Mineralavtalet dåliga nyheter för Putin
Avtalet mellan Ukraina och USA fastslår att Ryssland gjort sig skyldig till "en fullskalig invasion" och Donald Trump vill hålla "dålig aktörer" borta.
Toppbild: TT
Mineralavtalet mellan USA och Ukraina skulle ju egentligen ha skrivits under vid Zelenskyjs besök i Washington i slutet av februari. Då slutade det med att han blev utkastad från Vita Huset efter ordkriget med Trump och JD Vance.
Redan inför det mötet uttalade sig Trump om avtalet och hävdade att det skulle bidra till Ukrainas säkerhet pga att det garanterade amerikansk närvaro i landet: ”Ingen kommer att bråka med vårt folk när vi är där.”
Drygt två månader senare finns det nu en överenskommelse underskriven på ministernivå med exakt den innebörden. Den här gången utan Trump och Zelenskyj i rummet.
Även om det saknas direkta säkerhetsgarantier innebär det enligt avtalstexten att USA ställer sig bakom ”en varaktig fred i Ukraina och ett starkt partnerskap mellan våra folk och regeringar.” Inte direkt vad ryssarna vill höra.
Konkret går uppgörelsen ut på att USA och Ukraina bidrar med 50 procent var i en gemensam fond, “United States-Ukraine Reconstruction Investment Fund.” I styrelsen sitter tre personer från vardera sidan. Intäkterna från framtida utvinning av mineraler, olja, gas och andra naturresurser delas lika mellan länderna.
Den enda militära kopplingen är att framtida amerikanskt stöd räknas av som en del av fondens finansiering. USA kan alltså skicka vapen men inte som gåva utan mot ersättning – en viktig aspekt i Trumps ”deal”-värld. Någon återbetalning av det tidigare stödet från Bidenepoken är det däremot inte tal om. För Ukraina är det en framgång med tanke på att Trump tidigare krävt just det.
USA kommer inte att ha militär trupp i Ukraina. Men när anställda vid amerikanska företag medverkar vid projekteringen av mineraler och annat kommer det att omgärdas av säkerhetsarrangemang av något slag i USA:s regi och då är mycket vunnet för ukrainsk del.
I ett inlägg på X hävdar Zelenskyj att avtalet innebär att länderna ”arbetar tillsammans på lika villkor” och att han räknar med USA:s stöd till det ukrainska försvaret. Ett vapenpaket på kommersiella villkor värt 50 miljarder eller mer har också lämnats till kongressen för godkännande, det första under Trump 2,0.
För Putin är mineralavtalet dåliga nyheter av flera skäl. USA är på ingång med ekonomiska åtaganden i det land Ryssland terroriserat under drygt tre års tid. I texten talas det om ”Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.” Tidigare har Trump slirat på den punkten och till och med anklagat Zelenskyj för att ligga bakom kriget.
Nu upprepar Trump att ”den amerikanska närvaron kommer att hålla dåliga aktörer borta från landet och särskilt från områden där vi håller på med utvinning” – och då är vi tillbaka på samma fläck som i februari med den skillnaden att avtalet nu är påskrivet. Det är svårt att tro att Kreml skulle våga sig på att bomba amerikansk personal på plats i Ukraina
Vita Huset har hotat att hoppa av den självpåtagna medlarrollen om fredsprocessen inte rör sig framåt i närtid. Mineralavtalet ökar pressen på Putin och är ett steg i rätt riktning – men tills vidare inte mer än så.
Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik.
***
Mineralavtalet mellan USA och Ukraina skulle ju egentligen ha skrivits under vid Zelenskyjs besök i Washington i slutet av februari. Då slutade det med att han blev utkastad från Vita Huset efter ordkriget med Trump och JD Vance.
Redan inför det mötet uttalade sig Trump om avtalet och hävdade att det skulle bidra till Ukrainas säkerhet pga att det garanterade amerikansk närvaro i landet: ”Ingen kommer att bråka med vårt folk när vi är där.”
Drygt två månader senare finns det nu en överenskommelse underskriven på ministernivå med exakt den innebörden. Den här gången utan Trump och Zelenskyj i rummet.
Även om det saknas direkta säkerhetsgarantier innebär det enligt avtalstexten att USA ställer sig bakom ”en varaktig fred i Ukraina och ett starkt partnerskap mellan våra folk och regeringar.” Inte direkt vad ryssarna vill höra.
Konkret går uppgörelsen ut på att USA och Ukraina bidrar med 50 procent var i en gemensam fond, “United States-Ukraine Reconstruction Investment Fund.” I styrelsen sitter tre personer från vardera sidan. Intäkterna från framtida utvinning av mineraler, olja, gas och andra naturresurser delas lika mellan länderna.
Den enda militära kopplingen är att framtida amerikanskt stöd räknas av som en del av fondens finansiering. USA kan alltså skicka vapen men inte som gåva utan mot ersättning – en viktig aspekt i Trumps ”deal”-värld. Någon återbetalning av det tidigare stödet från Bidenepoken är det däremot inte tal om. För Ukraina är det en framgång med tanke på att Trump tidigare krävt just det.
USA kommer inte att ha militär trupp i Ukraina. Men när anställda vid amerikanska företag medverkar vid projekteringen av mineraler och annat kommer det att omgärdas av säkerhetsarrangemang av något slag i USA:s regi och då är mycket vunnet för ukrainsk del.
I ett inlägg på X hävdar Zelenskyj att avtalet innebär att länderna ”arbetar tillsammans på lika villkor” och att han räknar med USA:s stöd till det ukrainska försvaret. Ett vapenpaket på kommersiella villkor värt 50 miljarder eller mer har också lämnats till kongressen för godkännande, det första under Trump 2,0.
För Putin är mineralavtalet dåliga nyheter av flera skäl. USA är på ingång med ekonomiska åtaganden i det land Ryssland terroriserat under drygt tre års tid. I texten talas det om ”Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.” Tidigare har Trump slirat på den punkten och till och med anklagat Zelenskyj för att ligga bakom kriget.
Nu upprepar Trump att ”den amerikanska närvaron kommer att hålla dåliga aktörer borta från landet och särskilt från områden där vi håller på med utvinning” – och då är vi tillbaka på samma fläck som i februari med den skillnaden att avtalet nu är påskrivet. Det är svårt att tro att Kreml skulle våga sig på att bomba amerikansk personal på plats i Ukraina
Vita Huset har hotat att hoppa av den självpåtagna medlarrollen om fredsprocessen inte rör sig framåt i närtid. Mineralavtalet ökar pressen på Putin och är ett steg i rätt riktning – men tills vidare inte mer än så.
Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik.
***