig”. Att ”Paris är bra för otrohet” (därför rekommenderar hon honom att söka en hustru i Skandinavien). Hon beskriver Epstein vänskapligt som ”sin galne vän”, ber honom rädda ”oss” (antagligen henne och kronprins Haakon) från ett jättetråkigt kungligt bröllop i Luxemburg. Hon skriver ”du får mig alltid att le, för du kittlar min hjärna”.

Hon frågar Epstein huruvida hon ska ge den då 15-årige Marius en bakgrundsbild med två nakna kvinnor som bär en surfingbräda. Mot bakgrund av Marius sexrelaterade brottslighet några år senare känns frågan nästan kusligt profetisk.

Men allvarligast för Mette-Marit är hur obekymrat hon hanterar Jeffrey Epsteins sexuella övergrepp för vilka han redan 2008 dömts till 18 månaders fängelse. Hon googlar honom och ”håller med om att det inte ser bra ut : )” (smiley). Nu har Norges motsvarighet till RFSU – organisationen Sex och samfunn – brutit sitt samarbete med Mette-Marit. 

Uppenbarligen har Jeffrey Epstein skrutit om sina kontakter med kronprinsessan. Någon frågar Epstein i mejl om hon bär hans barn. Epstein svarar: ”Mette is a mess”.

Och ja, det sista fick han åtminstone rätt i. Det krävs flytbrygga om inte Norges kronprinsessa ska drunkna i soppan.

Mette-Marit var peaken på de konstitutionella monarkiernas strukturomvandling, som tog omkring 50 år. Den var i sin tur en följd av kungahusens bortkoppling från den politiska makten under första delen av 1900-talet.

Som alla vet var det inte särskilt klyftigt riggat innan. Idioter kunde hamna på tronen med kärnvapenknapparna i knät, så att säga. Vid enstaka tillfällen stoppades de, medelst giljotin eller resoluta officerare och adelsmän – som i Sverige 1809 – men under århundraden av inavel urvattnades de intellektuella förmågorna hos de kungliga, eftersom giftemål mellan monarkimedlemmar var ett politiskt redskap. 

Breddad rekrytering var den enda utvägen efter Västeuropas demokratisering. Men det var inte vem som helst som fick chansen. Rättare sagt: Man såg till att bli kär i rätt person. Drottning Silvia var ett tidigt exempel på hur nyttigt det är att dyka i en annan genpool för att hitta talanger.

I dag är de hur många som helst, de snygga, välutbildade karriärkvinnorna som gift sig till kronprinsess- och drottningroller. De kunde lika gärna ha plockats fram av rekryteringsfirmor. Vi får se upp, en dag kommer de att vara så perfekta på exportfrämjande och statsbesök att de börjar inbilla sig att de har förtjänat sina uppdrag, i stället för att ha ärvt dem. 

Vid kronprins Haakons och Mette-Marits bröllop 2001 höll kung Harald ett tal till sin svärdotter. Det löd ungefär så här:

”Det sägs att du är en vanlig flicka. Men det stämmer inte. Du är en ovanlig flicka. En ovanligt ovanlig flicka.”

Kärleksfullt sagt, men hur vettigt är det att kasta sig ut i det totalt okända? Vid tidpunkten för bröllopet var Mette-Marit en 28-årig småbarnsmamma med jobb i servicebranschen och ett förflutet som partajare. Ett wild card. I Norden där varannan ungdom går på universitetet och skaffar barn först i 30-årsåldern stack Mette-Marit verkligen ut. Det var först när hon mött kronprins Haakon som hon skaffade sig en akademisk utbildning. 

”Säg mig vad du gjorde när du var 21 och jag ska säga dig vad du kan bli”, är frågan som borde ha ställts. Ur den konstitutionella monarkins synvinkel var Mette-Marit en felrekrytering.

Sådana inträffar. Norge får leva med den – eller be kronprinsessan kliva ner från sin roll som senior royal, för att tala med prins Harry. 

Och där hon då står – a mess, skandaliserad, svårt lungsjuk, med en son som hotas av fängelse – blir hon ovanlig på ett helt nytt sätt för en kunglighet.

Mette-Marit är den som ingen, absolut ingen, vill bli.