Ministerns tv-stund drog ner belackarnas byxor
Att ministern har påmint om att föräldrar ansvarar för sina barn, har väckt ont blod. Borde han ha lindat in sina "hårda ord" i socker?
När migrationsminister Johan Forssell efter en dryg veckas lågintensiva drev sitter i TV4:s morgonsoffa och talar om tidningen Expo:s uthängning av en "nära anhörig", en nybliven sextonårig pojke som har rört sig i högerextrema kretsar, gör han det med lugn och värdighet.
Veckan som gått har jag med förfäran sett hur vänner på vänsterkanten har vältrat sig vällustigt i ett slags bubblande skadeglädje över att ministern, som har uttryckt att föräldrar har ansvar för sina barn, själv inte har ett välartat dito. De tycks mena att det är rätt åt ministern att barnet har hamnat i ett mediedrev.
Men är det fel av en politiker att understryka föräldraansvar? Om mitt omyndiga barn bär sig dumt åt så måste jag bära straffet. Om barnet förstör någon annans egendom blir jag skyldig att betala skadestånd, är brottet drogrelaterat eller våldsamt får jag avsätta tid och energi för att följa socialtjänstens olika program och behandlingsplaner. Struntar jag i mitt ansvar kan ytterligare påtryckningar behövas.
Att ministern har påmint om det självklara, att föräldrar ansvarar för sina barn, har väckt ont blod. Varför? Skulle det vara inhumant att påpeka föräldraansvar? Borde han ha sagt att föräldrar inte behöver ta ansvar för sina barn? Eller har han framfört det på fel sätt? Skulle han ha lindat in sina "hårda ord" i socker?
De som har klagat tycks mena att Forssell varit för hård mot "migranters" och "utsatta gruppers" barn. Kritikerna verkar vara av uppfattningen att dessa barn är särskilt svåra att hålla reda på och föräldrarna så fattiga/obildade/svagsinta att ministern genom att påtala föräldraansvar blir fascist.
Skaffar man barn har man ansvar för dem, det gäller rik som fattig. Att tänka något annat är de låga förväntningarnas rasism, och därför är det snarare de skadeglada som visar sig vara rasister, inte ministern eller den politik som påminner om vad det innebär att vara förälder.
Det är på sin plats att understryka att barnet som det drevas mot faktiskt inte har begått något brott. Att man uttrycker knäppa åsikter på nätet hör ungdomen till och kvalificerar sig knappt ens till någon orosanmälan hos socialtjänsten. Som barn ska man pröva sig fram, kliva fel, få hjälp av föräldrar och samhälle att ta några steg tillbaka in i den goda fåran. Det är bland annat därför vi har en myndighetsålder. Kanske måste den sänkas, kanske inte, men ännu gäller 18 år.
Valåret närmar sig. Vänstern grävde en fälla, men efter Forssells mogna tv-framträdande faller de nu själva i fällan medan Moderaterna går stärkta ur krisen.
Vad värre är, svinhugg går igen och Pandoras ask står nu vidöppen. Politiker från vänster till höger är som folk är mest, deras barn begår misstag som alla andra. Fram till nu har barnen varit fredade, men efter det här "avslöjandet" finns risken att "all bets are off" och att alla ministerbarns minsta rörelser kommer att granskas.
Den här valupptakten riskerar att bli smutsigare än vi någonsin har sett förut. Eller så tar alla lärdom av det som har hänt och besinnar sig inför nästa blodvittring.
När migrationsminister Johan Forssell efter en dryg veckas lågintensiva drev sitter i TV4:s morgonsoffa och talar om tidningen Expo:s uthängning av en ”nära anhörig”, en nybliven sextonårig pojke som har rört sig i högerextrema kretsar, gör han det med lugn och värdighet.
Veckan som gått har jag med förfäran sett hur vänner på vänsterkanten har vältrat sig vällustigt i ett slags bubblande skadeglädje över att ministern, som har uttryckt att föräldrar har ansvar för sina barn, själv inte har ett välartat dito. De tycks mena att det är rätt åt ministern att barnet har hamnat i ett mediedrev.
Men är det fel av en politiker att understryka föräldraansvar? Om mitt omyndiga barn bär sig dumt åt så måste jag bära straffet. Om barnet förstör någon annans egendom blir jag skyldig att betala skadestånd, är brottet drogrelaterat eller våldsamt får jag avsätta tid och energi för att följa socialtjänstens olika program och behandlingsplaner. Struntar jag i mitt ansvar kan ytterligare påtryckningar behövas.
Att ministern har påmint om det självklara, att föräldrar ansvarar för sina barn, har väckt ont blod. Varför? Skulle det vara inhumant att påpeka föräldraansvar? Borde han ha sagt att föräldrar inte behöver ta ansvar för sina barn? Eller har han framfört det på fel sätt? Skulle han ha lindat in sina ”hårda ord” i socker?
De som har klagat tycks mena att Forssell varit för hård mot ”migranters” och ”utsatta gruppers” barn. Kritikerna verkar vara av uppfattningen att dessa barn är särskilt svåra att hålla reda på och föräldrarna så fattiga/obildade/svagsinta att ministern genom att påtala föräldraansvar blir fascist.
Skaffar man barn har man ansvar för dem, det gäller rik som fattig. Att tänka något annat är de låga förväntningarnas rasism, och därför är det snarare de skadeglada som visar sig vara rasister, inte ministern eller den politik som påminner om vad det innebär att vara förälder.
Det är på sin plats att understryka att barnet som det drevas mot faktiskt inte har begått något brott. Att man uttrycker knäppa åsikter på nätet hör ungdomen till och kvalificerar sig knappt ens till någon orosanmälan hos socialtjänsten. Som barn ska man pröva sig fram, kliva fel, få hjälp av föräldrar och samhälle att ta några steg tillbaka in i den goda fåran. Det är bland annat därför vi har en myndighetsålder. Kanske måste den sänkas, kanske inte, men ännu gäller 18 år.
Valåret närmar sig. Vänstern grävde en fälla, men efter Forssells mogna tv-framträdande faller de nu själva i fällan medan Moderaterna går stärkta ur krisen.
Vad värre är, svinhugg går igen och Pandoras ask står nu vidöppen. Politiker från vänster till höger är som folk är mest, deras barn begår misstag som alla andra. Fram till nu har barnen varit fredade, men efter det här ”avslöjandet” finns risken att ”all bets are off” och att alla ministerbarns minsta rörelser kommer att granskas.
Den här valupptakten riskerar att bli smutsigare än vi någonsin har sett förut. Eller så tar alla lärdom av det som har hänt och besinnar sig inför nästa blodvittring.
